Värsta dejten.

Första nätdejten: vi har bestämt oss för att fika, han dyker upp i träningskläder och deklarerar precis efter vi hälsat att han hinner med en kopp kaffe, sedan ska han iväg och träna.

Fortsätter nätdejtandet trots det och har rätt trevligt - träffar bra killar - men en klickar det i skrift förjäkla mycket med. Vi har skitkul när vi skriver till varandra och efter att ha pratat i telefon första gången kan vi konstatera att det inte är någon idé att dra ut på det, för vi gillar varandra skarpt.

Han sätter sig i bilen och kör till mig med en gång.

När jag öppnar dörren står där en kille som är huvudet kortare än mig. Jag blev chockad, han blev chockad, och vi bara stirrar på varandra innan vi hämtar oss. Han var i kortaste laget för min smak, och jag måste ha varit i längsta laget för honom.

Vi käkade pizza och hade trevligt, men det blev inte en andra dejt. Det var verkligen sådär "förlåt, jag gillar dig, men det här kommer vi inte över..."

Jag hade, helt ärligt, inte haft något emot att fortsätta dejta, jag gillade ju honom. Jag har haft pojkvänner som varit kortare än mig, så det har aldrig utgjort något problem för min del om än han var på gränsen för kort. Men HAN var klart obekväm med min längd och var tydligt inte öppen för att träffas igen, och även om han varit det, så vill jag vara med någon som är helt och fullt bekväm med att jag är längre.