När blir det enklare att ha barn??

Det blir lättare! Jag lovar! När de börjar kunna sitta, krypa och gå kräver de mycket passning men kan samtidigt leka lite själva och man bär lite mindre.

Men, fundera på om hn verkar må bra och är frisk? Är det konstant missnöje bör det kanske utredas.

I annat fall, fundera på om ni måste vagga och hålla på eller bara erbjuda närhet sittande? Man måste inte vagga en bebis halva dagarna. Även om de vill. Men man måste erbjuda närhet och trygghet.

Bärsele så att du bär nen får händerna fria?

Aldrig... i varje ålder finns det nåt som är som ett kaos, som du beskriver.

Ledsen att säga säga det, men att ha barn kommer aldrig vara lätt! Varje ålder har din charm. Tycker vår 6-månaders är enklast just nu trots att hon enbart vill ha tutte (ofta), gnäller och sover dåligt. Min 3-åring och 5-åring är en helt annan femma!

Snart kommer väll tänder på lilla också och det har varit riktigt jobbiga perioder med de andra.

Jag tror att man som förälder ska undvika tänka "när blir det lättare?" För då väntar man på nåt som ofta inte inträffar. När en jobbig fas är över så kommer nästa. Lev i nuet skulle jag säga och njut av din bebis!

Aldrig. Små barn, små problem, stora barn, stora problem.. Eller hur är det man brukar säga? Tycker den "lättaste" tiden var under året sen blev det utmaning efter utmaning. Att handskas med en 9-åring är inte alltid kul.

Fast det där sista ju ett helt meninglöst råd till någon som tycker det skittungt just nu. Och klart det blir lättare! Sedan kommer ju såklart perioder när det är tyngre igen, men det ju inte tungt och svårt och jobbigt precis hela tiden. Eller tycker du verkligen det? Med äldsta var absolut tyngsta perioden mellan 0 och 7 månader. Han ville vara nära hela, hela tiden, vägrade vagn, sov bara i famnen ammandes på dagarna eller i sele i rörelse. Från 3 månaders ålder ville han bli buren framåtvänd i famnen, runt runt runt och bli visad saker. Och såklart hade jag kunnat sätta mig ner och hålla nära, men när barnet direkt faller framåt som en fällkniv i försöken att ta sig fram själv och när han inte lyckas skriker som en stucken gris av frustration, ja, då sitter man inte ner särskilt länge kan jag tala om. Vid 7 mån lärde han sig krypa och accepterade att sova i (rullande) vagn vilket gjorde att jag fick ha min kropp lite ifred ett par timmar åtminstone = allt blev mycket lättare! Och han blev så supernöjd av att kunna upptäcka världen själv. Vi hade en riktigt jobbig trotsperiod vid 2,5-3 år, men ärligt talat var det ändå lättare än de första 7 månaderna. Och tiden mellan 7 mån och 2.5 år varhelst ljuvliga. Nu har vi en lillebror på 1 år och de intensiva, jobbiga perioderna finns såklart, men jag skulle ändå säga attvlivet med en 3-åring och en 1-åring 70 härligt och 30 jobbigt. Så med denna roman vill jag säga till dig, TS - det blir lättare! Och blir det jobbigt så blir det jobbigt på ett annat sätt än nu och även det kommer att gå över. Hang in there!

Runt 8-10 månader blev det mycket lättare, sen har det bara blivit lättare och lättare. Har en femåring nu och det är bara roligt 95% av tiden. Hade också ett barn som vägrade mat/flaska (ville knappt ens amma) och bara skulle bli buren. Nu är han 5 år som sagt och äter det mesta och är jättenöjd med livet. Vi fick rådet av BVC att blanda vaniljinsocker i välling och ge, så det blir jättesött till en början, när han drack så fasade vi ut sockret och han drack vanlig välling inom tre dagar. Kan inte ens beskriva vilken lättnad det var med en mätt och glad son...

Alla åldrar (nästan) har sina jobbiga dagar o perioder. Man väntar kanske ibland för mycket på "sen när"....o glömmer njuta av allt just där o då. Själv har jag alltid sagt att småbarnstiden var INGET jämfört med tonåren men sådant märker man ju först när man är där. Den tiden sög energi något så otroligt. Nu när 3 är vuxna o en 12år får jag ibland stunder när jag önskar att jag fick tillbaks EN dag av tiden då dom var små, när dom hängde o klängde på mig o behövde mig, när dom bråkade o dreglade o var så där jobbigt klängiga. Känns på sätt o vis sorgligt att 2 flyttat o dom e stora, tiden kommer aldrig igen. Försök njuta av tiden, jag lovar, en dag saknar ni den. Men samtidigt får man vara så stolt som fixade det, uppfostrade dom själv (i princip pga skilsmässa) till så smarta unga människor dom blev. Lycka.

Alla åldrar (nästan) har sina jobbiga dagar o perioder. Man väntar kanske ibland för mycket på "sen när"....o glömmer njuta av allt just där o då. Själv har jag alltid sagt att småbarnstiden var INGET jämfört med tonåren men sådant märker man ju först när man är där. Den tiden sög energi något så otroligt. Nu när 3 är vuxna o en 12år får jag ibland stunder när jag önskar att jag fick tillbaks EN dag av tiden då dom var små, när dom hängde o klängde på mig o behövde mig, när dom bråkade o dreglade o var så där jobbigt klängiga. Känns på sätt o vis sorgligt att 2 flyttat o dom e stora, tiden kommer aldrig igen. Försök njuta av tiden, jag lovar, en dag saknar ni den. Men samtidigt får man vara så stolt som fixade det, uppfostrade dom själv (i princip pga skilsmässa) till så smarta unga människor dom blev. Lycka.

Ni som vet precis vilken ålder som är värst (tex tonåren, där ni är nu osv) och uttalar er så bergsäkert om att bebistiden är piece of cake kan ju försöka bli lite ödmjuka! Alla har det ju inte som ni! Svårt att inse, kanske?

TS: jag har ett krävande barn, och det var ungefär som du beskriver det. Han är nästan vuxen idag och jag har fått flera barn sedan dess. Men bebistiden var värst, det blev bättre och bättre för varje sak han behärskade. Dock har han varit krävande hela uppväxten men det är så mycket lättare att hantera när man kan resonera. Minns i den fasen du är nu då jag vid nåt tillfälle beklagade mig lite för någon som hade ett något äldre barn och de säger "vänta bara till han är ett år, då är det jobbigt på riktigt". Jag gnisslade tänder för jag hade ju ingen erfarenhet och kunde inte kontra men jag VISSTE att det helt omöjligt kunde bli värre, och det blev det ju inte heller. Är rätt allergisk mot den typen av översitteri sen dess. Ingen vet vilket som blir din jobbigaste period!!

Ta det dag för dag! Snart lämnar du på dagis och får lite andrum under den tiden.

Aldrig, det blir bara jobbigare. Men tänk så här, vad gör det om han skriker mellan du är på toa? Håll för öronen och tänk på annat, det är inte farligt att han skriker i någon minut. Han klarar det.