Jag vill behålla, han vill abort. Hjälp!

Här inflikar jag igen. Trodde han skulle ändra sig faktiskt, han vill ju ha barn. Gav honom dagar att fundera men han blev bara mer och mer säker på sitt beslut. Han är absolut inte redo. Finns ingenting i mig som vill göra abort men inte heller "tvinga" någon att bli pappa när han verkligen inte vill. Vill inte heller höra det när han säger att jag förstör hans liv och att han kommer se svart på mig under hela grav om jag behåller mot hans vilja. Det är inte det jag vill, det här ska vara lyckligt. Jag trodde jag skulle kunna göra det själv men tanken på att påriktigt leta ny bostad, bryta upp oss och ta ensam hand om ett barn utan familj i stan skrämmer mig. Jag vill göra det här med honom men det kommer inte gå nu. Abort nästa vecka.

Livet går vidare, det går fler tåg. Det var helt enkelt inte rätt nu. Kram!