Hur länge har era barn kunnat ärva kläder eller inte krävt säsongens nyheter?

Jag bryr mig inte om hur andra gör, men så länge det är vi föräldrar, och inte vårt barn, som betalar för kläderna så bestämmer inte hon om hon ska ha märkeskläder eller säsongens nyheter osv.

Däremot så kommer hon alltid ha hela och rena kläder.

Mer intresse för hur hon klär sig kom vid 6-7 men det är personlig stil som gäller snarare än mode. För egen del kom behovet att klä sig som alla andra i tonåren.

Två vuxna pojkar som gillar att klä sig fint men ointresserad av mode. Dressmanns basic utbud funkar fint. Kan ännu ärva något utan problem. Tex från pappa.

En 8-åring som inte bryr sig alls bara det är bekvämt. Kan ha önskemål om någon färg ibland eller figurtryck. Men är nöjd med det mesta. Köper mycket på second hand.

Själv älskar jag kläder och mode men det har alltså inte gått vidare till barnen

Sonen har alltid varit noga med kläder. Men inte följt något mode utan valt sin stil.

Nu är han mer och mer kvalitetsmedveten och vissa kläder väljer han med omsorg, men det betyder inte att det är dyra märksvaror.

Han har alltid varit rädd om sina kläder. Ett år hade han en vit vinterjacka som vi sedan kunde sälja vidare fläckfri

Min började som 13-åring bli lite mer intresserad av kläderna, ville då vara med och handla. Innan gick det mesta, speciellt som jag ansträngde mig att köpa älsklingsfärgen (som ändrades iom tonåren).

Mina barn är 10,8 och 5 och de har önskemål om kläderna men det handlar mer om färg och passform (alla hatar jeans och vill ha mjuka kläder) än om mode. Jag brukar också visa dem lite av vad som finns hos kedjorna innan jag handlar så får de ha synpunkter. 

Jag fick första märkesrelaterade önskemålet från min nästan 11-årige son. Tydligen hade gympaskor diskuterats bland kompisarna ... Det gjorde mig lite ledsen. Annars har barnen bara bett om kläder i sina favoritfärger eller särskilda plagg och material (gula gummistövlar, flispyjamas, osv). Jag handlar gärna second hand och de får ärva varandra om kläderna håller.

När märkeshetsen börjar är nog väldigt beroende på område och på hur de vuxna runt omkring klär sig.

Mina är 15 och 17, har fortfarande inte krävd något särskilt märke. Tror mycket ligger i hur du uppfostrar dom. Från gymnasiet får dom studiebidraget och köper sina egna kläder, 17-åringen har klarat det galant. Inga märken, hon går efter vad hon gillar och skiter i vilken affär hon handlar på.

Mina söner är 4 samt 8 år och det går jättebra med både ärvt och secondhand. Jag tänker också att de får acceptera de kläder jag anser är ok så länge jag betalar. Inom rimliga gränser såklart. Jag köper inte urgammalt omodernt och allt är helt och rent.

Mitt barn är bara 2 månader så ingen erfarenhet därifrån.

När jag var liten dock, fick jag baskläder när jag vuxit ur de gamla. Märkeskläder och kläder för nöjets skull fick jag önska mig i julklapp, födelsedagspresent eller köpa själv för månadspeng. Skulle aldrig komma på tanken att kräva dyra kläder speciellt eftersom jag visste att vi inte var rika.

Ang ålder så beror der nog på omgivningen. Jag flyttade i 8 års åldern, där jag bodde först brydde sig ingen och jag kunde gå till skolan i ärvda myskläder utan en tanke på mitt utseende. Dit jag flyttade hade tjejerna redan tighta jeans och magtröjor. Märken hade jag dock ingen koll på förens i sjätte klass.

Det jag märker på min tjej redan nu är, att skulle hon få bestämma själv skulle vi bara köpa Anna- och Elsaklänningar och liknande med det trycket. Det är det enda hon pratar om när vi är iväg, dock går jag oftast själv då jag är föräldraledig nu. Så hon får ju en blandning av långärmade t-shirts, kjolar och leggings i basfärger samt t-shirts och klänningar med tryck/blommor o s v plus enstaka leggings och strumpbyxor med något tryck.

Hon är väldigt medveten om vad kompisarna på förskolan har för kläder och kommenterar det i affärerna, så det är därför jag grunnar på hur hon kommer bli. Än så länge har jag mestadels bara köpt kläde i 116 och börjat fylla på med 122 och 128. Hon har ju en lillasyster också, så det blir ju en till som kan uppskatta kläder som hon kanske ratar.

Hur hon blir längre fram beror ju faktiskt helt å hållet på dig och din egen inställning till hennes prat om kläder. 

Att vara intresserad av mode och kläder är ju i sig inget fel,, det är roligt med kläder helt enkelt. 

Men hur hon ska präglas av det är ju upp till dig och hur du tacklar hennes intresse och hur du hanterar hennes önskningar. Du är den vuxna som bestämmer hennes innehåll i garderoben. 

Önskningar om specifika kläder kan ju också triggas av övriga saker i hennes liv. Köper du mycket annat Frost-inspirerat (pennor, ritblock, stickers, handdukar, gosedjur, tofflor, dvd-filmer, affischer osv osv )  är det inte svårt för henne att dra det till önskningar om särskilda kläder. Särskilt om hon ser att kompisarna också har dom plagg hon gärna önskar sig.   Och i förskoleåldern ser dom ju inte kopplingen till pengar och att man faktiskt inte kan få allt. 

Min 7åring älskar minionerna och skulle själv kunna VARA en minion om det bara gick, här bromsar dock jag och han får lära sig att han måste ha kläder efter väder och kläder anpassat efter tillfälle. Jag bestämmer dom praktiska kläderna och kläder med miniontryck får han önska sig särskilt utöver det. Och han är så pass gammal att han förstår det här med att kompromissa. Han får helt enkelt välja om det ska vara en pyjamas med minioner eller om han vill ha deras dvd-film.  En ryggsäck med minioner eller en cykelhjälm med deras tryck. osv

Tack för reflektionerna!

Hon har fått Frostkläder och lite saker vid jul/födelsedag eller för presentpengar. Sist hon var med på rea fick hon några plagg också bland flera andra. Ett diadem och en figurbok på rea, men annars har jag legat lågt sedan jul. Så nej, jag tycker jag håller det på en väldigt rimlig nivå.

Hon fick armband, hårband, barbiedockor, målarböcker, pennor och kläder av andra. En frisyrdocka, leggings, badlakan, berlocker och filt av mig vid jul och födelsedag som sammanfaller. Annars fick hon mycket smålego, två andra prinsessbarbiedockor, prinsesspåslakanset mm. Så jag säger nog oftast att hon får önska sig saker till jul/födelsedag i december. De har ju leksaker på Ica med som lockar, men det är kanske som du säger en vill ha-period utan förståelse för pengar. Helst vill hon ju ha allt som kompisarna har.

De har varit från 10 år när de börjat vara noga med kläderna. Passformen har de förstås alltid varit noga med, och färgen har de haft synpunkter på. Men det där med nytt och trendigt har inte varit på tal innan de varit 10-12 år.

Hej kan inte bidra för tidigt än. Men jag har en tanke kring hur man bygger upp självförtroendet att kunna låta andra barn få ha kläder som man själv inte vill ha, som barn alltså. Detta för att inte bli en mobbare.

Det är att aldrig säga den eller den är ful, eller den sitter dåligt, istället fråga om den sitter skönt. Istället fråga om den eller den passar hens tycke, och aldrig värdera tycket. Också att aldrig kommentera nedlåtande, vad ni ser på stan, en kvinna med förfärliga tights, skrämmande färgning av håret eller liknande - utan säga exempelvis, "där är en som vågar vara annorlunda, inte min smak men kul att någon vågar sticka ut."

Lycka till med era barn, jag ska göra mitt bästa.

Äldsta går i fyran, resten på lågstadiet. De har inte så mycket synpunkter på kläder, jo de måste vara mjuka...