Han har svårt att prata om känslor

Efter att ha läst jag vet inte hur mycket på familjeliv är det min tur att skriva och be om hjälp. 

Förra veckan konstaterade jag och killen jag har träffat i fyra månader att vi är tillsammans. Jag var lycklig och lättad. Han är verkligen fin. Vi har flera saker gemensamt; humor, intressen och politiskt åsikter (jag tycker att det är viktigt). Vi har båda, vid 27 års ålder, undvikit att vara i riktigt seriösa förhållanden. Det finns lite olika orsaker för mig. Jag varit upptagen med att pussla ihop sig själv. Men det har känts bra. Jag har känslomässigt inte känt en alltför stor saknad för att jag har haft nära vänskapsrelationer istället. Jag har intalat mig att jag kan hantera en kärleksrelation när den uppstår därför att jag haft de nära vänskapsrelationerna.

Jag är van att prata om känslor. Jag berättar om jag mår bra eller dåligt. Jag tycker inte att det finns någon mening med att upprätthålla någon sorts fasad. Och jag känner mig själv. Jag vet vad som får mig att må bra eller dåligt. 

Problemet är att han är verkligen ovan vid att prata om känslor eller ens reflektera kring psykisk hälsa. Och han mår dåligt och vet inte varför. Det känns som att när jag frågar hur han mår (och han svarar sådär eller dåligt) mår han ännu sämre av det. Men jag kan inte låtsas som om jag inte märker att han är nedstämd!

Jag bara behöver skriva av mig och be om råd. Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Tacksam för svar och råd.