Stor blödning efter halsmandel operation, Någon fler?

Jag råkade ut för det som tonåring. Fick vansinnigt ont i halsen och det höll i sig någon vecka. Se till att hon är maximalt smärtlindrad och ge absolut ingen mat som är det minsta stark, sur etc. Minns att jag en gång fick något med tomatsås och det brände som eld!

Jag fick även väldigt ont ut i öronen (det är normalt iofs). Kändes som kraftig öroninflammation ungefär. Spolade fingrarna i kallt vatten och stoppade i öronen, det lindrade. Knasigt tips kanske, men jag hade verkligen olidligt ont. (Och de sa till mig att det berodde på att det blev en blödning som de fick ta in mig extra för, och sy, att jag hade mer ont än vanligt.)

Hoppas den lilla kryar på sig fort!

Både jag och ett av mina barn råkade ut för det, men ingen av oss hann hem innan. Sonen hann bara vakna innan han skjutsades in på operation igen.

Tyvärr minns jag inte om det behövde bearbetas på något vis, så jag antar att det inte gjorde det.

Vet inte om jag var med om samma. Var typ 7, behövde ingen blodtransfusion, men just det med blodet. 2 ggr, fast detta var under tiden på sjukhuset. 

Skönt att ni inte hann hem från sjukhuset. För vår del blev det så himla dramatiskt då det var så mycket blod. Det blev ju vild panik och försöka få ambulans snabbt.

Fruktansvärt obehagligt både för oss föräldrar och för henne själv. Hon minns ju allt dessutom, det är jag övertygad om.

Ikväll har hon druckit lite mer och även ätit glass så hon slipper droppet. Hon har fått alvedon + ett annat smärtstillande preparat från och med idag mitt på dagen.

Ja men fy, det måste vara så oerhört mycket värre. På sjukhuset har man ändå allt som behövs.

Nu när jag tänker efter fanns det en lekterapi på avdelningen sonen låg, och en barnpsykolog som pratlekte om allt omkring just hans operation. Det kanske finns på ert sjukhus med?

Jo man var ju ganska utelämnad. Tur ambulanspersonalen vet vad som behöver göras och att de samtidigt kan lugna föräldrarna!

Det finns en lekterapi men ingen pratade med henne om vad hon gått igenom. Alla tycker att vi ska ta det i hennes takt. Hon är fortfarande väldigt grinig och arg, frustrerad. Vill inte äta heller. Men jag tänker börja prata med henne först när hon verkar må bättre. Hon fick penicillin idag också så får vi se om det hjälper.