Existentiell ångest

Hej! Jag känner att jag måste skriva av mig lite. Jag har sen i somras förra året mått väldigt dåligt, har fått mycket ångest och drabbats av derealisation, vilket är det obehagligaste jag någonsin har varit med om. Jag har gått hos läkare och psykolog, men det känns mest som att dom inte förstår hur jag känner, jag har fått SSRI och ångestdämpande men det har inte hjälpt. Nu känner jag mer och mer att derealisationen börjar försvinna, men den har avlösts av en fruktansvärd existentiell ångest.

Det började med att jag såg en film som hette Interstellar, som jag blev mycket förvirrad av och det slutade med att jag läste ALLT om rymden och universum, alla teorier, relativitetsteorin och kvantfysik.

Nu har jag gått in i något konstigt förvirringstilllstånd som har varat i ungefär ett halvår, jag kan inte njuta av någonting och det enda jag tänker på är hur jävla konstigt allting är, att vi bara flyter runt i någon konstig rumtid som ingen fattar vad det är för någonting, vi snurrar runt en boll som är varm som fan.

Hurfan kan det ha börjat med en stor smäll och sen har vi bara uppstått ur dött material?! Vad finns utanför rymden? Är allt bara en illusion? Hur kan just jag leva? Vad kommer att hända när jag dör? Allt känns bara konstigt. Jag vill bara tillbaks till där jag var innan, när man njöt av livet och inte tänkte på varför vi lever utan man bara gick runt bekymmerslöst och levde livet.

Ursäkta att allting låter väldigt skumt, jag får ångest när jag skriver det här, för då ser jag hur konstig jag har blivit på sistone, men det är iallafall skönt att skriva av sig och se vad andra tycker och tänker. Min svenska är dessutom inte den bästa, men jag hoppas att ni förstår ändå.

Tack.