Ni som gått in i relation och fått bonusbarn. Fixar man det utan massa problem? Är inte orolig över barnen men relation med xet :/

Min sambo har ett barn på halvtid. Först tyckte jag det gick ganska bra, men med tiden har det blivit jobbigare. Hade jag vetat det jag vet nu hade jag aldrig gett mig in i relationen. Är kanske "värre" för mig som inte har och inte vill ha barn.

Om du redan nu stör dig på att de hjälps åt, stöttar och samarbetar kring barnen så är det nog inget för dig.

Kola med de bonusmammor där samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar alls och där det bråkas och ingen kommunikation finns alls om du tror att det är så mycket bättre?

Jag tror inte det behöver bli ett problem, om du och mannen pratar om hur ni vill att det ska fungera framöver. Det är ju jättebra att de kan hjälpas åt, men precis som du säger så blir ju spelreglerna lite annorlunda när man går in i ett nytt förhållande och då kan gamla rutiner behöva ses över. Hur ser kommunikationen runt det här ut? Är det bra framförhållning, eller är det sista-minuten-grejjer? Kommer din man känna att det är ok att inte hjälpa till om det krockar med planer ni har gjort?
Självklart kan mamman sura ut och hävda att det är pga att du är svartsjuk som han inte hjälper henne längre, men det där är ju nåt som din man då får ta med henne. 

Om din man värdesätter sin tid med dig (den ensamtid man får naturligt innan man skaffar barn, men man får jobba lite mer på när man bildar en nyfamilj) så får han ju också stå upp för att den är viktig. 

Det viktigaste för att få en nyfamlij att fungera och de relationer som finns runtomkring är att prata om hur man vill ha det. Även om det kanske känns löljigt och litet. Men det är bättre att ventliera sina farhågor än att bli bitter i efterhand. Så prata med din man redan nu om det här. Fråga honom hur han tänker sig att det ska fungera sen när ni har ett liv tillsammans som ska fungera parallellt med deras samarbete kring barnen.

Tack så mycket för era svar. Jag är inte minsta rädd att han inte förstår mig för det gör han. Han hävdar när vi pratar om det att han inte kommer låta henne köra med honom om vi bestämt något. Vet att han älskar mig väldigt mycket och inget hellre vill än att det blir vi framöver också. Jag är mest rädd att xet kommer sätta sig på tvären när jag kommer in i hennes barns liv. Hon skrev i början av deras uppbrott massa fula saker som var uppenbart riktat mot honom då det var han som bröt upp. Obs så var det innan vi träffades så jag är inte involverad i det beslutet. Mest av allt vill jag bara att det funkar att hennes vecka är det lugnt och hos hans vecka är det lugnt. Alltså att de inte ska behöva höras tre fyra dagar i veckan oavsett vart barnen är. Då tror jag det kommer kännas aningen för jobbigt då mina barn som sagt är äldre och vi har inte den kommunikationen om inget jätte viktigt händer. Skulle önska att vi blir bra vänner och att jag kan hjälpa till att lämna o hämta på dagis o fritids utan att hon ser mig som ett hot. Läser så ofta här att både bonus och bio föräldrar avskyr varandra :(

Vill inte ha det så...

Jag har själv gett mig in i en relation med en man med tre barn... 2 har bott heltid den tredje ung 80% nu bor en heltid och dom andra två ung 80-90 nånstans och jag säger spring för livet...

Vi har fått ett gemensamt så här sitter jag fast..... Jag älskar honom men allt kaos runt omkring med hans ex som är helt galen ibland, och alla konflikter med barnen... Nej det är inte värt det i slutändan... Tyvärr...

Är du rädd att biomamman ska börja styra erat liv?Ändra planer,ringa ofta och störa dig och din man.

Om din man är en MAN och kan stå upp för alla som han älskar blir det inga problem.
Mamman kan så klart börja sura för att hennes liv inte är lika smidigt längre, men det är inget som behöver påverka er.

Om din man kan säga: Nej, jag kan inte ta dem idag och stå fast vid det även om mamman blir förbannad och kommer med glåpord så kan det fungera.

En väldigt viktig sak dock är att du måste fundera på om du är ok med svängdörrar hemma hos er om ni flyttar ihop/bor ihop när han inte har barnen. Dvs att barnen kan komma och gå som de vill utan att ringa och meddela/fråga först.

En del klarar det utmärkt, andra inte.

Kanske ska ni bara ses när han inte har barnen och att han då får tala om för mamman att om hon behöver hjälp from nu så behöver han ha bra framförhållning så länge det inte gäller akuta saker som om ett barn har ramlat och måste sys osv. Då märker du ganska snart om han verkligen menar det han säger om att han inte ska låta mamman köra med honom.

Åh va ledsamt att höra :(. Det är detta jag är rädd för..

Åh va ledsamt att höra :(. Det är detta jag är rädd för..Har påtalat att jag vet inte om jag verkligen fixar det här. Det håller på att få mig att bryta ihop för jag älskar honom . Han är förtvivlad över att jag har de här funderingarna. Är rädd att det kommer krossa både honom och mig ; (

Fan va livet är svårt ibland..