Hej,

vi hade precis vår första träff med barnet som vi ska vara kontaktfamilj åt. Spännande och lite skrämmande, beskrivningen vi fått av mamman och socialtjänst stämde inte riktigt. Vi har själva 3 yngre barn och har därför haft en önskan om att inte ha ett barn med "svårigheter" i dagsläget. Men det var ett jättefint barn såklart. Vi får får göra det bästa av situationen och tänka om lite

Dt var sagt att det var föräldrarna som var var problematiken, men hen var väldigt intensiv och svårkontaktad. Ville bara "leka" men en speciell sak som hen lånade av mina barn, Gjorde ganska omgående sönder saker, kunde inte kommunicera med de andra barnen osv. Det kan mycket väl vara så att detta beteende finns pga av brist hos föräldrar och jag tyckte att det var ett fint barn. Men då vi har 3 egna med en hel del aktiviteter och att någon av oss vuxna ganska ofta jobbar på helgen så var vi tydliga med att det i dagsläget inte passar med någon som inte kan följa med oss på div saker. Annars hade vi inte tackat ja i första läget. Det var den skrämmande biten, hur jag skall lösa detta nu Hen är 9 år.

Men ingenting är omöjligt Får vi bara till att alla barnen kan umgås så kommer det nog att bli toppen!