Kan man ta sig ur en depression på egen hand?

Hej,

Jag tror man kan det, men man behöver ha människor runt omkring sig som stöttar en. Min mamma lider av både deprison och ångest, hon har bra perioder och extremt dåliga perioder. Jag har alltid försökt finnas där och stötta henne och uppmuntra henne att göra de saker hon tycker om att göra. Det är jävligt svårt att känna sig duktig och ambitiös när man mår på det sättet, det är svårt att övertyga sig själv om hur bra man är när självkänslan är lika med 0. Men försök att hitta någon att prata med, försök att göra sånt som du tycker om, och glöm aldrig att du duger precis som du är!

Nej, jag tror inte att man helt och hållet kan ta sig ur depression och negativa tankar utan att prata med någon och bearbeta det som ligger till grund för hur man mår. Man kan göra mycket för att förbättra sitt välbefinnande till exempel träna och äta nyttigt, men jag tror det är som att försöka hugga ner ett träd. Rötterna finns kvar även om man hugger ner trädet. Det är rötterna man måste göra något åt, inte stammen och grenarna.

Beror på vad som försatt en i den situationen och hur länge man varit där. Är det en separation, dödsfall, utbrändhet?

Varför ska man skämmas mer om kroppen fått underskott av ex seratonin istället för järn?

Har varit i botten, självmordstankar, självförakt, svart ingen ljuspunkt.. Men det finns hjälp. Medicin hjälpte mig. Inga samtal dock. Vet vart jag stod. Hur jag kommit dit. Hur eller om jag kunde ta mig därifrån.

Men oavsett så var jag på farligt låga seratonin-nivåer. Inget att skämmas för. Mental ohälsa bör inte vara ett skällsord utan en vanlig diagnostik.

Sök hjälp, den finns där.

Jag har en massa diagnoser (adhd, borderline, bipolär, ptsd, depression, generaliserad ångest etc) och har under hela mitt liv brottats med ångest och långa jobbiga depressiva perioder när jag bara velat dö. Jag har också lyckats bli frisk utan hjälp från psykiatrin.

Jag nådde rock bottom för två tre år sedan och bestämde mig då för att det fick bära eller brista. Orkade inte leva längre leva så som jag gjort och bestämde mig för att bli frisk. Vilket jag också blivit.

Det tog mycket forskning från min sida, hårt jobb och lång tid men nu två år senare är jag i princip frisk.

Vet inte vad som funkar för andra men det här funkade för mig.

Mindfulness och senare zenmeditation, yoga etc. - Det har lugnat mitt nervsystem och gjort att jag funnit sinnesro genom att lära mig att leva i nuet. Ältandet över det som varit och oron för framtiden har lättat. Min affektreglering har också blivit bättre. Likaså min hyperaktivitet och impulsivitet. Det har också tagit bort min hjärndimma. Ångesten har minskat. Sedan kan jag lugna ner mitt nervsystem med hjälp av meditation och andning och motverka att jag blir hypoman. Dessutom har jag fått bättre kroppskännedom samt förståelse för hur jag känner och tänker.

Kost - Slutade med kolhydrater och började äta halvvegetarisk ekologisk mat med mycket grönt och lite frukt. Inga helfabrikat och lite halvfabrikat. Att jag äter kolhydratfattig kost gör att jag blir klarare i skallen och min hjärndimma lättar. Det beror nog på att jag hamnar i ketos av att inte äta kolhydrater vilket man vet stabiliserar hjärnan. Ketos och/eller svält kickar också igång mig när jag börjar gå in i en depression. Försökt plocka bort konserveringsmedel, färgämnen och sånt med. Vet inte vilken effekt det har men tror säkert det är positivt. Min kostomläggning gjorde också att jag snabbt tappade 10kg i vikt.

Motion - Träningen ger mig endorfinkickar som motverkar depression. I början var det svårt att komma iväg och träna men nu har det blivit en vana. Jag drar iväg och tränar så fort mitt grundstämning börjar sjunka eller jag är stressad. Jag mår alltid bättre efteråt.

En massa andra alternativa saker också som hjälpt mig.

Jag arbetade samtidigt målmedvetet med andra saker för att öka på min livskvalitet så som hitta boende, arbete och framförallt att bygga upp nära relationer med andra. Det tog lång tid men jag har lyckats med det. Skulle aldrig lyckats med något av det utan mina livsstilsförändringar.

Har inte varit allvarligt deprimerad på nästan två år och har ångest väldigt sällan. Känner mig ofta harmonisk i grundstämning. Överreagerar sällan och är ofta glad. Har idag eget boende, fast jobb (heltid), en partner och goda vänner. Är tacksam för att jag orkade kämpade. Det har varit värt precis all svett, möda och pengar som jag offrat.

Kan tillägga att jag tidigare hade massor med mediciner men att jag idag inte har ett enda. Och trots det mår jag idag hundra gånger bättre än vad jag gjorde för några år sedan. Så jag tror att de förändringarna jag gjorde i mitt liv haft jättestor effekt.

Nu vet jag inte om mitt sätt skulle funka för andra. Men ville ändå berätta för att inge hopp om att livet kan bli bättre.

Ja man kan det. Men du måste göra precis det som du absolut inte känner för. Vilket är otroligt svårt och obehagligt.

Vill du inte jobba = jobba.

Vill du inte gå en promenad = gå en promenad

Vill du inte gå ut och dricka öl= Gör det.

Osv

Jag hamnar ofta depressioner och har lärt mig hur jag ska ta mig ur dom. Tar ca 1-2 månader av att göra det du inte vill göra tills du är av med depressionen.

Desto jobbigare det känns desto viktigare är det att du gör det.

Med det sagt så måste du utsätta dig för saker du tyckte va kul förut även om det är trist nu. Det är det viktigaste.

Hej Tessa,

lättare perioder av nedstämdhet, hopplöshetskänsla eller depression kan de flesta av oss reda ut utan kontakt med vården. Regelbundna vanor när det gäller sömn och måltider samt regelbunden motion eller åtminstone 30 min promenad utomhus varje dag kan hjälpa. 

Vissa hittar något annat som hjälper dem, må det vara yoga, ACT, mental träning, kost eller annat.

Om du har en måttlig eller svår depression är det mindre troligt att du tar dig ur den på egen hand utan någon form av hjälp.

Mitt råd är sök hjälp. Prata med sköterskan på din vårdcentral. Om livssituationen är kaotisk kan några samtal hjälpa dig att se klarare på tillvaron och du kan får råd om hur du kan gå vidare.

Lycka till!

Ju sämre man mår desto mer drastiska livsstilsförändringar tror jag att man måste ta till för att få tillräckligt bra effekt. 30 minuters daglig promenad hjälper hjälper kanske dem med lättare depression men för mig med bipolär depression krävs det i princip svält i kombination med stenhård träning för att häva depressionen och hålla den borta. Vet inte om min metod har något vetenskapligt stöd eller om den funkar för alla men den funkar i alla fall för mig.

Funkar det för dig så har det ju ingen betydelse om det finns vetenskapligt stöd för det.

När jag fick min första depression så hette det att man inte skulle springa eller gå på gympa för det ökar påslaget av stresshormoner. Man skulle gå luuugna skogspromenader - vilket inte alls passar mig! Löpning är det som får mig att må bra. I dag har man kommit fram till att motion i alla former är gynnsamt vid en depression (t.o.m. i samma klass som antidepressiva).

Man ska äta ordentligt. Mår jag inte alls bra av eftersom min ämnesomsättning går på lågvarv när jag är deprimerad och således drar jag då på mig extra kilon. Jag laddar med vitaminer, frukt, grönsaker och proteinrik kost. Det mår jag bra av.

Det finns så många "förståsigpåare" och människor med förutfattade meningar om depressioner och när jag lyssnade på alla blev jag helt förvirrad och mådde ännu sämre! Jag hittade min egen väg, precis som du, och för första gången på 10 år är jag t.o.m. medicinfri.

Njaa, det där undrar jag. . .

Det låter lite gammaldags och Freudianskt med rötter som måste åtgärdas. Modern forskning visar att det inte är sant. Tvärtom kan det där med att "leta rötter" / älta om orsaker leda till att ett tillfrisknande försvåras.

Jag tror att det är svårt att bli frisk helt på egen hand, men idag finns ju flera sätt att få kontakt med andra utan större krångel, gärna genom nätet. Självhjälpsböcker är också bra. Mindfulness och liknande har hjälpt många.