När "ska" barn ha en padda?

Min stackars 3,5-åring vet nog inte vad en padda är. De pedagogiska appar hon går miste om ersätts med magnetbokstäver/siffror på kylen, rikligt med böcker och biblioteksbesök, pussel på olika nivåer och språkträning med sånger och enkla böcker på engelska. Vi kommer inte att köpa någon padda eftersom jag tror att vinkar stimulera hennes lärande ändå och jag har märkt att många konflikter uppstår kring paddan.

Pedagogiska appar? Seriöst? Går ni verkligen på det?

Vad hände med att öppna munnen och lära era barn det ni själva kan?

Pekböcker, magnettavlor, biblioteket, kulramar, papper, pennor och uppfinningsförmåga och en engagerad förälder är det viktigaste ett barn i dagisålder behöver.

Tror ni på riktigt att era barn missar något i utvecklingen av att inte ha en padda?

Fundera istället på varför ni inte har tid för era barn.

Folk är för lata att sitta och umgås med sina barn såsom du gör.

Du har rätt. För det finns ju bara 60 minuter i veckan (ungefår så mycket min 3-åring använder vår surfplatta) som man kan umgås med barnen. Varför är du rädd för den nya tekniken? Varför tror du att det ena utesluter det andra?

Helt sjukt att så små barn ska sitta vid en skärm. Skrämmande.

Det är en dyr leksak för en treåring att spilla saft på...

I vår familj får man egen teknik när man är gammal nog för att förstå vitsen med att vara rädd om saken. Ca 7-10 år gammal för vår del.

Sitta på soffan med padda och pilla 15 min i väntan på mat betyder inte att man plötsligt måste ha en egen.

När jag upptäckte att min yngsta hade problem med färgerna så fick hon sitta med en app som tränade färgerna, den satt hon mycket med och jag satt med henne. Vi tränade även färger i vardagen och hon satt även med ett fysiskt spel som man tränar färger med så plattan utesluter inte att umgås med barnen och utesluter inte något av det du räknade upp. Självklart så klarar man sig lika bra utan surfplatta men om man som förälder har sådan misstro till tekniken så kommer det att kanske senare att hämma barnet när det blir äldre och när skolan och sedan även yrkeslivet kräver att man kan använda tekniken och inte är rädd för den... 

Jag förstår inte den ilska som tekniken väcker hos vissa, eller rädsla kanske beskriver det bättre? 

Jag sitter ofta med mina barn, som är lite äldre, och spelar Minecraft eller andra dator/tv-spel, när de var yngre satt jag även med dem när dem pysslade i plattan. På samma sätt sitter jag med dem och bygger pärlplattor, ritar, läser mm. 

Jag har exempelvis lagt mycket tid på att i Minecraft bygga upp en Sverigekarta där de kan träna Sveriges städer, sjöar, älvar mm. Det som de tycker är tråkigt med läxan kan göras roligt i Minecraft.