ENBART Ni som har fött BÅDE vaginalt & med planerat snitt, vilket har ni föredragit?

Mitt första barn föddes med planerat snitt pga sätesbjudning, detta var för snart 11 år sedan. Vi fick åka in på morgonen, jag fick ligga med kateter och dropp hela dagen, när klockan började bli 15 började de prata om att jag skulle få åka hem och komma tillbaka dagen därpå eftersom de fått in så många akuta ärenden under dagen. Halv fyra blev det dock en ledig tid och jag slapp åka hem. Kommer ihåg att katetern sved i urinröret hela dagen. Under själva kejsarsnittet fick jag en mycket olustig känsla i benen, som att de fastnat i fosterställning, fast de var raka... De sa att det kunde bli så eftesom man ligger i fosterställning när man får spinalen... Under själva snittet kände jag hur de skar i mig och dropp magen och hade sig, mycket obehagligt... Sen sprang läkaren iväg med barnet och sög rent i halsen med en slang.. Såg inte riktigt vad de gjorde, men det kändes olustigt för de sa inte vad de skulle göra och varför

Då trodde jag att det var något fel eftersom de sprang iväg med honom.. Efteråt gjorde det så jävla ont i magen och mina tarmar blev helt förstörda (har känsliga tarmar) Den värsta smärtan var de närmsta dagarna, som träningsvärken från helvete i hela magen... Kände mig handikappad. Fick inte träffa mitt nyfödda barn mer än ett par minuter sen fick jag vänta på uppvaket själv i flera timmar. Kommer ihåg att en personal sa åt mig att sluta tjata när jag bad att få träffa mitt barn... Inga problem med amningen. Efter två veckor kände jag mig helt återställd. En otrevlig personal på uppvaket förstörde mycket av mina upplevelser från kejsarsnittet. Och jag hade kanske upplevt det bättre om inte hon varit så jäkla elak och tjurig.

Nästa förlossning var vaginal för snart fem år sedan, ganska vanlig förlossning tror jag med värkar drygt ett dygn som stannade av när jag fick epiduralen. Dock åkte epiduralen ut så att den slutade verka efter några timmar och det gjorde asont i huden i ryggslutet... Krystningsarbetet tog två timmar och gjorde inte lika ont som värkarna innan. Det gjorde så satans ont att föda barn, men jag är väldigt smärtkänslig ? när moderkakan skulle ut gick navelsträngen av när hon drog i den och hon fick hämta någon mer erfaren som stoppade in armen upp i fiffin och fick tag på någon liten stump att dra i... Fick sy några stygn, det var jobbigt att ha någon där nere igen som skulle fiffla. Efter förlossningen var jag helt slut, sov hela natten och min man tog hand om bebisen. Min man skulle inte fått stanna kvar och då ville vi åka hem istället

Men eftersom bebisen bajsat i fostervattnet och hade lite feber så ville de att vi skulle stanna en natt så de kunde ha koll på barnet. Min man vägrade dock att åka hem så då fixade de fram ett rum ändå ? Dagarna efter förlossningen kunde jag knappt gå då det kändes som att hela livmodern skulle ramla ut mellan benen. Jag fick en jätte hemorrojd som gjorde skitont när jag satt ner. Att bajsa vågade jag inte göra på flera dagar.... Den försvann som tur var efter någon vecka. Inga problem med amningen.

Att föda vaginalt var en mycket större upplevelse och nu väntar vi barn nr tre och även då jag är rädd för smärtan så lockar ändå en vaginal förlossning mer än kejsarsnitt.

Lycka till