ENBART Ni som har fött BÅDE vaginalt & med planerat snitt, vilket har ni föredragit?
Knipövningar vet jag på förhand att det kommer jag inte orka hålla på med och i vilket fall som helst så tror jag inte att det fungerar.
Knipövningar vet jag på förhand att det kommer jag inte orka hålla på med och i vilket fall som helst så tror jag inte att det fungerar.
Vad är det värsta som kan hända vid ett kejsarsnitt för både mor o barn? Att barnet har mer vatten i lungorna vid kejsarsnitt förstår jag men det suger de väl ut/ barnet hostar upp?
Sedan kan man få infektion i såret. Har läst lite också om att vävnaderna kan bli sammanväxta. Vilka mer komplikationer skulle kunna inträffa? Jag kan absolut inte allt om det här, det är därför jag har skapat den här tråden. Jag har svårt att bestämma mig för vilket alternativ som vore bäst.
Kunde förresten inte kissa själv på fyra dygn efter snittet utan fick ha kateter och gå med kisspåse på benet. Berodde på att nerver påverkats av ryggbedövningen.
Att sätta kateter gjorde fruktansvärt ont. Jag skrek rakt ut varje gång.
Skulle inte vilja inte vilja föda vaginalt,sån smärta i så många timmar,risk att man behöver sys och skadat underliv,risker för barnet,syrebrist osv.För mig var snitt snabbt enkelt utan nån större smärta.
Förstår inte hur dessa masochistiska kvinnor tänker när de väljer en vaginal förlossning framför en standard operation som tar under 1 timme. Ni har fått höra om riskerna vid snitt pga den höga kostnaden. Riskerna vid vaginalt är mycket värre OCH tyvärr bortprioriteras kvinnor i Sverige och går med fruktansvärda förlossningsskador i flera år utan att få hjälp. "Det gör ont att föda barn lilla vän" får de höra och sen får de lunka hem försiktigt samtidigt som de ber innerligt till alla gudar att ingen avföring ska rinna ner längs benen.