Föredrog helt klart snitt.
Min förste var vaginal förlossning, kunde ens drömma om att det skulle kunna vara så smärtsamt.
Med andra barnet hade jag föreliggande moderkaka och det blev kejsarsnitt.
Vilken skillnad, lite ont i ärret ett tag men inga komplikationer alls. Varken med mig eller barnet.
Första barnet vanlig förlossning. Sattes i gång med dropp, så fruktandvärda värkar, tyckte inte det var något uppehåll alls.
Kommer inte ihåg hur många timmar, ungefär 6-7.
Andra barnet planerat snitt på grund av helt blockerad moderkaka. Jag blev sövd, det är många år sedan och ryggmärgsbedövningen var jag livrädd för.
Helt klar i huvudet.
Barnet i kuvös några timmar och på avdelningen för tidigt födda barn ett dygn, född vecka 35+4 dagar.
Ingen värk efteråt. Kändes lite i ärret de första dagarna. I
Ja, vad vet jag, men det faller sig nog rätt naturligt att föda vaginalt för de flesta. Det är väl inget konstigt. Och för de flesta går det oxå bra och beskrivs som en otroligt häftig upplevelse. Alla vill inte frivilligt bli snittade tvärs över magmusklerna och riskera längre återhämtning. Personligen drabbar det min träning. Och jag har skräckexempel bland väninnorna med svåra komplikationer efter snitt. Alla har rätt till en åsikt men Nervärdera inte andras val. Det finns för och nackdelar med båda. men att vilja föda vaginalt är ju ganska naturligt!?