Första barnet - följas åt
Hejsan
Grattis till ditt pluss
Jag är lite längre gången v22(21+2) men pratar gärna :)
Hejsan
Grattis till ditt pluss
Jag är lite längre gången v22(21+2) men pratar gärna :)
Tack detsamma!
Då har du hunnit varit på rul nu gissar jag? Jag har tid om drygt två veckor, sååå nervös och pirrig.
Gud vad skönt att allt såg bra ut!
Jag och min sambo vet inte om vi vill veta kön, så länge allt ser bra ut så är jag nöjd.
Jag gjorde inget kub och har ångrat mig lite i efterhand. Mest för att det vore skönt att få det bekräftat att det faktiskt är något där. Det är ju liksom inget "proffs" som bekräftat graviditeten, de har ju bara gått på att jag sagt att jag fått positiva grav.test.
Jag vet iofs inte om de kan se något på de blodprover man lämnar vid inskrivningen men det är ingen som sagt något iaf.
Hade du och din sambo försökt länge innan ni blev gravida?
Vad tråkigt med missfallet. Vilken vecka var du i då?
Alltså det var inte så att jag blev erbjuden kub, bm informerade om fosterdiagnostik och vi skulle ju få bekosta undersökningen själva ifall vi ville göra den. Vi valde att inte göra kub dels pga att vi båda är under 30 och dels för att vi inte visste vad vi skulle göra med resultatet om det var dåligt.
Dock kände jag ju som du att det vore skönt att få bekräftat att det faktiskt fanns något där inne. Nu har jag landat och insett att jo, något är det där inne. Det som oroar mig nu är ju att det inte ska synas någon hjärtaktivitet eller vara något annat fel vid rul om två veckor.
Idag går jag in i vecka 16.
Då hade ju graviditeten ändå kommit hyfsat långt, tufft att få mf då. Hade ni hunnit berätta för många om graviditeten? Hur mådde du efteråt?
Vissa verkar ju vilja försöka på en gång igen medan andra vill vänta.
Jag kommer ihåg att jag tänkte runt vecka 12 "om det här skiter sig nu så kommer jag bli så förbannad. Jag orkar inte med den här tröttheten igen." Även om man inte är säker efter vecka 12 så är det ju ändå en milstolpe och de första veckorna gick så långsamt.