Inlägg från: Fröken W |Visa alla inlägg
  • Fröken W

    Första barnet - följas åt

    Hej!

    Jag är gravid i vecka 14+5 med första barnet.

    Jag skulle väldigt gärna vilja prata med fler förstagångsmammor som är ungefär lika långt gångna, +- några veckor.

    Kanske kan man så småningom också kommunicera via mail istället för här på familjeliv.

  • Svar på tråden Första barnet - följas åt
  • Fröken W
    HellGott skrev 2016-03-29 18:07:32 följande:

    Hej.

    Jag väntar mitt första men har kommit så pass långt som 33+3 o är i v 34..

    Vart bor du? ????

    Pratar gärna!


    Åh vad kul! Då börjar du kanske se ljuset i tunneln snart?

    Hur har din graviditet varit så här långt?
  • Fröken W
    Pillan84 skrev 2016-03-29 19:28:09 följande:

    Hejsan

    Grattis till ditt pluss

    Jag är lite längre gången v22(21+2) men pratar gärna :)


    Tack detsamma!

    Då har du hunnit varit på rul nu gissar jag? Jag har tid om drygt två veckor, sååå nervös och pirrig.
  • Fröken W
    Bennijenni skrev 2016-03-29 20:58:13 följande:

    Hej,

    Jag är i vecka 13+3 :)

    Pratar oxå gärna


    Kul! Då är ju vi ganska nära varandra.

    Hur mår du?

    Hade ni försökt länge?
  • Fröken W
    HellGott skrev 2016-03-30 09:54:51 följande:

    Det är först nu det börjar bli knöligt och tufft!

    Vecka 1-20 mådde jag suveränt, tiden sprang iväg. V 21-30 hade jag massa foglossning och ont överallt. 31-nu har allt lättat och jag bara längtar efter min lilla babys! ????????

    Hur har du det själv?


    Jobbigt med foglossning. Är det borta nu?

    Jag tycker att det är svårt att säga om jag mår bra eller dåligt :P Jag själv tycker att jag mår ganska bra. Men när jag pratar med vänner så tycker de att det låter som att jag mår ganska dåligt. Jag mår illa och kräks. Kräks gör jag inte varje dag, tidigare var det ett par gånger/vecka nu är det väl ungefär varannan vecka. Illamåendet finns lite grann i bakgrunden hela tiden men det är absolut hanterbart.

    Nu är jag mest nervös inför ultraljudet om ett par veckor. Tankar som "tänk om det inte är något där", "de kanske inte hittar något hjärtljud" och "tänk om de ser att det är något fel med barnet". Nej fy, har känt mig ganska lugn någon vecka men nu kommer det tillbaka.

    Hade du också dessa tankar inför rul?
  • Fröken W
    Pillan84 skrev 2016-03-30 11:43:55 följande:

    Ja har varit på Rul för drygt 2-3v sen. Men tyvärr fick vi inte veta kön. Allt annat såg bra ut så då släpper ju oron iaf

    Jag lovar dig att ditt Rul kommer gå bra. Jag köpte mig en doppler i v11 ihopp om att lugna mina nerver fram till både kub o Rul


    Gud vad skönt att allt såg bra ut!

    Jag och min sambo vet inte om vi vill veta kön, så länge allt ser bra ut så är jag nöjd.

    Jag gjorde inget kub och har ångrat mig lite i efterhand. Mest för att det vore skönt att få det bekräftat att det faktiskt är något där. Det är ju liksom inget "proffs" som bekräftat graviditeten, de har ju bara gått på att jag sagt att jag fått positiva grav.test.

    Jag vet iofs inte om de kan se något på de blodprover man lämnar vid inskrivningen men det är ingen som sagt något iaf.

    Hade du och din sambo försökt länge innan ni blev gravida?
  • Fröken W
    Pillan84 skrev 2016-03-30 12:21:52 följande:

    Vi tänkte att kön kan kvitta så länge allt annat ser bra ut. Vi har varit tillsammans i snart 5år och har inte använt skydd. Men hade ett missfall -14 så sen dess har vi väl försökt aktivt.

    Åh men får man fråga varför du avstod kub om du blev erbjuden?

    Jag gjorde det enbart att få se att det verkligen var nåt i magen och inte bara ett plus på en sticka.

    Hur långt gången är du idag?


    Vad tråkigt med missfallet. Vilken vecka var du i då?

    Alltså det var inte så att jag blev erbjuden kub, bm informerade om fosterdiagnostik och vi skulle ju få bekosta undersökningen själva ifall vi ville göra den. Vi valde att inte göra kub dels pga att vi båda är under 30 och dels för att vi inte visste vad vi skulle göra med resultatet om det var dåligt.

    Dock kände jag ju som du att det vore skönt att få bekräftat att det faktiskt fanns något där inne. Nu har jag landat och insett att jo, något är det där inne. Det som oroar mig nu är ju att det inte ska synas någon hjärtaktivitet eller vara något annat fel vid rul om två veckor.

    Idag går jag in i vecka 16.
  • Fröken W
    HellGott skrev 2016-03-30 12:45:24 följande:

    Den är inte borta, den minskade drastiskt i samma veva som jag slutade jobba och har ju därefter kunnat anpassa mina rörelser, vila när det behövs osv, så då är det på en behaglig nivå! ???? har ju en tens-maskin och foglossningsbälte här hemma ifall jag tänkt göra något som jag vet att kroppen inte klarar av. Exv sitta mycket/böja mig mkt osv.

    Att må illa och kräkas är ju väldigt vanligt i början av graviditeten men för de flesta så släpper det så småningom!

    Att du mår som du gör tyder ju på att något finns där. Visst var jag nervös inför rul, man ville ju så mycket men där fick man alla svar! Helt ljuvligt var det. Fick se henne röra sig, suga på tummen osv! ???? För de flesta ser ju allt bra ut. Skulle något vara fel så får du tänka att ni får den hjälpen ni behöver i tid till skillnad om ni inte tittat! ????

    Men försök att vara lugn, det är ju inget du kan påverka i huvudtaget!


    Skönt att det har blivit bättre nu när du slutat jobba. Vad jobbar du med annars?

    Tack för peppningen. Jag är egentligen en ganska obrydd person som inte lägger energi på sånt jag ändå inte kan påverka. Ena stunden ser jag framför mig att vi är på rul och får se den lilla och fylls av en enorm lycka och lättnad. Nästa stund kommer tanken på att det kanske inte alls är bra, den kanske inte ens lever. På något vis "vill" jag vara förberedd på att det faktiskt kan gå dåligt också. Blir tokig på mig själv :P
  • Fröken W
    Bennijenni skrev 2016-03-30 13:37:20 följande:

    Ja verkligen!

    Jag mår galant, känner mej väldigt uppsvullen bara.

    Nej, jag slutade äta cerazette i slutet på november och tänkte "det kan ju ta ett tag efter just cerazette", så slutade äta de o tänkte att de får ta sig när de tar sig. Ja, en mens senare! :)

    Sj då?


    Jag mår helt ok. Illamående och kräkningar till och från men fullt hanterbart.

    Det gick snabbt för oss också, vi har använt kondom en längre tid. I oktober/november slutade vi skydda oss och i januari kom plusset.
  • Fröken W
    Pillan84 skrev 2016-03-31 13:30:42 följande:

    Troligtvis var jag i v12, hade blåsan kvar när jag kom in. Vet bara att det gick fort att åka in på skrapning då jag svimmade ett antal gånger.

    Aha då förstår jag att ni avstod kub men tror absolut att Rul kommer gå galant. Jag var grymt nervös jag med på vårt Rul


    Då hade ju graviditeten ändå kommit hyfsat långt, tufft att få mf då. Hade ni hunnit berätta för många om graviditeten? Hur mådde du efteråt?

    Vissa verkar ju vilja försöka på en gång igen medan andra vill vänta.

    Jag kommer ihåg att jag tänkte runt vecka 12 "om det här skiter sig nu så kommer jag bli så förbannad. Jag orkar inte med den här tröttheten igen." Även om man inte är säker efter vecka 12 så är det ju ändå en milstolpe och de första veckorna gick så långsamt.
  • Fröken W
    Pillan84 skrev 2016-03-31 16:04:06 följande:

    Jag visste ju inte om graviditeten förns veckan innan typ. Inga som helst symtom. Var väl trött o loj efteråt o trött på blödningen.

    Vi sa att tar det sig fort så gör det men icke. Men nu är vi i v21+4 så vi är glada

    Ja kommer ihåg att jag tänkte något liknade denna gång


    Ok, det var ju ändå "skönt" att du inte hade vetat om det så länge.

    Härligt att det verkar gå vägen den här gången iaf!
Svar på tråden Första barnet - följas åt