ADHD, 2.5 års väntetid!!!!!

Det behöver inte alls märkas tydligt i skolan!!! Jag både jobbar i skolan och har en dotter med ADHD (utredd). Jag märkte tydligt hennes svårigheter hemma, det gjorde man inte i skolan! Skolläkaren ville inte skicka remiss till BUP INNAN han hörde att jag jobbade i skolan, då ändrade han sig (så ska det inte vara!) Iaf efter ett års väntetid gjordes utredningen, i den framkom hennes (skol-) svårigheter TYDLIGT!! Min dotter, visade det sig, har väldigt svårt koncentrera sig o fokusera på skolarbetet, hon är även hyperaktiv, men hon stör inte nämnvärt i klassrummet! Hennes hyperaktivitet där är pilla med håret, pennan, suddet osv, småsjunger, ändrar sittställning konstant osv. Hon har även massor med andra typiska svårigheter som svårt med tidsplanering, tidsuppfattning, siffror, ögahand kordination (ska ha dator att skriva på), jättedåligt arb.minne för det hon hör, lite bättre för det hon ser, jättesvårt med allmänna genomgångar o information, ska ha individuellt riktat, ja det finns mer! Inget av det här har "märkts", uppmärksammats av skolan, o då går min dotter i femman! (utredningen blev klar i början av det här året) För oss har iaf utredningen varit viktig, o min dotter tycker själv att det känns bra. Hon har fått en förklaring till sina svårigheter, hon har i två år undrat vad det är för fel på henne, o känt sig annorlunda. Tyvärr har hon ångest o depression pga svårigheterna i skolan, haft för höga krav på sig där, o svårt med kompisrelationerna, o naturligtvis av att ha känt att ingen förstår henne. En utredning har också varit viktig för anpassningarna i skolan. Enligt vår erfarenhet görs tyvärr inga anpassningar innan skolan får papper på utredning, diagnos o pedagogiska rekommendationer. Så har det iaf varit för oss! 

Man får stå på sig väldigt som förälder tyvärr, när ens barn behöver hjälp o inte är utåtagerande i skolan. Min dotter har ADHD, o skolläkaren sa till mig att han med säkerhet kunde säga att hon inte har ADHD.. Utredningen sa iaf nånting annat, o visade på många svårigheter, man inte uppmärksammat i skolan. Hennes hyperaktivitet märks inte som särskilt störande i klassrummet, det är typ vickar på stolen, pillar med saker, småsjunger osv. Men det tog lång tid för henne att knäcka läskoden, hon har svårt med tidsplanering, tidsperspektiv, dåligt arb.minne, svårt forma bokstäver, svårt fokusera o koncentrera sig, hon fyller 12 år i år, o skolan har inte reagerat på det här, mycket för att hon inte stör i klassrummet tror jag! O det stämmer att det tar oerhört mycket energi att "hålla igen" hela skoldagen!! Det kommer hemma sen, o hon kan vara OERHÖRT jobbig! Min dotter har, sen hon var 9 år, känt sig annorlunda, oförstådd, o funderat vad det är för fel på henne. I utredningen framkom det att hon har ångest o depression. En utredning har varit bra för oss, o väldigt bra för min dotter som nu fått en förklaring för sina svårigheter o så! o hon ska få gå en ungdomsutbildning för att få mer förståelse! Har man dessa svårigheter så anser iaf jag att det är väldigt bra att göra en utredning o ev. då få en diagnos. Då får man en förklaring, oerhört viktigt om man också mår dåligt o kanske inte vill leva.. O jätteviktigt att man får anpassningarna i skolan. Det hade vi inte fått utan utredning! Det bästa tips jag kan ge är att stå på er, o ge inte upp!! Hoppas det går bra för er, o er son!!