Lite frågor om utveckling!

Mina barn har varit relativt tidiga med att gå vid 10,5-11 månader och då pratar jag om relativt stadigt att gå över 10 steg. Båda reste sig upp på 8-månadersdagen på knä. Vid drygt sju månader rullade den äldsta. Vid den åldern övade de krypning också. Satt vid 6-7 månader tror jag. En del går ju inte förrän vid 1,5 års ålder utan fel heller.

Så var lugn, tycker både bvc och sjukgymnasten att allt är okej, så stanna i det. Barn utvecklas som sagt olika och prematurer kan ju vara senare. En del barn är överrörliga och en kompis beskrev att hennes barn var som en ostbåge när hon skulle sitta, idag är hon som vilken 3-åring som helst vad jag vet.

Min yngste är snart 6 månader. Han sitter stadigt i matstolen med lite stöd, annars får han lätt slagsida. Sätts han själv med amningskudde runt så lägger han sig snart istället, det är bekvämare. Står gör han gladeligen, likaså hoppar i knät. Han har varit stark i nacken länge även om han är senare än systrarna. Han lägger sig lätt på sidan med uppdragna ben, men vänder sig gör han inte och har inte gjort på väldigt länge. I matstolen är nöjet att sitta och luta sig framåt och bakåt, men som sagt han är bara en individ med sin utveckling. Det återstår att se när han vill rulla. På ett sätt vore det skönt om han väntade med att gå, så hemmet är barnsäkert längre. Han stoppar gärna saker i munnen, men har inte koll på var kräkreflexen sitter. Han har också ljud för sig som kan låta som hej, ja, nej, mamma. Allt kommer i sinom tid. Njut av de framsteg som sker här och nu och sukta inte efter allt som kommer senare.

Jag tror inte på någon intensivträning om inte bvc eller liknande förespråkat det, men jag tror att en delaktig förälder gynnar barnet. Att låta det få träna på att stå, sitta, hoppa, ligga på mage/rygg, kommunicera, sjunga, ramsa o s v sedan sker utvecklingen när barnet är redo. Möjligen att våra barn varit stabilare tidigare då vi inte satt på hjulen på gåstolen förrän de kan stå hyfsat stadigt. Lilleman övar det numera.