Först och främst, om du ska diskutera detta ämne så måste du tänka på hur du uttrycker dig, för ditt språk avslöjar fördomar även om du propsar på motsatsen.
Socialt accepterat finns det bara människorasen. Sedan följer olika nationaliteter. Vi är inte djur.
Som svar på din fråga, ja det kan jag. När man blir vuxen så förändras synsättet och prioriteringarna i livet. Alltså blir man förälskad i en person och inte ett utseende.
Jag har citationstecken runt ordet raser av just den anledning du tar upp.
Jag vet att vi inte är olika raser, på riktigt.
Jag är 47 så vuxen har jag hunnit bli.
Fast vi är ju djur (lite underligt att påstå annat? Riktar mig till personen i inlägg 1).
Jag håller med om att det är lite underligt att prata om "raser" som om vi vore hundar, även fast ordet används flitigt om människor i engelskan så är det inte ett ord man direkt använder om människor när man talar svenska.
Men om vi nu bortser från det och svarar på frågan: jag ser det inte som ett hinder, men jag blir sällan kär, känner ytterst sällan någon större attraktion till någon.
Färgskillnad avskräcker mig inte, men vissa ansiktsdrag kan ta dem längre ifrån vad jag tycker är vackert, ser därför fler vackra vita män än svarta män (jag är dock rätt petig, så jag ser väl en vacker man på 100 män, give or take), men det finns ju absolut vackra svarta män. Sedan alla andra färger/ursprung, jag har alltid tyckt att sneda ögon är väldigt sött, så jag tycker ofta automatiskt att människor från korea/japan/kina/etc är fina.
Jag är rätt övertygad om att jag nog skulle kunna ingå i en relation med en person som jag inte tycker är vacker om dennes personlighet får mig på fall. Så ja, det skulle inte vara något problem för mig. Rent attraktionsmässigt kanske det finns problem, men annars inte.
Skulle du kalla en katt för katt eller däggdjur? Jag förstår vad du menar, men man brukar inte kalla något specifikt djur för bara däggdjur.
Det är en seriös frågeställning. Ni som blir upprörda kan ju låta bli att läsa?
Förstår inte vad du upprörs över.
Nationaliteten saknar betydelse om den andra förstår svenska eller engelska. Kan hyfsad tyska också så det skulle fungera om viljan fanns.
Det är så klart enklast med en svensk.
Med ditt resonemang angående hur du tolkar min ts så skulle jag kunna vara ihop med en svart/asiat/eskimå om han bara var svensk. Det kan jag inte då jag inte attraheras av deras utseende.
En vit sydafrikan, inga problem.
Så nej, du har tolkat mig fel
De flesta har partners av samma etnicitet.
Irrelevant fråga men svaret är nej. Bor i en mellanstor stad.
Vilket urlöjligt inlägg!
Grattis till första pris i löjliga kommentarer.
Det är så komiskt med folk som kör med att andra inte skulle förstå, ett unket sätt att köra härskarteknik. Du ser väl att ts är rätt skärpt även om du inte håller med? Så klart du gör, det är ju därför du försöker förminska hen.
Tack för garvet.
Jag fattar precis vad hon menar och tycker att hon har rätt till sin känsla.
Hon har inte förminskat någon!
Det är väl inget fel i att attraheras av dem som liknar en själv?
Nja, det får nog ts göra själv.
Jag kan inte förklara någon annans tankar utan att riskera att göra fel.
Fast för mig är tråden solklar.
I know.
Ville bara få er att förstå saker ni blundar för.
Ingen större skada skedd.
Vill du så kan jag fortsätta diskussionen från AliBabas.
Mitt kön är oviktigt i sammanhanget.
Vad spelar det för roll?
Nej det spelar ingen roll.
Du inbillar dig för mycket och tillför ingenting.
Vill du diskutera ämnet så gör det, kommer inte bemöta dig annars.
Jag skulle inte attraheras av en person som ställde den fråga du ställer i ts till mig vid en inledande träff. Antingen skulle jag klassa din fråga som att den hade en rasistisk underton eller också skulle jag avfärda den som enbart enfaldig.