Deprimerad 15-åring

har en här hemma också. Han har ätit medicin i snart 1,5 år, vilket inte är speciellt ovanligt tydligen. Det började visas tydlig förbättring efter ungefär ett år, så håll ut! 

Sen är det så att man måste se på hela situationen. Att röra på sig, träna något är en viktig del och det märktes på min son i höstas när en ny sport blev intressant. 
Det har också sakta mejslats fram någon form av framtidsplaner, vilket gymnasieprogram det kan bli, osv. Innan kraschen fanns inga såna planer alls. Det handlade om stor vilsenhet och deppighet. 

Vårt barn har också fått lämna sin klass och ha enskild undervisning inom stödverksamheten på skolan. Han halkade efter så mkt så det gick inte att hänga med i klassens tempo. Det blev halvdagar ungefär, på schemat, för att över huvud taget ens orka gå  till skolan. När han insåg att han slapp pressen av att vara tvingad hänga med i det normala tempot gick det bättre. 

Till Been there done that, så kan jag säga att det märks du inte vet så mycket om hur depressioner kan slå. Bara för att det handlar om en ungdom och en dator, är det definitivt inte hela bilden.