Fler med onda sammandragningar och förvärkar runt v 31

Någon?

Underbart att de tar dig på allvar!
Jag är i vecka 30+4 och har haft hur mycket sd som helst sedan omkring vecka 25. Ibland har de gjort ont, men inte som på dig, att de eskalerat. Hoppas att allt kommer gå bra!

Jag har haft sdr i 3,5 veckor nu, är i 24+6. I början var de inte smärtsamma och kom inte särskilt ofta men alltid när jag hade promenerat en stund. För drygt 2 veckor sedan blev de tätare och mer smärtsamma och kom framförallt på jobbet så fort jag kände mig lite stressad eller reste mig från en stol eller gick två meter.. Blev ohållbart så har varit sjukskriven i en vecka nu.

Sammandragningarna har minskat betydligt när jag bara varit hemma i lägenheten och vilar (har i princip varit sängläge). Har dock testat gränserna lite och så fort jag går 20-50 m så kommer smärtsamma tillbaks.. Tanken är att jag ska vara sjukskriven på 100% i en vecka till och jag hoppas och vill kunna jobba åtminstone 50% därefter men min läkare var inte optimistisk och min sambo skäller på mig när jag vill försöka mer.

Jag förstår ju att man ska vila för att undvika för tidig förlossning osv, och "behandlingen" att vara hemma fungerar uppenbarligen, men får så dåligt samvete av att vara hemma och det är svårt att ställa om sig att man gör det för någon annans skull dvs barnets (är första för mig).

Plus att det är så oerhört tråkigt att bara gå hemma!

Hoppas det går bra för er ! :)

Jag har haft sammandragningar sedan ca vecka 25, är nu i vecka 31. De har hittills aldrig gjort ont och bara kommit när jag ansträngt mig. Men de senaste veckorna har de börjat kommma även när jag vilar och jag har ibland också "mensvärk" i samband med dem. De gör dock inte ont, men börjar kännas allt mer obekväma :/ Har pratat med barnmorskan om det, men fick bara till svar att jag ska lämna kissprov vid nästa besök för att utesluta uvi. Vet inte vad man ska göra? Borde jag ringa och be om att få komma in och kolla upp det tidigare?

Jag hade så. Jag hade massor med sammandragningar, till och med regelbundna med bara några minuters intervall vid vila och under lång tid. Barnet kom inte ut förrän i v. 41+3 efter igångsättning ;) 

Håller tummarna för att du slipper föda för tidigt. Stort lycka till!!

 Jobbar du fortfarande? Mina sd gjorde inte heller ont från början, utan dom var enbart jobbiga och obehagliga, men sen så har det liksom ökat. Nu har jag haft kraftiga, onda regelbundna sd varje kväll sen i söndags. Igår tog jag en bricanyltablett för att få dom att lugna ner sig.

Ja det är otroligt skönt att bli tagen på allvar, men samtidigt så ljuger ju inte ctg-kurvan, det är lite svårt att "fejka" den. Ena läkaren kollade på en av mina kruvor och sa att hade jag inte vetat om din situation så hade jag trott att du låg inne för att föda den gången. Det var läkaren jag träffade andra gången som påpekade detta efter att ha sett kurvorna från mitt första besök på förlossningen.

Här är en till.

Nu har jag iofs kort livmodertapp från början efter en konisering men har legat inne och blivit stoppad 2 ggr ( är idag i v 32+5)

Varje gång är tappen påverkad, den första gången med funneling och 17 mm tapp kvar.

I lördags var det värre än de ggr jag blivit stoppad men åkte ändå inte in. Hade täta jobbiga smdr men konstant mensvärk däremellan. Men efter att ha haft 10 olika läkare inkopplade i mitt fall där den ena vill att jag ska ligga plant på rygg på sjukhus till bebis är född och den andra tycker på axlarna och tycker att det här är ingenting så tycker jag att det bara förstör min psykiska hälsa de sista veckorna. Kommer säkert sluta med att min envishet gör att jag föder hemma (dotter föddes på mindre än 2 timmar) vilket är min största mardröm.

Är sjukskriven på heltid sedan början av mars. Men 3 veckor senare var det en läkare son knappt ville förlänga trots läget.

Förvirringen är total kan jag ju säga. ...

Mina blev också värre när jag jobbade ( har bara 14 timmar i veckan, 35%), sista dagarna jag jobbade så var magen konstant hård, man kan säga att sd var 5 timmar lång utan stopp och den enda skillnaden var att det tryckte på neråt och gjorde fruktansvärt ont emellanåt.
Jag tyckte först min sambo var löjlig som ville att jag skulle åha på förlossningen första gången, men när vi kom in och såg kurvan och deras lite bekymrade blickar så fattade även jag att man kanske borde lugna ner sig.

Mina sd är mycket bättre nu, dagtid gör jag inte ett skit, parkerar oftast rumpan i soffan och sitter och glor på dokumentärer och syr lite.
Sen vid 4 så lagar jag mat tills familjen kommer hem och det tar inte mer än 5 minuter från att jag ställer mig upp innan sd börjar igen, så blir dom regelbundna och onda.

Känns skitjobbigt, jag vill ju iaf kunna bidra så pass mycket att jag kan laga mat åt min sambo och våra 2 barn när dom kommer hem efter att ha haft heldagar på förskola och arbete. Men inte ens det verkar funka, misstänker att jag kommer att få sluta med det med. 

Jag vet ju att det är viktigt och att man inte ska riskera något, men jag har ju en familj också. Det är jobbigt att se hur min sambo sliter och kämpar medans jag bara ska sitta ner och titta på.

Men han är som tur är väldigt förstående och är den som driver på mest i att jag ska ta det lugnt, det sista han säger när han tar barnen och går på morgonen är att jag ska vara lugn, inte hetsa över tvätt som hänger eller grus i hallen. "Sitt ner, titta på tv, sy och slappna av" är hans mantra till mig varje morgon.

Det är ju bara en period på några veckor, men det känns som en evighet.

Funderar på varför du bara blev sjukskriven några veckor medans dom tog en månad direkt på mig? jag hoppas att jag ska kunna jobba igen lite i maj, men misstänker att det inte kommer att funka =/

Va jäkla jobbigt! Jag har ju inte haft någon påverkan alls på tappen, men läkarna ville ändå ha mig sjukskriven, "det är dumt att chansa, och bättre att bebisen stannar minst en månad till", sa dom.
Så som jag skrev tidigare någonstans, så har alla 3 läkare jag träffat tryckt på att bara för att det inte är påverkat denna gång så innebär jag inte det att det inte påverkas nästa gång.

Måste fråga vad är konisering av tappen och vad är funneling?

Vad känner du själv angående att bli inlagd? Hur länge tänker dom att du ska ligga inne isf?

Konisering innebär att jag opererat bort en bit av tappen efter 3e gradens cellförändringar, funneling innebär att tappen börjat öppna sig inifrån som en tratt.

Det var hemskt att ligga inne! Första gången var v 28+ och då sa de att jag hade fått ligga där inne till bebisen var född, plant på rygg. Låg 4 dagar innan de släppte hem mig. Med 2 barn hemma redan hann jag tänka både det ena och det andra och det gr inte saken lättare att jag bara har dem boende hos mig varannan vecka.

Andra gången var för 2 veckor sedan, ingen funneling men tapp på 15 mm ( 28 mm veckan innan) och detta utan några smdr utan bara mensvärk, så man ska tydligen vara uppmärksam på mensvärk också och inte bara fokusera på sammandragningar. Den gången skulle de skicka mig med ambulans IGEN men lyckades övertala dem att släppa hem mig med bokat besök på måndagen ( detta var lördag) och på måndagen var tappen 20 mm igen. 25 mm går gränsen har de sagt hela min graviditet men plötsligt är 20 helt ok. Så jag vet inte riktigt vilken sits jag sitter i just nu. :/ gjorde operationen efter att min dotter var född så det här är helt nytt