Snälla, hjälp mig!

Jag ska försöka göra en lång historia kort:

Jag träffade en man under några års tid. Vi bodde i olika delar av landet, cirka 40 mil emellan oss.

Jag blev gravid (visste ej om det), i samma veva tog vårt förhållande slut. Jag var ganska långt gången då jag förstod att jag var gravid. Jag talade om för killen att jag var gravid, men vi var båda överens om att vi inte var menade för varandra = vi ville inte fortsätta vårt förhållande.

Vi var på en abortklinik, fick veta hur långt gången jag var, fick abortprocessen berättad för oss, varpå vi båda sa att vi skulle behålla barnet.

Barnet föddes, pappan var med på förlossningen, pappan hälsade på då och då (cirka en gång i månaden) för att träffa sitt barn.

Umgänget har varit hattigt. Som värst blev det för cirka 1,5 år sedan, då pappan träffade en tjej som bor 70 mil från pappans bodtadsort (vilket är ännu längre från min bostadsort). Men innan han träffade henne så flyttade jag närmre pappans stad (för 3 år sedan, - numera bor vi cirka 14 mil ifrån varandra) - allt för vårt barns skull, för att få till ett mer kontinuerligt och naturligt umgänge.

Umgänget har ju som sagt avtagit väldigt under de 1,5 år som han träffat den där tjejen. Och pga jobbmöjligheter, skolalternativ, osv så har jag känt "vad gör jag i denna lilla "håla" när pappan ändå skiter i sitt umgänge, då kan jag lika gärna flytta tillbaka till min hemstad". Men det tillåter inte pappan (jag har ensam vårdnad, så jag gör ju vad jag vill, men jag drar mig från att flytta pga hans hot och hårda ord när en ev flytt kommer på tal).

Men nu ska HAN flytta till hans tjejs bostadsort (som ligger cirka 70 mil härifrån). Men jag får, enligt honom, ändå inte flytta tillbaka till min bostadsort (som ligger cirka 90 mil från pappans blivande bostadsort - dvs 20 mil extra).

Jag känner till mina lagliga rättigheter, men det är den moraliska biten; vad är rätt och vad är fel?

Tacksam för svar!