Måste barn gå på kalas?

Jag går inte på arbetskamraters fester om jag inte är intresserad att umgås med den personen. En inbjudan är aldrig något tvång. Men berätta gärna för sonen att han måste säga ifrån ordentligt, att fysiskt markera "nej, stopp" etc. Ingen får röra en om man inte vill. 

Tack för svar! 
Absolut tycker jag att du har rätt i det där med att prata om gränssättning, och om att säga ifrån.

De har pratat mycket om det både på förskolan också, men jag tror att det varit mer fokus på att säga nej om någon gör något bråkigt mot en som slåss, puttas eller ta ens saker. Misstänker att han inte riktigt har kopplat ihop det när tjejen säger att hon är kär i honom. Jag tänker försöka ta upp det på något sätt ikväll, och kanske även höra mig för med skolan om de pratar om "stopp min kropp-temat".

Men är det lika lätt med barnkalas som med vuxenfester menar du? 
Vad tänker du om alla situationer liknande: www.aftonbladet.se/nyheter/article17985447.ab 

www.expressen.se/kvallsposten/alla-avbokade--da-kom-hela-byn-pa-kalas/

Så länge barnet inte behandlar en illa tycker jag man bör gå. I det här fallet behandlar hon honom dåligt

Hm, ja, jag kanske kan gå på min första reaktion (som ni bekräftar).

Men jag måste ändå påpeka att tjejen nog absolut inte fattar att hon gör något dumt. Jag tror att hon tycker att han är den gulligaste och snällaste killen i klassen typ och inte ha fått verktyg att hantera det +  att hon har typ "lite myror i brallan". 

Jag känner ju egentligen inte till historierna i länkarna ovan (och liknande) men jag gissar att det nästan alltid finn någon orsak till VARFÖR barn inte vill gå på någons kalas och att det kanske ofta kan handla om liknande saker som i vårt fall.

Problemet som varit med de kalas som hamnat i media är ju att folk inte haft vett att osa ordentligt och intid. Då hinner ju inte andra bjudas osv.

Nej man ska inte känna sig tvungen att gå. Men jag håller med, svara i tid att din son inte kommer så den som har kalaset i så fall hinner bjuda fler om hon vill. Självklart måste det ju vara frivilligt att gå på kalas.

Jag tvingar inte mina barn att gå på kalas. Men om de däremot redan tackat ja får de inte ringa med kort varsel och tacka nej bara för att något roligare dykt upp. Så gör man inte, det är elakt. Har de sagt att de ska gå får de gå.

I den åldern kan jag tycka att man lite försöker gå om man kan. Men jag har två barn, ett par år emellan. Äldsta blir bjuden till allt och alla. Är utåtriktad, "poppis" och får ofta frågan om att tex leka efter skolan.

Yngsta har blivit bjuden på typ 3 kalas sen förra året. Inkl att de flesta inte kunde när h*n hade kalas.

Något tillbakadragen. Oerhört omtänksam, gosig (sitter gärna och myser med fsk fröken och bok)

Vem h*n än skulle bli bjuden till skulle vi planera så det går, även om familjen skulle splittras på tex helger.

Får aldrig frågan om att leka med andra efter fsk/skola, och när vi bjuder in andra barn är det "oj just nu kan vi inte, men en annan gång!!" Då testar vi kanske två bjudningar till (basis - leka tex en lördag förmiddag/eftermiddag) med samma svar och får aldrig någon fråga tillbaka.

Det gör ont i mamma-hjärtat.

Skulle du kunna kolla om det är ok att du följer med? Är föräldrarna vettiga så vill ju de också att alla gästerna kan känna sig bekväma och att deras lilla flicka får lära sig om hur man är en god kompis. Jag tycker att i den åldern så ligger mycket av socialiserings ansvaret fortfarande på de vuxnas axlar. Alltså, missförstå mig rätt, självklart ska man inte tvinga in barn i situationer som de känner sig sårbara och utsatta eller mobbade. Men det här är förhoppningsvis inte en av dem utan något som smidigt kan lösas med lite hjälp av kloka vuxna som inte är rädda att se vad det är som pågår.

Fast nog går jag om en arbetskollega bjuder in också även om vi inte är bästisar direkt. Det hör till allmänt hyfs tycker jag. Lär barnet säga nej istället. Ovälkomna kramar och pussar är inte OK. Kanske får du prata med barnets föräldrar om "problemet".