kan man vara lycklig med en missbrukare?

Jag är gift sedan 6 år med en alkoholist. Fattade inte första åren, förklarade bort saker. Men det är ett jävla helvete idag. Min man dricker inte hela tiden, absolut inte dagligen (vad jag vet), men när han gör det blir han hemskt otrevlig mot mig, hotfull ibland - men jättetrevlig mot alla andra. Detta eftersom jag är den enda som inte vill att han ska dricka. Ingen annan verkar fatta, mycket eftersom det är norm att dricka på helgerna bland medelsvenssons, och eftersom jag har döljt det. Han tar antabus nu, jag får dock säga till honom att ta dem. Men med ett missbruk så följer så otroligt mycket lögner! Det finns mycket lite jag litar på, relationen är kass. Jag insåg för ett tag sen att han har inte förlorat någonting (förutom hjärnceller då) på att dricka, för jag har ju stannat kvar! Jag däremot har förlorat min tro på kärleken, att jag är värd bättre, och jag lider av ptsd, livrädd för väldigt mycket och upplever mig hotad även i trygga situationer.

Ändå har jag varit lycklig ibland, jag vill tro det går. Men det var några år sen nu, när det inte går att lita på någonting så funkar ingenting. Det går inte att se fram emot julafton liksom, för jag vet inte om han kommer dricka o sabba det. 

  

En förutsättning för en relation med en missbrukare borde vara ett mål att sluta missbruka och en stark insikt om att det måste ske, från bådas sida. Så länge det finns en dröm om att kunna dricka ibland eller vanligt så kommer det aldrig funka. 

Precis som du har jag erfarenhet sedan tidigare av trasiga relationer, och har tidigt i livet lärt mig att leva med sånt som andra inte hade accepterat. Tyvärr. 

 

Rakt svar- nej. Inte i längden, kanske som älskare. Finns ju ett skäl till att han har problem, vet du varför han dricker? Vill han lägga ner?

Med egna fd problem så riskerar du dessutom att det går riktigt illa för dig, även om det inte känns så nu.

fast det är ju din "trygghet" ts, även dåliga saker kan vara trygga -det man är van vid så att säga.

det är ju det här som du är van vid därför känns det tryggt och riktigt

du måste nog omprogrammera dig så att nykter, bra, pålitlig osv blir = trygghet

samt inse att du är värdefull och därför förtjänar ett liv som är bra

sen får väl han och andra inse samma sak, men du ska inte "lära" de det. det får de göra själva

du är nykter men du har nog inte behandlat ditt djupa medberoende som jag tror styr dig

Tror tyvärr inte det i längden. Har själv varit där. I början är man nykär ovh blind sen kommer verkligheten ifatt.