Lägga föräldraledigt storhelger, fastän man inte kan nekas..? Hur gör ni?

Jag har fem barnbarn. Den yngste är bara 2 månader, den äldsta är 9 år.  Mina barn, som är lite utspridda över landet, kommer hem vartannat år till jul. Deras respektive har ju också familjer som vill träffa dem och deras barn så vartannat år kommer alla mina barn hem med sina barn. Men jag har ännu inte haft förmånen att fira en ledig julhelg tillsammans med dem sen första barnbarnet föddes för nio år sedan.
Varför? För att mina unga kollegor som har små barn som de träffar varje dag under året, inte vill se eller förstå att även en farmor/mormor skulle vilja vara ledig en jul ibland för att få träffa sina visserligen vuxna barn och deras barnbarn. Det sker inte ofta att alla samlas under en helg.
Min äldste son och hans familj bor 157 mil ifrån oss. De träffar jag i bästa fall 2ggr per år. Jag försöker få ledigt på barnbarnets födelsedag, för att inte hon ska känna sig osedd av oss, men det är sannerligen inte lätt. Och nej, det går inte att flyga från punkt a till punkt b, det är byte på Arlanda och sedan hyrbil den sista biten. Resan dit tar nästan en hel dag, samma som resan hem så man måste vara ledig 3 dagar för varje besök. De andra fyra barnbarnen bor på andra håll, lite närmare, men ändå tillräckligt långt för att det krävs minst en övernattning.
Jag älskar dem, men ser dem alldeles för sällan. Med personalbristen inom vården idag är det nästan omöjligt att få ledigt ens en vanlig helg.

När mina barn var små hade vi ett bra samarbete på avdelningen. Alla storhelger lyftes ur det ordinarie schemat och så fick man önska. Ingen trampade över de andra utan vi försökte samarbeta och kompromissa så att även de som inte hade egna småbarn hade en möjlighet att fira en storhelg med sina familjer.
Det finns också kollegor som inte har barn eller barnbarn, men ändå har syskon, föräldrar och släkt som de tycker är viktiga för dem.

Jag är säkert en gammal surkärring, men jag tycker att dagens unga ofta är förfärligt egoistiska och vägrar se att andra har samma eller liknande behov som de själva. De går alltid första, oavsett. De är ovilliga att diskutera och kompromissa "inte mitt problem" är svaret man får om man försöker prata med dem.

Så, alla ni som konsekvent hävdar er lagliga rätt till föräldraledighet,  och klagar över att era barns far och morföräldrar inte är tillräckligt närvarande...... Det finns mer än en anledning till det.

Nä vi behöver inte jobba alla storhelger sen heller för det funkar inte så på min arbetsplats . Dessutom har jag ca 6 år kvar att plocka fp på alla lov o storhelger o efter dom 6 åren kanske jag inte ens jobbar inom detta

Visst finns den! Men har man valt ett yrke där det ingår att jobba storhelger får man räkna med det. Och ja, jag skiter i andras barn.

Hade inte du slutat skriva i den här tråden (inlägg #588)?

På min tidigare arbetsplats blev den som utnyttjat FL och kört över alla andra ifrågasatt av kollegor. Hen fortsatta dock hävda sin rätt och ansåg att andra fick ställa upp för hen "hade ju barn". När hens barn sedan fyllt nio år och hen försökte byta till sig ledigt för att åka med på skolutflykt med barnet gick det, hrm, inte så bra... Det var ingen som var villig att byta med hen. Likaså lucia samma år och julhelgen.

Vi övriga föräldrar som inte spelat ut FL-kortet för att trumfa andra hade aldrig något problem att byta till oss ledigt på skolavslutningsdagar osv. Tänk, vad konstigt ändå...

Jag skrev det i ett inlägg förut. Folk ledsnar ur. De som lägger fl i samband med storhelger/semestrar är ofta samma personer som är borta HELA tiden. Det är "sjukfrånvaro" och "vab"/vab så fort det är obekvämt att jobba (helger/kvällar osv) och de ställer ALDRIG upp när en annan behöver tex byta ett pass eller så..

Hur många scheman är lagd så att alla har lika mycket av varje skift ?
Inte nån här då vi kör med timecare

Du är ju visst sån! Tänker bara på dig själv och skiter i vilka konsekvenser det har för andra.

Vad gäller din fd kollega så förstår jag inte hur du kan säga att hen skulle vara värre? Ni hade ett schema där hen troligen hade lika många fredagar som ni andra (alt. arbetade andra tider som också ansågs obekväma) och så länge hen tog sin del av de mindre lockande arbetspassen hade hen väl full rätt att säga nej om ett byte inte passade.

Det är stor skillnad att göra sina pass och vara ovillig att byta (fyrkantigt ja, men ändå acceptabelt) och att lägga in om FL varje storhelg och då skita i att dina kollegor, precis som du, har saker de vill göra och människor de vill passa på att träffa när "alla andra" är lediga.

Så talar en fullfjädrad egoist "ser jag inte att det ger några konsekvenser för MIG så fortsätter jag att köra över andra".

Ledsamt att se att så många oempatiska personer arbetar i vården.

Då så, vad var då problemet med kollegan som jobbade sina timmar men inte ville byta till sig fler obekväma tider?

Varför ta in en sommarvik som är ledig halva tiden ?