Leva med barn?

Att skaffa gemensamma barn i en situation du inte trivs i eller tycker om att va i kommer inte att fungera. Att skaffa barn gör snarare att allt eskalerar.
Hur kommer du att känna OM det blir så att han fortfarande bara kommer att bry sig om sitt tidigare barn när han kommer, och låta dig ta det gemensamma?

Det funkade i alla fall hyfsat med makens barn innan vi skaffade gemensamma, sedan blev det tvärstopp. Lyckligtvis så var dom stora så umgänget varade inte så länge till.

Tänk igenom det igen utan att tro att det blir så himla mycket bättre med gemensamma barn, tänk att det kommer att bli 10 gånger värre istället. Är det värt det?
Vet mannen hur du känner, så att han kan hjälpa dig i ditt förhållningssätt till hans barn?

Varför skulle barnbarnen ta så mycket tid?
Visst, de kanske kommer hit och sover över någon gång när de blir lite äldre och man firar deras födelsedagar, annars har vi fullt upp med vårat eget liv, barn och jobb.

Det är väl inte speciellt obegripligt, det är ju faktiskt så att andras barn ÄR en belastning. Jag tycker att han snarare är realist som inser fakta, att de enda som älskar hans barn är föräldrarna själva, att de faktiskt får va nöjda om de hittar en ny partner som tolererar deras barn. Är man inte nöjd med det så finns alternativet att leva ensam tills barnet flyttar.