Leva med barn?

Jag känner igen mig. Sambon har två barn sen tidigare förhållanden. En treåring som jag älskar, som bor här varannan vecka. Sedan även en tonåring på heltid som jag.... tolererar. Jag tyckte väldigt bra om henne från början, sedan flyttade hon iväg några månader i höstas och nu bor hon här på heltid igen. OCH. JAG. BLIR. HELT. JÄVLA. GALEN.

Inte enbart på henne, utan på min sambo med. Dottern är... bortskämd. Sambon är en toffel... äh jag ska inte ens gå in på det för jag blir bara irriterad.

Det är bara en tidsfråga innan jag flyttar. Jag funderade på att skaffa barn med sambon tidigare men tanken på att bo kvar med tonåringen får mig att vilja strypa mig själv.

Jag tror inte att ett eget barn är lösningen på ditt problem. Inte mitt heller. Fundera på att gå vidare istället.