Leva med barn?

Anonym (A) skrev 2016-04-11 07:45:40 följande:

Anonym (Clara) skrev 2016-04-10 23:45:13 följande:

Du verkar ha vaknat upp ur rosenskimmret och upptäkt verkligheten. Att det är år kvar innan det bara är du och han helt ensamma. Eller nej, då kommer barnbarnen och tar tid.

För att göra det så smartfritt som möjligt för alla parter bör du gå vidare dvs bryta upp innan det är försent. För får du barn med honom blir det dina barns syskon

Jag förstår ju att det är den lätta (?) lösningen men jag ser inte det som aktuellt just nu. Allt fokus ska ju alltid vara på hans barn men hade jag haft egna hade fokus varit ett annat. Att leva resten av mitt liv med honom utan egna barn ser jag på med skräck. Ska jag leva med honom ska vi ha barn. Att vara i skymundan hela livet pga ett barn sedan tidigare är inte en dröm jag har. Men att kunna lägga fokus på egna barn och samtidigt tvingas ha med hans barn att göra känns som det minst dåliga alternativet.

Fast man kan inte lägga fokus på vissa barn i en familj det skulle inte vara hållbart i längden om du skulle fokusera på era gemensamma barn och han på ALLA sina barn. Han skulle se hur du särbehandlar och det sätter en tagg i hjärtat på honom isf. Man behandlar inte barnen i en familj olika, de är syskon. Den ende det slår tillbaka mot är dig själv.
Han är inte rätt person hur kär du än är i människan och påstår dig älska honom om du inte kan leva i hans familj utan att känna agg eller obehag pga hans barn. Då är han inte rätt och du håller dig kvar vid något som kommer göra dig till en bitter person. Det är bara att gå in här på fl och läsa om styvförälder som önskar att hans barn inte fanns. Det är bitterhet.

Ego Lovers

Äldre 14 Apr 08:49

#21

Anonym (me) skrev 2016-04-13 13:20:54 följande:

Jag känner igen det du beskriver men jag började känna så på riktigt efter att vi hade skaffat barn. Jag tyckte också det var jobbigt innan, men inte så jobbigt som du verkar tycka att det är, jag hade inga föreställningar om att planera familj ihop utan hans barn men nu återkommer tanken ständigt att jag inte vill ha hans barn här. Det är när jag själv har fått barn som jag känner att jag gått miste om en massa saker som jag kunde ha fått om hans barn inte hade funnits. Jag kände tex att jag inte fick vara förstagångsmamma fullt ut, jag fick inte ta saker och ting i min takt utan kände mig väldigt stressad av hans barns närvaro. Hans barn ville bl a vara med mig och framförallt barnet hela tiden, och han försökte ständigt smyga iväg med mitt barn utom synhåll från mig, det var fruktansvärt stressande. Känner du att du är i skymundan nu så kan jag inte heller se varför det skulle bli bättre för att ni skaffar barn, det kan bli värre.

Det är varken hans eller hans barns fel att du känner eller fick det så här utan din egna som valde detta liv. Du kan inte skylla det liv du valt på andra. Oerhört omoget och ignorant att tro att det är deras fel att du valde en man med barn sedan tidigare. Det är ENBART DITT ANSVAR! Så stå upp för dina egna misstag och sluta gnäll utan gör något åt det istället. Och ja syskonen ville väl vara med sitt nya syskon. Ett barn det sett fram emot och älskar. Och att pappan gått i väg med barnet? Är det inte hans? Har du ensamrätt?
Du låter inte sund i ditt tänkande och skulle göra alla en tjänst om du gick vidare. Så kan ditt barn få vara med sina syskon, få en sund tillvaro och relation med dom och sin pappa utan en svartsjuk mamma utan hon kan vara hemma i sin lgh. Så skilsmässa vore det bästa faktiskt

Ego Lovers

Äldre 14 Apr 08:51

#22

Anonym (A) skrev 2016-04-13 21:19:13 följande:

Jag känner en oro för precis det du beskriver. Att hans barn ska vara klängig på vårt barn. Att jag inte får mitt barn ifred. Att jag och han inte får vårt barn ifred, utan att hans barn ska ha rätt att va med hela tiden. Usch vilken jobbig sits. Jag förstår att det måste vara extremt svårt. Det är inte kul att behöva fly för att få ha det som man vill. Jag hade nog varit hjärtlös och skickat iväg ungen, men troligen förlorat mer på det (genom en sårad sambo) än vad jag vunnit. Jag har inte barn så jag vet inte hur det känns på riktigt, men jag förstår dina tankegångar..

Iom dessa känslor är det helt fel man. Hans barn kommer bli syskon med ert gemensamma barn. Att då vilja förbjuda dom eller att du kommer må dåligt över bevisar åter igen att han är fel man. Du har valet, varför stanna i något du mår dåligt över. Det är enbart DITT val ingen annans. Och dessa barn tvingas faktiskt att bo med dig

Ego Lovers

Äldre 17 Apr 23:40

#51

Anonym (känner igen) skrev 2016-04-15 17:39:39 följande:

Det är nog en utopi att tro att en utomstående person skulle älska någon annans barn bara sådär rakt av. De finns säkert men tror att de är ett fåtal. Har man sådana krav borde man leva kvar i en kärnfamilj.

Jag älskar mannen men inte hans barn. Tror många känner lika men inte visar eller säger det högt. En utomstående skulle nog tro att jag älskar hans barn också... :) Det tror i alla fall barnen, de älskar mig.

Barnen ser, hör och känner sådant vi vuxna inte tror att vi förmedlar.

Leva med barn?

INNEHÅLL