Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel

Jag blir så rörd över responsen, tack så oerhört mycket. Det ger så mycket att veta att jag inte är ensam i det här - på sätt och vis.

Jag vet att jag rimligtvis borde lämna honom men jag tycker att det är så mycket jag är skyldig honom. Han var inte så här när vi träffades, det har eskalerat, och bråken startar alltid pga något jag gjort. Oftast är det pga att jag ljuger. Jag har insett på senaste åren att jag spontanljuger utan att ens märka det själv. Och inte ens när Han påpekar att jag ljuger erkänner jag för att jag inte ens själv insett att jag ljög - jag tror att det är något psykologiskt och något jag måste få hjälp med. Oftast gör jag det för att jag inte orkar lägga någon vikt vid mina svar, därför bladdrar jag bara ut det som dyker upp i skallen, och det är oftast bullshit. Sen är det kört. Sen vet jag inte hur jag ska lösa situationen, hur jag ska ändra dåtiden, och det är här det ballar ut.

Jag har inte heller stöttat honom ordentligt, låtit min familj trampa över honom (de gör det med välmening men han accepterar det icke) och jag har inte funnits där för honom.

Det är mycket som gör att jag vill stanna (blandat med rädslan för om han skulle göra något om jag lämnade honom) men lika mycket som gör att jag vill lämna honom. Jag har vant mig vid våldet men det känns som om det är så mycket jag missar pga honom, jag är ju trots allt inte så gammal än, 26 år, men känner att jag lagt allt på is...