Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Förr fick jag vara delaktig i allt - nu får jag inte vara delaktig i någonting. Jag har försökt vara delaktig i allt jag kan komma på.

Det var verkligen inte bråte jag ville ge bort!

Jag brukar säga vad jag tycker och väldigt länge sa svärdottern ingenting när jag pratade, sen började hon säga att det spelar ingen roll vad jag tycker.

Vad är det som är konstigt med att hjälpa varandra med barnpassning??

Men det handlar ju inte bara om borden utan massa andra saker som jag försökt ge! T ex en barnvagn (den var usel enligt svärdottern) ett vardagsrumsbord, väggklocka, en säng mm. Så ja de hade haft väldigt mycket kvalitetssaker och pengar över om de tagit emot detta.

Ja det är klart att jag blir besviken. Menade vanligt förkylningshosta inget annat. Det är knappast nyttigt att bara sitta inne oavsett.

Jag vill ha barnbarnen hos mig, inte bara träffa dem nån gång ibland som nån främling.

Om jag inte tar upp det så kommer de absolut inte bjuda in några andra det vet jag redan.

Jag har absolut förståelse för det men vi har stor släkt och jag vet att det är många som kommer glömmas bort om jag inte nämner det.

Nej jag tycker inte att jag är orsak till problemen, så som jag gjort har är så som jag fått lära mig, när skulle jag upptäckt att det var fel menar du? I området där vi bor vilket består av flera små samhällen så bor över 20 familjer som jag är nära släkt med. Antingen genom syskon till mig eller min man eller våra föräldrar. För alla är allt det här lika självklart som för mig. Att en tjej och kille får barn och tar hand om sin familj helt utan inblandning av släkten har nog aldrig hänt förut. Så många skulle säkert skratta om de fick höra om samsovning t ex. Alla andra har sina barnbarn när de känner för det och alla gör saker för varandra. Om vi tar hand om barnen en dag kanske min systerdotter tvättar åt oss en annan dag. Jag träffar många av mina släktingar varje dag eller 4-5 ggr i veckan och så har jag alltid trott att det skulle vara i framtiden också och jag trodde att det skulle förbli så om man började nöta in det direkt.

Nej inte direkt! Ibland tänker jag att det vore skönt att leva så som sonen gör och bara ha sitt eget att tänka på faktiskt. Det är slitigt att flänga runt som vi gör.