Jag kan börja med att säga att jag är 25år och gravid i v. 13. Jag gjorde i torsdags kub och fick ett chockande resultat på 1:39. Spalten mättes till 3,1 men enligt dom var det ändå blodprovet som drog ner resultatet. Nu är vi förkrossade och söker svar. Vi ska göra moderkaksprov om några dagar men jag känner inte speciellt mycket hopp. Finns det någon med liknande resultat som det ändå slutat bra för?
Hej
jag har ingen personlig erfarenhet. Men en kompis till mig fick 1:18
gjorde moderskapsprov och allt såg normalt ut. En frisk liten flicka föddes senare!
Så det behöver inte betyda att det är nåt knas.
Jag håller alla tummarna att det ska gå bra!
1:39 kan jag förstå känns hemskt, men tänk på vad det innebär. Risken är 1:39, 1 barn av 39 får alltså avvikelser. Det är inte så pissiga odds ändå...
Det behöver inte vara kört, vi fick 1:2 på DS och 1:7 på trisomi 13 och 18, gjorde moderkaksprov som var normalt och nu har jag fått en frisk flicka.
För mig var det också blodprovet som drog ner resultatet, så ge inte upp!
Fått svar, TS?
Jag gjorde kub i fredags och jag kan trösta dig med att mitt resultat är sju resor värre. Min bebis hade något som kallas hygrom runt hela kroppen, det är extremt mycket vätska under huden. Man såg en svart spalt runt hela stackars bebisen :( Nackspalten mättes till 9,3 mm och jag fick 1:2 på alla kromosomavvikelser. Det högsta man kan få. Nu är vi hemma och våndas inför måndag när vi ska träffa en specialist som ska ge oss domen om det finns något hopp. Hon som gjorde ultraljudet verkade inne på att det tyvärr såg väldigt illa ut :( :( :( för oss är det kanske inte ens någon idé att gå vidare... Känns tungt nu.
Ni har ju 1:39, dvs i snitt 1 av 39 som har era värden har någon avvikelse. Då är det ju stor sannolikhet att det inte är någon fara. Förstår att det är läskigt men på inget sätt kört utan ändå rätt troligt att det går bra.
Åh anonym (Lisa) vad jag känner för er! Förstår verkligen att det känns riktigt tungt och hopplöst nu. Hoppas läkaren kan bringa lite hopp till er på måndag. Sa dom någonting om det kunde finnas någon förklaring till all vätska eller är det endast vid kromosomfel dom har det? Så ledsen för att ni för va med om detta:(
Tack för omtanke. Nä jag försökte få fram lite frågor om vad det kunde vara om det inte var kromosomfel men hon sa bara att man inte spekulerar i det i det här läget utan det är specialisten som måste prata med oss. Hon försökte hitta någon som kunde komma på en gång men ingen var tillgänglig så vi fick vänta över helgen.
Hjärtat tickade i alla fall och den rörde sig och vinkade med armen så den verkade vid liv. Så hon lät glad först och småpratade och pekade ut hjärtat men sen var hon tyst rätt länge och tittade och kollade även på huvudet ganska länge så jag känner att det nog inte var bra. Sen sa hon bara "nä det här ser tyvärr inte bra ut, jag är ledsen att behöva göra er ledsna nu". Fan :( tänkte säga på jobbet på måndag för jag tror många ser att jag blivit tjockare om magen. Ska inte köpa några mammakläder nu i alla fall. Ska ha mina tajta hemska vanliga tills jag är smal igen. Så känns det nu. Känns så jävla hemskt men jag försöker förbereda mig på att jag kanske måste föda en död liten nästa vecka.
Vet liksom inte om vattnet är tecken på något annat allvarligt eller om vattnet i sig är så farligt att den inte klarar sig oavsett. Så känner att oddsen är betydligt sämre än 1:2, men hur dåliga vet jag inte. Hon sa att det knappt var nån idé att skriva in nackspalten i programmet men att vi kunde få pappret ändå eftersom det var det vi var där för.
Usch Lisa det är verkligen hemskt det ni för igenom och jag förstår dina känslor. När vi fick resultatet även om dom faktisk kunde va mycket värre såg jag bara svart och förlorade hoppet direkt. Slutade tänka på mig själv som gravid och när jag kände rörelser blev jag inte glad alls utan bara ledsen. För jag va så inställd på att ändå behöva föda ut den. Man får ju inte mycket information där så jag har plöjt Internet nu för att hitta solskenshistorier och har fått tillbaka hoppet. Nu vet vi ju inte än och denna väntan är hemsk. Helgerna känns bara långa och i vägen för hjälp.
Har ni barn sen innan eller skulle detta bli ert första? För mig har det verkligen hjälpt att ha min dotter mitt i allt detta.
Håller tummarna att du får ett bra resultat! Jobbigt att vänta.
Nä det här skulle bli första. Jag har också läst massor på nätet men jag hittar inte så mycket om det här som stämmer med våra ultraljudsbilder. Någon som hade liknande men då dog bebisen innan nästa ultraljud. Ytterligare någon hittade jag som fick konstaterat Turners syndrom och fick avbryta. En hade haft en massa vätska på ultraljudet men det gick tillbaka av sig själv men det var bara i nacken. Men vet inte om det var precis som på min någon av dem. Har fått ul-bild på mobilen och ju mer jag tittar desto mer inser jag att det nog inte kommer gå. Spalten med vatten är typ 1/4 av kroppens tjocklek på ryggen och i nacken mer än så. På magen är det lite tunnare. Fattade inte att strecket en bit utanför kroppen är huden förrän barnmorskan sa att det var Något fel. Hann bli rätt glad med någon glädjetår innan jag fattade att nåt var fel. Tyckte den såg så söt ut i profil.
Jag tog blodprov inför KUB men avbokade allt.
Jag läser allt för mycket om de som får "sämre resultat" och går då och är oroliga och mår skit.
Läser också om de som mått skit och haft ångest efter resultatet men föder ett friskt barn.
Annars brukar jag vilja ha kontroll och vara förberedd men då testen inte verkar vara 100% så tycker jag att den där extra oron inte är värd.
Är ju orolig iaf jämt och helatiden i min graviditet.
Om det är några andra avvikelser så antar jag/hoppas jag att det syns på RUL.