Anonym (Liv) skrev 2016-04-24 09:44:29 följande:
Jag tog blodprov inför KUB men avbokade allt.
Jag läser allt för mycket om de som får "sämre resultat" och går då och är oroliga och mår skit.
Läser också om de som mått skit och haft ångest efter resultatet men föder ett friskt barn.
Annars brukar jag vilja ha kontroll och vara förberedd men då testen inte verkar vara 100% så tycker jag att den där extra oron inte är värd.
Är ju orolig iaf jämt och helatiden i min graviditet.
Om det är några andra avvikelser så antar jag/hoppas jag att det syns på RUL.
Jag känner tvärt om. Nästa gång om det blir nån ska jag be om extra ultraljud så tidigt som möjligt. Tycker det hade varit betydligt lättare att få besked om att något såg galet ut tidigare. Mardrömmen är abort efter v 20 för mig iaf. Man knyter ju an mer och mer med tiden och om allt ser ok ut efter kub hade jag tänkt tillåta mig att slappna av och vara öppen med att vi väntar barn. om den hade sett ok ut och siffrorna varit någorlunda.
Statistiken man får från kub är ju underlag för om man ska göra moderkaksprov/fostervattenprov så man inte gör det om risken är väldigt låg. Risken att få barn med syndrom finns ju alltid oavsett om man gör kub. Men det är sant, "ganska dåligt men inte jättedåligt" resultat kanske snarare är stressande än rogivande, det kan jag tänka mig. Men i mitt fall är det nog bättre att se det nu och inte i v19 när jag skulle ha mitt rutinultraljud. Känns som avbrytande blir mer och mer traumatiskt ju längre man går med bebisen i magen och planerar föräldraledighet etc. Jag inbillar mig att det är hundratals föräldrar som räddas från chocken att förlora barnet senare när bebisen är större när man fångar upp en stor del av allvarliga fel redan i v12-13. Även om en del får oroa sig ett tag tills de får definitiva svar från fvp/mkp.