Min 11-åring är dum mot sin mormor

Hon låter onekligen ouppfostrad och det gick upp för mig när du beskrev att hon även beter sig dåligt mot dig men att du väntar ut det. Va? Vadå, tar du inte tag i ett dåligt beteende så blir det exakt som det har blivit. Man uppför sig, mot alla!

Kanske bra för både din dotter och din mamma att få paus från varandra en stund? Tror du din dotter känner av att du också tycker din mamma är lite jobbig att umgås med ibland, så att hon tror det är ok att vara oförskämd mot henne?

Sedan är det ju viktigt att du inte tillåter henne att behandla dig illa heller. Har du pratat med henne om det? Vad säger hon då? Hur är hon mot pappan?

Behöver hon verkligen passning?

Du benämner henne som minstingen men hon är 11 år, det är inte så att hon har för låga krav på sig? Möjligen att hon beroende på hur ni bor
behöver hjälp för att ta sig hem från skolan men väl hemma ska hon väl klara sig själv inklusive mellanmål.

Jag tror hon behöver få känna sig stor!

Men varför tillåter du att dottern är otrevlig mot NÅGON!!?? Att säga hej hör väl till vanligt folkvett? Även om mormor är jobbig får man ändå uppträda artigt och sen kan hon väl vara på sitt rum om hon nu inte vill vara med mormor

Som andra antyder, du bör säga ifrån... inte låta henne hållas med detta beteende. Det är verkligen inte ok att behandla varken dig eller mormor så här, och till synes utan anledning dessutom.

Sambon har en dotter i samma ålder som hade liknande beteende. Kan ju säga att det fick han se till att ändra på. Han tyckte det var svårt hur han skulle säga till henne, och skulle det verkligen ha någon effekt osv. När han väl bestämde dig, så ändrades hennes beteende ganska snabbt. Nu brottas vi med andra saker, men hennes extremt snutiga ton mot honom och hans föräldrar har avtagit. Nu blir hon mest sur om hon inte får som hon vill. Men en sak i taget. Hon ska nog förstå även den biten. Det gäller bara att vara konsekvent och faktiskt lite hård. Även om det kan kännas tufft emellanåt, så blir det inte bättre av att ge mig sig, eller helt låta sådant beteende fortgå och tro att det försvinner av sig själv. Snart är hon tonåring... Lär henne att behandla andra då som hon själv hade velat bli behandlad innan alla tonårshormoner drar igång.

Din dotter har fått förstå att det är ok att uppträda otrevligt. Du har inte sagt ifrån till henne. Mormor har inte sagt ifrån. Du och mormor pratar med varandra om detta, och du verkar mer eller mindre vädja till din 11-åring. Hon är både bortskämd och ouppfostrad.

Det är dags att ta tag i hennes beteende. Sätt dig ner och tala om att man svarar på tilltal. Man respekterar andra människor. Se till att det blir konsekvenser för hennes uppförande. Ta ifrån henne både mobil och padda/dator tills du bankat vett i hennes skalle.

Jag hade aldrig livet accepterat ett sånt uppförande från mina två, nu vuxna, barn. Aldrig. Från start visar man hur man uppträder mot andra. Du har missat något här. Då är det dags för dig att stå upp för dig själv och mormor. Hur krävande mormor än är så svarar man på tilltal, nonchalerar inte. Och se till att mormor och barnbarn får en paus från varandra några veckor. Varför hämtar mormor 11-åringen en gång i veckan?

Se nu till att du är helvaken på hennes uppförande! Och se till att det blir konsekvenser. Du gör ungen en björntjänst genom att låta henne uppföra sig som hon vill. Hon kommer aldrig bli accepterad bland människor utanför familjen om detta uppförande blir befäst.

Med risk för att vara motvalls kärring här... Du skriver att din dotter inte hälsar och på andra sätt "visar att hon inte vill ha kontakt". Samtidigt är hon mer eller mindre påtvingad kontakt med din mor genom att din mor hämtar på dagis. Det låter som att din dotter undviker kontakt på det enda sätt hon kan eftersom hon inte har något val i övrigt.

Jag tycker inte att man ska låta det gå okommenterat att barn beter sig illa mot andra, samtidigt så är vi som vuxna ibland dåliga på att riktigt lyssna in vad det är barnen säger oss. Det är svårt att ge konkreta råd utifrån så lite information, men om min dotter hade betett sig undvikande mot en vuxen så hade jag börjat nysta i den änden: varför beter hon sig undvikande? Om ett barn inte vill ha kontakt med en vuxen - även om den vuxne är en nära släkting - då tycker jag att man ska respektera det (vilket inte behöver betyda att man gör precis som barnet vill, utan mer att man tar barnets känslor på allvar).

Lycka till.

Jag kanske ska tillägga att det ena ju inte utesluter det andra. Bara för att du tar din dotters känslor gentemot din mor på allvar behöver du ju inte låta bli att låta henne veta att det t ex är bättre att berätta för dig och pappan att hon inte vill umgås med mormor istället för att vara taskig mot mormor.

Hon behandlar även sin mor illa. Och mamma låter det vara. Och hon är 11 år. Inte i dagisåldern. Borde veta bättre vid det laget. Men om ingen säger ifrån - hur ska hon förstå?

Självklart ska mamman inte låta det vara. Det är inte det jag säger. Men jag tror inte att det alltid är så himla givande att bara kräva att barn ska uppföra sig utan att man funderar på vilket ramverk de har att jobba inom. Barnet kan ju uppenbarligen uppföra sig i skolan - kanske för att det finns tydligare ramar där. Jag reagerade på att barnet markerar ovilja mot mormor, men att hon ändå "tvingas" umgås, och att det dåliga uppförandet ev gick att härleda därifrån.

Ja, jag såg att jag skrivit "dagis". Det blev så av bara farten, men det kändes inte värt att kommentera igen bara för det.

Det reagerade jag på också. Att barnet verkar uppföra sig i skolan. Att hon uppför sig illa mot mormor och mamma är läskigt. Hon gör det för att hon KAN. Uppenbarligen har flickan inga egna moraliska ramar att uppträda trevligt. Tydligen får hon ut något av att vara otrevlig. Makt?

Det låter som om du är ganska svag som förälder och låter dig styras av din dotter. Det låter även som om din mamma lider av samma syndrom. 

Du säger att din mamma är jobbig, så jag tolkar det som att er relation inte är på topp?

Tänk på att din relation till din mamma påverkar din dotters relation till henne också, om din dotter känner att du tycker att mormor är jättejobbig och tröttsam kommer hon ta efter dig. 

Reparera din relation med din mamma och stå på dig mot din dotter. Det är DITT och hennes pappas ansvar att hon lär sig hur man beter sig, inte skolans. 

Det är viktigt att du visar henne att det inte är okej att behandla sina familjemedlemmar sämre än en främling på gatan. Om någon säger hej till henne utanför huset eller någon annanstans svarar hon väl? 

Du får säga till mormor att hon får kräva att flickan beter sig, du kan inte fixa det som sker när du inte är närvarande, men din mamma låter lika flat som du själv. Ursäkta ordvalet. Min mamma hade sagt till min son på skarpen utan att invänta min input. Ni måste skaffa lite ryggrad. 

Flickan kommer antingen bli likadan eller en tyrann om ni inte sätter ner foten nu.

Hade min dotter betett sig på det viset hade jag blivit riktigt förbannad. Sätt gränser och uppfostra din dotter. Du gör henne en grov björntjänst nu, du vill väl att hon lär sig acceptabelt socialt uppförande? Hur tror du hennes framtida relationer kommer vara om hon lär sig att det är ok att bete sig vidrigt mot sin egen familj? Sen kanske det ändå är bäst om mormor slutar vara där så mycket, men det är väl egentligen en annan fråga.

Jag tack för responsen. Inser nu att jag inte bara kan hoppas på att det blir bättre. Har nu tänkt mycket på detta och jag säger ifrån på skarpen då hon gör/säger något dumt. Hon blir jättearg men det får jag helt enkelt stå  över. Sen inser jag att hon behöver mycket kärlek, uppmuntran, uppmärksamhet (när hon är mottaglig för det och det är verkligen inte alltid). Om jag tänker ännu mer på att ge positiv feedback till henne så tror/hoppas jag att det på sikt kan minska hennes dåliga beteende. jag och pappan får fortsätta ha snacka med henne när det behövs. Dessutom att jag nu bestämt att det blir ingen hämtning av hennes lillasyster för min mamma eftersom min mamma påverkar både mig och min dotter negativt. Hon lär bli jätteupprörd (min mamma alltså) och hon kommer tycka att min äldsta tjej får styra för mycket, men jag ser ju detta på ett annat sätt än hon och hon förstår aldrig mig. Hon kommer tycka det är så synd om henne.

Om din mamma är där så ofta som en gång i veckan borde hon kanske se till att bygga på relationen till din dotter själv och inte överlåta åt er att lösa det?