Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

Nej, det har jag inte. För att få sjukersättning idag krävs att jag är 0 arbetsför, knappt kan ta mig kommunalt och är sängliggande á la grönsak, ungefär. Sökte aktivitetsersättning (bygger på samma princip men vad det kallas när man ännu inte fyllt 30) och fick avslag. Under den perioden mådde jag dessutom sämre än jag gör idag.

Jag har redan nekats sjukersättning (även om det hette aktivitetsersättning då jag inte hade åldern inne), är inte beredd att genomgå den förnedrande processen igen - framför allt inte nu när jag sannolikt kommer bli friskförklarad här under våren. Har skött min arbetsträning över förväntan, ser inte mig som icke-arbetsför eller sängliggande (med undantag för vissa bakslag) längre.

Angående timvikariatet är det inom den bransch jag brände ut mig. Hade haft fast anställning där nu om jag inte gått in i väggen den där dagen för drygt ett år sedan. Mindre risk att hamna i den situationen på mitt nuvarande ställe, tror jag: helt andra arbetsuppgifter och annan typ av miljö.

Enstaka timvik här och var är väl en annan femma dock. Har flera extraknäck sedan förut, dörren står öppen framöver. Vid t.ex. en lönebidragsanställning eller enbart ersättning genom FK vid förlängd praktik, kommer jag definitivt chansa och ta timvik igen.

Jag bedömer mig frisk från depressionen jag hade tidigare, men mina neuropsykiatriska handikapp kvarstår - därav att jag bör ha rätt till lönebidrag.

"Är du frisk ska du såklart varken söka lönebidragsanställning eller ha praktik, då får du jobba som alla andra." Min förhoppning var ju att praktiken skulle leda till en riktig anställning, annars hade jag ju inte hoppat på det här projektet från första början...

Jaha, vad då två olika saker? Aktivitetsersättning är för personer under 30, sjukersättning för de över 30. Visst, jag uppfattar sjukersättningen som mer permanent - "aldrig kunna arbeta heltid" mot "inte kunna arbeta heltid på minst ett år", men oavsett vad är ju inte aktuell för aktivitetsersättning sett till min höga ålder, och någon förtidspensionär är jag inte intresserad av att bli. Ser mitt försörjningsstöd som något högst tillfälligt, men hade mer än gärna bytt ut det mot någon mer varaktig ersättning, typ lönebidrag.

Nåja. Efter några år när man har andra referenser från ett riktigt jobb, kan man ju "tappa" det där med "praktik" i CV:t. Och låta kommande människor som läser CV:t tro att det var ett riktigt jobb. Man kan ju ändå tala om erfarenheterna man gjorde där, så man avslöjas inte som lögnare. Själv tror jag att all erfarenhet är bra - om det inte handlar om direkt dåliga erfarenheter förstås, som elak chef, farlig arbetsmiljö...

Som jag skrivit i min TS arbetstränar jag på 50 % och inte heltid. Tanken är väl att jag ska gå upp någon dag så småningom. Här och nu tillåts jag inte överskrida de 17 timmar/vecka vi kommit överens om då man vill se en mer följsam övergång mot tidigare försök. Vill ju inte riskera att ta mig för mycket vatten över huvudet och krascha ännu en gång.

Visst blir jag väl utbytt så småningom i förmån för en ny praktikant, men samtidigt tror jag inte att min handledare är så tänd på idéen att viga ytterligare månader åt introduktion för att vederbörande sedan ska sluta en månad in i den mer självgående fasen. I längden kan det ju inte vara så lönsamt för någon, tänker jag. Tar ju en del tid i anspråk att bara lära upp en ny elev, kan jag tänka mig. Går jag självmant redan i nästa vecka skulle det med handen på hjärtat kännas ganska illojalt mot företaget.