pyssel skrev 2016-04-22 09:46:49 följande:
För att det du gör inte kolliderar med ett jämställt perspektiv. I Sverige är det acceptabelt eller t.o m norm att hälsoaspekter trumfar artighetsnormer. Att jämställdhet borde trumfa trosuppfattningar är fortfarande "under förhandling" och varit det länge och även nått framgångar som börjar få några år på nacken: Kvinnligt prästerskap i sv kyrkan t.ex.
Dags att etablerade politiska partier frontar sekulära till fördel för konservativa om man vill visa på religiös mångfald. Mångfald är inte att fronta människor med snäva trosuppfattningar som innefattar särbehandlande.
Kvinnligt prästerskap i svenska kyrkan handlar inte om huruvida jämställdhet trumfar trosuppfattning eftersom kvinnligt prästerskap demokratiskt röstades igenom på kyrkomötet, det var majoritetens trosuppfattning som trumfade minoritetens. Jämställdhet trumfar däremot aldrig rätten att vägra kroppskontakt. Det finns ingenting som trumfar rätten till sin egen kropp.
Alltså jag vet och förstår att det är känsligt och problematiskt inte ta kvinnor i hand. Det vore korkat och historielöst att påstå något annat. Däremot tycker jag, personligen, att man kan avstå från att ta i hand och ändå vara respektfull, och att det är respektlöst att kräva kroppskontakt av andra människor. För kanske 3 år sedan när jag var nybörjare i feminism skulle jag också tycka att det vore förkastligt och oacceptabelt, men ju mer man vet och ju mer man tänker desto svårare blir det att bara säga "vi ska inte göra skillnad på folk beroende på kön".
Jag menar på att det alltid är ok att vägra kroppskontakt och att det inte är konstigt att känna sig mer bekväm med kroppskontakt med det egna könet jämfört med det motsatta. Jag anser också att det är något som ska respekteras och att andra uttryck för artighet måste kunna accepteras i ett modernt samhälle. Ovälkommen kroppskontakt skadar fler än utebliven kroppskontakt.