Varför är alla "gamla" självklarheter i uppfostran fel idag?

ja jag tycker det har blivit slappt.. och mycket.. barnen ska få bestämma.. man behöver absolut inte var sträng eller ta till aga menar jag inte.. men barn behöver regler och rutiner och tyvärr saknas det i många hem

Jag tycker att barn förtjänar samma respekt som vuxna. Så länge du behandlar dina vuxna vänner med principen att de ska vara tysta och vänta på sin tur när ni pratar osv, så är det ju upp till dig. Sen beror det ju på vilken ålder det är på barnen. Är det små barn kan de ju få mat först av alla för att de är hungriga och inte orkar vänta. Är det stora barn så tar de väl oftast själva?

Jag tror inte på principen att barn ska vara i centrum, men att de ska vara med i centrum. Att de ska få vara med i vårt liv, i ett sammanhang. Inte daltas med eller ignoreras, utan att de får ta plats som andra. Barn är människor de med.

Dessutom går det ju alltid i vågor när det gäller uppfostran. Jag tycker att det idag tyvärr börjar gå emot mer auktoritär uppfostran med time-out och skamvråer.

Håller med dig om att det verkar som att allt som fungerad förr nu ratas. Är själv ganska mycket för det "gamla" sättet men med lite morderna inslag. Man kanske var lite för extrem ibland förr ocj jag kör nog med en lightversion av den nu. Okej han är bara fem månader ännu men jag har ganska klart för mig vad som kommer att gälla framöver.

Just nu tycker jag iofs att det är en trend med strängare uppfostran.
Skamvrå ("Time out") och allt möjligt sånt.

Naturligtvis ska barnen lära sig vänta på sin tur precis som alla andra. De ska ju nån gång leva bland vuxna, som vuxna, och jag tycker rättvisa är väldigt viktigt.

Däremot så måste man välja en lämplig ålder att introducera det i.
Vår son är för liten för sånt, och det kan nog skilja lite i ålder, vilka som klarar det.

Är de inte mogna nog att förstå konceptet vänta på sin tur, så kommer de ju bara uppleva att de blir ifråntagna sin rätt att tala/äta.

"vänta på sin tur"

Vem är det som bestämmer vem som får ta mat först då??

Respekt åt alla håll! Inte bara "uppåt"

Har eg inte tid, för jag är mitt i matlagningen, men iaf ....
Jag var på en intressant föreläsning om uppfostran. Där fick jag en (i mitt tycke) bra förklaring på varför inte en gammaldags auktoritär uppfostran fungerar i dagens Sverige.
Den sortens uppfostran ledde till vuxna som var duktiga på att lyda order, men dåliga på att ta egna initiativ. De passade bra för arbetsmarknaden förr, där många jobb gick ut på att göra som chefen sa - punkt slut! Däremot passar inte sådana människor för dagens arbetsmarknad eller samhälle. Nuförtiden MÅSTE man kunna tänka själv och fatta en massa beslut dagligen. Av den anledningen fungerar inte en auktoritär fostran ....

Jag håller med om att barnen förtjänar samma respekt som vuxna. Men jag tycker många gånger att de vuxna inte får samma respekt som barnen! Det händer ofta när nån kompis ringer att man blir avbruten hela tiden för att barnet måste fråga någonting som egentligen inte är så himla viktigt...

Och sen måste det ju såklart införas successivt och beroende på i vilken ålder barnet befinner sig. Men jag tror många gånger att vi vuxna kör "minsta motståndets lag" - jag tror inte att barnen far illa av att 2-3 stycken får ta mat före dem vid middagsbordet. Det orkar de nog vänta på...

Jag tycker många låter sina barn göra lite hur som helst och helt ta över hemmet. Det tycker jag inte är rätt. Klart de ska få vara med och klart att de ska få vara barn. Men det är ju också så att de behöver vägledas in i hur man umgås.

Att som Bonanza säger bara be dem låta bli att avbryta om man säger det samma till vuxna tycker jag är dumt. Jag är ju där för att lära mina barn om hur världen fungerar! Att det finns vuxna som gör saker jag tycker är opassande är liksom lite utanför mina befogenheter. Det kan jag inte lägga mig i. Men om jag inte lär mina barn vad som är rätt och fel i alla sammanhang, även sociala, så kommer de ju att få det svårt som vuxna, vilket jag inte vill.

Sen måste man såklart ta hänsyn till deras ålder, man kan ju inte förvänta sig att de ska klara av allt. Men krav efter ålder, det tror jag på. Och framförallt...rutiner.

Lövet 2:
Jag kanske var otydlig i min ts, men jag menar inte alls att man ska införa auktoritär uppfostran. Det associerar för mig att barnen ska vara tysta och bara lyda de vuxna o.s.v. Då tror jag att konsekvenserna blir precis som du sa.

Nej, jag menar att barn och vuxna ska ha SAMMA respekt och SAMMA regler (lite anpassade till barnens ålder). Apropå vem som bestämmer vems tur det är att ta maten - ja, är inte det värden eller värdinnans eller den som lagat maten? Om jag är bortbjuden slänger jag inte mig i grytorna och roffar åt mig, jag väntar tills det bjuds. Det tycker jag att barnen också kan lära sig.

Visst ska barnen ha massor av respekt! Men som förälder är man faktiskt ansvarig för att barnen lär sig att uppföra sig på ett sätt som accepteras av andra vuxna. Jag förväntar mig självklart att mina jämnåriga inte avbryter folk som pratar eller kastar sig över maten så fort den ställs på bordet. Man väntar på sin tur, så är det bara.

Och vem ska lära barnen vilka "spelregler" som gäller? Jo, föräldrarna. Att förvänta sig att de ska lära sig det själva tycker jag är att vältra över för mycket ansvar på barnet och på så sätt ta ifrån dem deras barndom.
Barndomen ska vara bekymmersfri, med klara regler vad som gäller, och så klart massor av beröm, uppmuntran och kärlek.

Däremot tror jag inte på skamvrår (dottern är bara 1 år, jag kanske hinner ändra mig?) utom i extremfall. Är man med i uppfostran från början så kommer man längst med beröm.