Nån som nyligen separerat och hoppas på att få tillbaka sitt ex? Ska vi följas åt?

Min undran är varför du vill hänga upp ditt liv på någon som uppenbarligen inte älskade dig tillräckligt för att vilja ha dig kvar?

Hej! Har varit med om samma. Min partner behövde ta tag i saker på egen hand. Jag har aldrig varit så rädd inför ett svar, så vet hur ni känner.

Vi hade ingen kontakt på 2 veckor och min partner kunde koncentrera sig på sig själv (det söktes hjälp snabbt.

Idag är det vi sedan flera år tillbaka.

Jag hoppas att jag på detta sätt kan ge lite hopp till någon

Lycka till!

Hej och skönt att höra från dig Lever på hoppet! Man känner sig lätt så ensam i detta. Jag och mitt ex hade för vana att smsa varandra väldigt mycket så det har gjort att tomheten känns ännu större för mig när det också är borta.

Åh jag förstår din känsla så mycket! Jag hoppas att han tar tag i sig själv och det tror jag att han kommer att göra. Det är lätt att sticka huvudet i sanden när vardagen bara går men efter ett uppbrott från någon man älskar så ställs ju allt på ände och då bör han förstå hur viktigt det är tänker jag. Min hade redan börjat söka under vår relation, inte hos terapeut eller så men i självhjälpsböcker så jag ser det som positivt.

Vilket fint avslut ni fick! Jag tror att det hjälper mycket att ha det att se tillbaka på, för er båda! Vårt är nåt jag tänker mycket på och har ältat en del under de här två månaderna. Vi har också gråtit mycket tillsammans och pratat om hur vi ska göra men den sista gången sågs så var det lite annorlunda och det skrämmer mig lite. Vi var ju ledsna men mitt ex var mer behärskad än tidigare och grät inte (jag grät massor). Jag försöker tänka att han var så för att kunna klara av det. Jag sa att jag inte tror att jag kommer att kunna sluta älska honom oavsett vad som händer och han sa att det behöver jag ju inte göra. Sen sa vi att vi älskade varandra och att vi inte ska höras på ett tag och så skildes vi åt.

En annan sak jag har ältat mycket är hans svartsjuka. Han verkade inte så svartsjuk under första delen av vårt förhållande och han har sagt att det var pga att han inte vågade visa det då men jag vet inte och funderar på vilken del jag själv kan ha i det. När vi blev ihop så hade jag relativt nyligen avslutat ett annat långvarigt förhållande och var försiktig i början med att gå för fort fram. Jag ville inte ses så ofta, vänta lite med att offentliggöra förhållandet på facebook och även om vi umgicks mycket med varandras vänner så var jag lite avvaktande med att presentera för släkten och så (de bor rätt långt från vår stad i och för sig) även om jag förstås berättat om honom. Han däremot pratade om att flytta ihop, barn och giftemål och sånt. Så ja, jag tror att vi var lite i ofas när det gäller det och att det kan ha bidragit till svartsjukan. När jag sen började känna mig mer redo så blev det svårt pga svartsjukan just.

Jag försöker som du tänka att om han gått vidare så älskade han inte mig tillräckligt men det känns ändå otroligt tungt. Jag hade hoppats på att han skulle höra av sig först eftersom han skulle jobba med sig själv, när han var redo liksom... men jag vet inte. Vi hade planer på att flytta ihop till hösten så hör han inte av sig innan dess är det nog kört även om jag inte vill tänka så :/ Samtidigt kan ju han ha fantiserat ihop att jag har gått vidare och hittat nån ny och därför inte hört av sig... En tröst är att jag har två väninnor som gått igenom liknande och där hörde båda männen av sig efter ca 6-8 mån och ville försöka igen. I ena fallet blev det bra och i andra så hade väninnan hunnit tappa känslorna på vägen.

Jag vågar nog inte höra av mig till honom. Känns som att han håller sig undan. Vad jag kan se har han bara gjort ett inlägg på facebook sen vi gjorde slut och innan var han rätt aktiv där så kanske han har gjort så jag inte kan se. Jobbigt i så fall. Eller så är han deppig och kommer sig inte för att skriva. Men jag ska nog höra av mig till vår gemensamma kompis. Kanske idag. Är bara rädd för vad jag kan få veta och är jättenojig. Har känt mig lätt illamående ett bra tag nu förmodligen pga oro så att jobba och sånt känns tungt.

Ursäkta för så långt inlägg, behövde nog skriva av mig. Hur känns det för dig nu? Lättare eller svårare för var dag som går?

Vi var tillsammans väldigt många år, jag kom på honom med en annan, jag ville reda ut men han ville skiljas och det med en gång, skilsmässan har gått igenom.

Det är många som säger att det finns bättre för mej men jag vill inte ha någon annan.

Den han träffade är han fortfarande tillsammans med men enligt andra är hon en goldigger.

Han ringer mej i smyg för hon är otroligt svartsjuk så om hon får reda på att vi har kontakt då blir det inte lätt för honom.

Hoppet är det sista som försvinner.

Hej.

Det han sagt är att man kan aldrig säga om det blir vi, någon gång har han sagt att det vore det bästa, han ringer för att kolla hur det är med mej, inte hur det är med barnen, brukar också säga att jag ska sköta om mej och att vi hörs snart igen.

Tycker inte man säger sånt typ 10 månader efter att skilsmässan gått igenom om man inte känner nått.

Styrka till dej också.

Jag tittade också på telefonen hela tiden i början men det blev lättare efter en månad ungefär, däremot är det fortfarande svårt att inte titta på instagram hela tiden. Han har lagt upp två bilder där sen uppbrottet och jag hoppas och är samtidigt livrädd att få se någonting men kan inte sluta titta. Försöker tänka nu att jag bara ska titta varannan dag i alla fall...

Jag hörde av kompisen! Han svarade väldigt fort för ovanlighetens skull. Han skrev att de setts tre ggr sen vi gjorde slut, en gång två veckor efter och då var mitt ex "väldigt svartsjuk" och jag vet inte riktigt vad han menar med det. Kompisen hade då sagt att han inte behövde vara det och att han inte trodde att jag skulle vilja vara med nån ny i första taget. Sen hade de setts två ggr förra veckan men tillsammans med ett kompisgäng och skulle göra det igen i helgen men då hade de inte pratat om nånting som hade med relationer att göra. Han sa också att om han får höra att exet börjar träffa nån annan så skulle han säga det men att han inte visste om han skulle säga det till honom. Så... inget direkt positivt men inget negativt heller då det är ju bra i alla fall!

Ett tag kan verkligen vara hur länge som helst! Man skulle kanske sagt nåt mer specifikt... Fick du nån känsla om det? Jag tänker att det är kanske 4 mån eller så... då har man hunnit landa lite och han kanske ta tag i sig själv mer. Det är ju inte ett år i alla fall, det är alldeles för länge. Åh jag skulle bli så glad om han hörde av sig! Bara ett litet "tänker på dig" hade betytt så mycket! Har funderat på att skicka det själv men är rädd att få tystnad tillbaka så jag vågar inte.

Är det i början eller slutet av juli som resan ska betalas? Om han skulle avboka, får du nån notis om det då? I så fall tänker jag att det är ett jättebra tecken så länge han inte gör det för det visar ju att han kanske tänker sig att ni hittat tillbaka tills dess :) Jag hade nog inte avbokat om jag var du men kanske inte heller betalat in mer innan jag visste att han också hade gjort det. Om inte annat har du ju en anledning att ta kontakt med honom senare för att bestämma hur ni ska göra med resan.

Hans lägenhetskontrakt går ut i höst och jag har skrivit på kontrakt på en större lägenhet där det var tänkt att vi skulle bo tillsammans. Blir det inte så så kan jag nog hitta en inneboende på kort varsel så det känns inte så akut för min del men däremot måste ju han bestämma sig för om han ska söka annat eller inte. Känns skönt att det inte är nåt beslut jag måste ta i alla fall.

Ja det är helt galet att man ska få en massa fysiska symptom samtidigt som man mår så dåligt dessutom, tycker att det borde räcka men oro sätter sig lätt i kroppen för mig. I början gick jag ner en massa i vikt för jag var så ledsen att jag inte kunde äta men nu har det nästan blivit tvärtom och jag tröstäter en del vilket inte är så bra kanske. Jag sover fortfarande ganska dåligt och drömmer mycket om honom som gör att jag vaknar om nätterna. Igår natt drömde jag att han skulle flytta in hos en tjejkompis till honom istället och de skulle sova i samma säng. Kändes jobbigt även fast jag aldrig varit svartsjuk på denna tjejkompis innan. Har du drömt något om din efter ert uppbrott?

Dom har träffat kvinnan men vill inte göra det igen för tydligen var hon inte alls trevlig, barnen är stora så dom har bildat sig denna bild själva.

Annans är det något mejl, sms till barnen från honom.