Nån som nyligen separerat och hoppas på att få tillbaka sitt ex? Ska vi följas åt?

Hej jag följs gärna åt! Vi gjorde slut för två månader sedan och båda älskade varandra när det tog slut men vi kunde inte vara ihop pga mycket svartsjuka och sånt som han måste få ordning på. Det var ett gemensamt beslut för även om det var underbart när det var bra så orkade jag inte med att hela tiden bli misstänkt och ifrågasatt :/ Men han var medveten om sitt problem och ville jobba på det så jag har ett hopp om att det kan bli vi i framtiden ändå.

Vi har inte haft någon kontakt sedan det tog slut. Han tog bort mig på insta och slutade följa mig på fb men jag kunde inte göra det... har tom gillat två av hans bilder på insta (inte på honom), det var kanske dumt men ville på nåt sätt påminna om min existens. Jag frågade en gemensam kompis hur det var med honom en månad efter det tagit slut och han trodde att han fortfarande älskade mig då men sa att han var väldigt svartsjuk fortfarande så jag gissar att mitt ex kanske pratat med honom om sin oro att jag ska hitta nån ny? Det hoppas jag i alla fall att det handlar om.

Jag vill så gärna fråga kompisen igen hur det ligger till nu men vill inte verka desperat heller om han berättar till mitt ex. Så svårt detta. Tar en dag i taget nu men suget att fråga är stort men jag är också rädd för vad jag kan få höra... tänk om han gått vidare :(

Hur länge var ni ihop? Vi var i två år ungefär.

Hej och skönt att höra från dig Lever på hoppet! Man känner sig lätt så ensam i detta. Jag och mitt ex hade för vana att smsa varandra väldigt mycket så det har gjort att tomheten känns ännu större för mig när det också är borta.

Åh jag förstår din känsla så mycket! Jag hoppas att han tar tag i sig själv och det tror jag att han kommer att göra. Det är lätt att sticka huvudet i sanden när vardagen bara går men efter ett uppbrott från någon man älskar så ställs ju allt på ände och då bör han förstå hur viktigt det är tänker jag. Min hade redan börjat söka under vår relation, inte hos terapeut eller så men i självhjälpsböcker så jag ser det som positivt.

Vilket fint avslut ni fick! Jag tror att det hjälper mycket att ha det att se tillbaka på, för er båda! Vårt är nåt jag tänker mycket på och har ältat en del under de här två månaderna. Vi har också gråtit mycket tillsammans och pratat om hur vi ska göra men den sista gången sågs så var det lite annorlunda och det skrämmer mig lite. Vi var ju ledsna men mitt ex var mer behärskad än tidigare och grät inte (jag grät massor). Jag försöker tänka att han var så för att kunna klara av det. Jag sa att jag inte tror att jag kommer att kunna sluta älska honom oavsett vad som händer och han sa att det behöver jag ju inte göra. Sen sa vi att vi älskade varandra och att vi inte ska höras på ett tag och så skildes vi åt.

En annan sak jag har ältat mycket är hans svartsjuka. Han verkade inte så svartsjuk under första delen av vårt förhållande och han har sagt att det var pga att han inte vågade visa det då men jag vet inte och funderar på vilken del jag själv kan ha i det. När vi blev ihop så hade jag relativt nyligen avslutat ett annat långvarigt förhållande och var försiktig i början med att gå för fort fram. Jag ville inte ses så ofta, vänta lite med att offentliggöra förhållandet på facebook och även om vi umgicks mycket med varandras vänner så var jag lite avvaktande med att presentera för släkten och så (de bor rätt långt från vår stad i och för sig) även om jag förstås berättat om honom. Han däremot pratade om att flytta ihop, barn och giftemål och sånt. Så ja, jag tror att vi var lite i ofas när det gäller det och att det kan ha bidragit till svartsjukan. När jag sen började känna mig mer redo så blev det svårt pga svartsjukan just.

Jag försöker som du tänka att om han gått vidare så älskade han inte mig tillräckligt men det känns ändå otroligt tungt. Jag hade hoppats på att han skulle höra av sig först eftersom han skulle jobba med sig själv, när han var redo liksom... men jag vet inte. Vi hade planer på att flytta ihop till hösten så hör han inte av sig innan dess är det nog kört även om jag inte vill tänka så :/ Samtidigt kan ju han ha fantiserat ihop att jag har gått vidare och hittat nån ny och därför inte hört av sig... En tröst är att jag har två väninnor som gått igenom liknande och där hörde båda männen av sig efter ca 6-8 mån och ville försöka igen. I ena fallet blev det bra och i andra så hade väninnan hunnit tappa känslorna på vägen.

Jag vågar nog inte höra av mig till honom. Känns som att han håller sig undan. Vad jag kan se har han bara gjort ett inlägg på facebook sen vi gjorde slut och innan var han rätt aktiv där så kanske han har gjort så jag inte kan se. Jobbigt i så fall. Eller så är han deppig och kommer sig inte för att skriva. Men jag ska nog höra av mig till vår gemensamma kompis. Kanske idag. Är bara rädd för vad jag kan få veta och är jättenojig. Har känt mig lätt illamående ett bra tag nu förmodligen pga oro så att jobba och sånt känns tungt.

Ursäkta för så långt inlägg, behövde nog skriva av mig. Hur känns det för dig nu? Lättare eller svårare för var dag som går?

Vad skönt att höra att ni hittade tillbaka till varandra, det ger lite hopp! Jag tror också att min väntan blir längre men är glad för er skull!

Skrev just till kompisen och frågade om han hört något. Livrädd nu! :/ Han brukar ta lite tid på sig att svara men kanske att han svarar tills ikväll...

Jag tittade också på telefonen hela tiden i början men det blev lättare efter en månad ungefär, däremot är det fortfarande svårt att inte titta på instagram hela tiden. Han har lagt upp två bilder där sen uppbrottet och jag hoppas och är samtidigt livrädd att få se någonting men kan inte sluta titta. Försöker tänka nu att jag bara ska titta varannan dag i alla fall...

Jag hörde av kompisen! Han svarade väldigt fort för ovanlighetens skull. Han skrev att de setts tre ggr sen vi gjorde slut, en gång två veckor efter och då var mitt ex "väldigt svartsjuk" och jag vet inte riktigt vad han menar med det. Kompisen hade då sagt att han inte behövde vara det och att han inte trodde att jag skulle vilja vara med nån ny i första taget. Sen hade de setts två ggr förra veckan men tillsammans med ett kompisgäng och skulle göra det igen i helgen men då hade de inte pratat om nånting som hade med relationer att göra. Han sa också att om han får höra att exet börjar träffa nån annan så skulle han säga det men att han inte visste om han skulle säga det till honom. Så... inget direkt positivt men inget negativt heller då det är ju bra i alla fall!

Ett tag kan verkligen vara hur länge som helst! Man skulle kanske sagt nåt mer specifikt... Fick du nån känsla om det? Jag tänker att det är kanske 4 mån eller så... då har man hunnit landa lite och han kanske ta tag i sig själv mer. Det är ju inte ett år i alla fall, det är alldeles för länge. Åh jag skulle bli så glad om han hörde av sig! Bara ett litet "tänker på dig" hade betytt så mycket! Har funderat på att skicka det själv men är rädd att få tystnad tillbaka så jag vågar inte.

Är det i början eller slutet av juli som resan ska betalas? Om han skulle avboka, får du nån notis om det då? I så fall tänker jag att det är ett jättebra tecken så länge han inte gör det för det visar ju att han kanske tänker sig att ni hittat tillbaka tills dess :) Jag hade nog inte avbokat om jag var du men kanske inte heller betalat in mer innan jag visste att han också hade gjort det. Om inte annat har du ju en anledning att ta kontakt med honom senare för att bestämma hur ni ska göra med resan.

Hans lägenhetskontrakt går ut i höst och jag har skrivit på kontrakt på en större lägenhet där det var tänkt att vi skulle bo tillsammans. Blir det inte så så kan jag nog hitta en inneboende på kort varsel så det känns inte så akut för min del men däremot måste ju han bestämma sig för om han ska söka annat eller inte. Känns skönt att det inte är nåt beslut jag måste ta i alla fall.

Ja det är helt galet att man ska få en massa fysiska symptom samtidigt som man mår så dåligt dessutom, tycker att det borde räcka men oro sätter sig lätt i kroppen för mig. I början gick jag ner en massa i vikt för jag var så ledsen att jag inte kunde äta men nu har det nästan blivit tvärtom och jag tröstäter en del vilket inte är så bra kanske. Jag sover fortfarande ganska dåligt och drömmer mycket om honom som gör att jag vaknar om nätterna. Igår natt drömde jag att han skulle flytta in hos en tjejkompis till honom istället och de skulle sova i samma säng. Kändes jobbigt även fast jag aldrig varit svartsjuk på denna tjejkompis innan. Har du drömt något om din efter ert uppbrott?

Lider med dig, vad hemskt att veta att det finns någon annan i bilden. Brukar ni träffas något eller är det bara telefonkontakt? Vad tror du han skulle säga om du föreslog en fika?

Kram glömde jag ju skriva!! Det värmer :)

Lever på hoppet:

Det har inte hänt så mycket nytt här, men jag märkte nyligen att han tagit bort en av våra gemensamma killkompisar på sociala medier och blev lite förvånad över det. Min kompisrelation till den här killen är i stort sett likadan som den jag har till killkompisen som jag nämnde tidigare som han umgås med, så jag förstår inte varför. Gick då tillbaka och kollade och det var efter vårt uppbrott. Underligt. Hörde med den killkompisen om något hänt mellan dem men han blev förvånad och sa att han inte hade en aning om varför, men att de inte pratat efter att vi gjort slut fast han trodde att det berodde på att han själv varit upptagen med jobbet.

Ah, sånt här som jag går och tänker på

Jag är jätteimponerad av dig och tycker att du är superduktig som står ut så bra som du gör och det låter jättefint att det blir lättare! Då kanske du är över den värsta fasen nu! Jag känner igen känslan av att man hoppas att tiden ska gå lite fortare... Går det bättre att äta nu?

Jag försöker ha i åtanke det du skrev om att det vore dumt att dem att träffa nya nu och att risken inte borde vara så stor, det hjälper när man har lite ångest Det jag tänker är att jag var ganska bra på att verkligen visa uppskattning mot honom och han saknar det säkert nu, och då finns det en risk att söka det på annat håll ifall någon skulle kasta sig i hans famn. Men men, det händer nog inte... hoppas jag! Och gör det det så visar det bara att han inte var värd att vänta på, då var det inte meningen.

Vad skönt med konserten, då har du ju ändå något slags "slutdatum" på din väntan då han med största sannolikhet kommer att höra av sig

Jag bor inte så nära honom och han brukar inte vara i mitt område så risken att jag springer på honom är inte så stor. Den killkompisen som han tagit bort bor i närheten av mig så det verkar ju inte som att han kommer att hälsa på honom heller och att jag därmed riskerar att se honom. Däremot så ska jag till "hans område" för att träffa en tjejkompis som bor där och sova över om 2-3 veckor och då finns det absolut en risk. Jag både vill och inte vill råka träffa honom. Kanske vill råka se honom utan att han ser mig... ahh, jag vet inte! Det har gått så pass lång tid ändå nu och jag börjar undra om han ändrat något i sitt utseende, kanske fått längre hår? Mer skägg? Jag har färgat håret mörkt i alla fall (var som en reaktion på uppbrottet, ville förnya mig ) så han kanske inte ens känner igen mig

Hej Lever på hoppet!

Åh jobbigt med en skitdag, jag har också haft ett antal sådana :/ Försöker tänka att det är ett visst antal man ska gå igenom och varje sådan betyder att det är en mindre kvar. Det hjälper lite. Jag känner igen dialogerna i huvudet också, har också sådana och hade det extra mycket andra veckan efter uppbrottet (mer än första och tredje). Jag tror att det är där du är nu som det börjar sjunka in lite mer och då dippar man lättare. Kanske en myskväll med en kompis kan hjälpa, eller en bra serie som man blir lite uppslukad i så att tankarna släpper lite? Det är så jobbigt att inte veta någonting om vad han tänker, hade jag vetat att han också var ledsen/funderade så hade det känts mycket bättre.

Mm jag har också tänkt så angående om de skulle ligga med någon. Det får jag ta senare i så fall och känna efter hur det känns då men det blir ju konsekvenser förstår (det hoppas jag att han vet). Innan vi träffades så hade han ganska många ONS så det känns inte omöjligt men kanske innebär det att det är mindre troligt att han inleder något mer känslomässigt och att i så fall är det bara sex. Jag vet inte men försöker tänka så... Själv fungerar jag så att jag inte kan ha sex utan att få lite känslor så jag har svårt att tänka mig in i situationen. Har ditt ex haft många innan dig? Jag var mins första "seriösa" flickvän.

Åh då hoppas jag att du slipper träffa honom! Jag blir mer och mer rädd för det ju längre tid som går, haha.

Jag gick ner 8 kg så det är jättemycket eftersom jag var i den smalare delen av normalvikt innan men tror att jag har gått upp en del nu. Har ätit massor de senaste dagarna, inte haft något stopp riktigt. Mest nyttiga saker som riktig mat, sallader, frukt och bär men en del choklad också. Försöker att inte tänka så mycket på det för jag har ju en del att ta igen och kanske är det här kroppens sätt men får försöka dra ner på takten lite i alla fall. Jag mår ju inte heller bra av att äta tills jag får ont i magen liksom :P

Har du några planer för valborg? Jag ska hälsa på släkt över helgen och bli omhändertagen lite så det känns fint :) Men tankarna på vad han ska göra kommer att finnas där... han ska äta middag hos vår gemensamma killkompis ikväll iaf men sen finns det nog en stor risk för att han är ute och festar imorgon så det har jag lite ont i magen över. Jag borde inte tänka på det men svårt att låta bli eftersom det var så vi träffades...

Det låter som att han bara har den andra tjejen lite som en backup eller som en tröst för att inte vara lika ledsen över dig. Vissa människor verkar ha svårt att hantera negativa känslor och kastar sig lätt in i tidsfördriv istället, men det behöver inte betyda att han inte tänker på dig och det låter absolut inte som att han kommit över dig utan skulle du säga att du vill vara med honom helt så hade han nog släppt henne direkt. Jag tror att det mest handlar om att vara tydlig så ni inte missförstår varandra, kanske skicka ett brev?

Skönt med arga dialoger istället för ledsna :) Jag tror man mår bättre av att få ut lite ilska och besvikelse även om det bara är i tanken.

Jag har också barn (ett) men det låter som att dina är utflyttade så då är du nog lite äldre? Jag är i 35 - årsåldern. Mitt ex är dock lite yngre än mig, ungefär 5 år yngre och barnet är inte vårt gemensamma utan mitt sedan tidigare. Det är fint att ålder inte spelar någon roll när det kommer till känslor, vi är alla människor :)

Med långa förhållanden och skilsmässa bakom sig så förstår jag att han har en del att bearbeta. Har han barn så kan det nog ta lite längre tid också eftersom de måste ju få sin tid och så, men å andra sidan är det nog mindre risk att han kastar sig in i något nytt utan att tänka efter så det är ju positivt :) Vad har ni för relationer till varandras barn? Mitt ex var väldigt fin med mitt (som är i lågstadieåldern) så det är en av anledningarna till att det kändes så rätt.

Märkte idag att jag gått upp tre kg så bara 5 kvar till ursprungsvikten, det måste vara ett bra tecken :) Mindre bra att allt lagt sig på magen :P

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på honom i helgen som du säger men tror att det kan komma att bli svårt. Är snart framme hos släkten :)

Nja jag har inte bestämt mig. Jag lutar åt att kontakta honom, om två månader eller så kanske, så vi tänker nog rätt lika :P Men hoppas verkligen att han hör av sig innan dess! Jag tänker nog att jag avvaktar till efter min födelsedag (fyller år om två månader) och har han inte hört av sig då så gör jag det, om inte annat för att få ett avslut och sluta hoppas om det är så att han inte vill mer, men tänker det är bra att höra av sig ändå för det kan ju lika gärna vara så att han inte vågar höra av sig men också går och hoppas. Då vet man i alla fall. Men som sagt, ger det två månader.

Ha en fin valborg! :)

Nu är jag tillbaka efter en välbehövlig vila hos släkten. Det har gått ganska bra att fokusera på annat även fast tankarna på exet funnits där i bakhuvudet förstås. Jag hörde av vår gemensamma kompis igår som berättade att de hade setts men inte pratat om något personligt. Jag frågade då hur han hade verkat, om han verkade må bra och så och kompisen svarade att det var svårt att veta för han är ganska tystlåten och lugn av sig och det fick mig att sakna honom mycket mer av någon anledning så det var lite jobbigt :/ men ändå snällt av kompisen att "uppdatera".

Vad skönt för dig Lever på hoppet att det känns bättre nu när bollen ligger hos dig även om jag förstår att det kom upp mycket känslor när han hörde av sig! Jag tycker att du svarade helt perfekt! :) Nu behöver du inte heller vara orolig för att han hör av sig mer och du vet också att han tänker på dig och värdesätter dig, det är väldigt mycket värt :) Önskar att jag hade kunnat få ett sånt sms av min ;)

Hur gick det att berätta för barnen? Mitt tog det nog rätt bra men jag vet inte om det har sjunkit in helt. Jag har haft väninnor som mitt barn haft bra kontakt med som flyttat iväg och varit borta ett par månader och sedan kommit tillbaka så det är möjligt att mitt barn tänker att det är liknande nu och inte tar det så allvarligt. Kul att vi är i så lika situation med åldern och barnen och killarnas ålder och allting :D

Hur känns det nu Det finns en gud när det kanske sjunkit in lite det han skrev? Jobbigt att han var så otydlig men det betyder iaf att han tänker på dig :) Jag förstår att det blir jobbigt när han ska hålla på med den andra tjejen samtidigt som du ska vänta? Låter inte direkt rättvist :/

Jag har mått jättekonstigt sedan jag började kunna äta lite mer igen och fått helt uppblåst mage så börjar fundera på om jag kan ha blivit laktosintolerant av all stress kring det här, om något sånt är möjligt. Jag har beställt en läkartid men det lär ta ett par veckor att få den eftersom det inte är akut men det gör att jag mår lite sämre igen när magen gör ont och man inte känner sig så fin rent allmänt. De frågade mig på jobbet idag om jag var gravid och det kändes kan jag säga, eftersom mitt ex var väldigt inne på att vi skulle skaffa barn tillsammans.

Jo du har rätt, jag tror inte att han skulle öppna sig så mycket för honom. Han är ganska öppen till sina tjejkompisar med känslor och så, men kanske inte till killar på samma sätt... och du har helt rätt i att det också kan bero på att han vet att vi har kontakt också.

Jag såg att han uppdaterat facebook nyligen med något extra projekt på jobbet som han tänkte hoppa på. Det lät väldigt kul (vi jobbar inom samma område så har liknande intressen så) men av någon anledning gjorde det mig ändå irriterad. Jag tänker liksom att han borde jobba med sig själv och inte ta på sig ännu mer jobb än han redan har (det är ett stort projekt). Det var en ny känsla att vara irriterad, hittills har jag bara varit ledsen liksom. Jag tror att den kanske också kom av att jag sitter här helt förstörd och kan knappt utföra mitt vanliga jobb och han kan göra sånt. Det kändes på något sätt inte rättvist, som att jag lider mycket mer och det gör mig nog lite irriterad på mig själv egentligen och så vänds känslorna mot honom istället.

Hittills har jag "gillat" det han har lagt upp på sociala medier även om det bara varit någon enstaka naturbild men tänkte inte göra det nu, så kan han få undra över det :/

Åh stackars dina barn men jag förstår hur han tänker angående cykeln. Han vill säkert fortsätta ha fin kontakt med dem så att det inte kan komma ivägen för att det ska bli ni igen om de skulle börja tycka något dåligt om honom. Jag tror att det är ett bra tecken även om jag förstår att det blir jobbigt för dig.

Skönt att du har kunnat börja äta lite mer även om jag förstår att det tar emot lite fortfarande. Jo det var jättejobbigt med den frågan. Jag fick säga att vi gått isär och hon som frågade blev lite bestört och sa att det var synd, men jag försöker se det som en vinst att jag lyckades säga det utan att börja gråta

Jag tror att det tog så hårt på dig att han hörde av sig för att du just börjat gå vidare till nästa stadium av uppbrottet eller vad man ska säga pga att ni inte haft någon kontakt och nu kastades du (iaf tillfälligt) tillbaka in i första stadiet igen där man just haft kontakt. Sånt är tungt men du kommer att komma på fötter fortare efter varje gång det händer även om det skulle hända igen

Kram!!

Mitt ex är en ganska känslosam person men samtidigt ganska privat så det är lite svårt att avgöra men det är möjligt att han kanske inte vill att jag ska få veta så mycket om hur han har det nu eftersom han valt att inte få veta om mig...

Det är skönare att vara irriterad absolut :) men jag blir lite skrämd av det samtidigt och tänker hur det skulle bli ifall han faktiskt fixar allting och vill komma tillbaka och så håller irritationen ändå i sig ;) Det tror jag inte kommer att hända men... :P

Haha skönt ändå med en man som inte tänker för mycket :D Min är mer kvinnlig än jag på det sättet och överanalyserar allt vilket är en orsak till hans svartsjuka. Jag hoppas han går till terapeut som han sa att han skulle och lär sig vara lite mer avslappnad :P

Åh jag förstår verkligen att du blev orolig över ett sånt meddelande! :O Det hade jag också blivit! Men det är nog snarare så att han ville få dig att tänka på hur det vore att aldrig ses mer och sakna honom ännu mer än vad han tror att du gör...

Nu har jag bokat läkartid för magen men fick höra från en till på jobbet att jag ser gravid ut! Jag lade mig ner på rygg när jag kom hem och kände efter och ja... det känns som en bula just där som det blir när man är gravid. Gick tillbaka i kalendern och kollade och jag har ju haft mens varje månad men den har varit kortare än vanligt (hade mens även när jag var gravid tidigare dock) så jag tog ett till test som var negativt. Inte kan man väl vara gravid om testet är negativt? Det är väl omöjligt? Jag har försökt vara extra uppmärksam och tycker att jag kanske känt lite små rörelser därinne. Är säkert bara skengravid men lite läskigt ändå. Ifall det skulle vara något. Ju mer jag tittar och känner på magen desto mer gravid känns den, liksom en hård utbuktning upp till naveln. Tycker även den känns större nu än förra veckan.

Åh vad glad jag blir för din skull!! :) Vad kul att ni hittat tillbaka och att han tagit det steget! Jag håller tummarna att allt går bra för er :) Hade han sökt hjälp eller bara kommit till egen insikt? Du får jättegärna skriva ett tag till i tråden och berätta om känslorna som kommer efteråt för det är jag mkt nyfiken på ifall vi skulle hitta tillbaka, vad jag kan förvänta mig och så :)

Men jag har också en nyhet :O Jag hade känt mer "rörelser" i magen igår så jag kunde inte låta bli och gick in på vårdcentraljouren idag och lyckades övertala dem att ta ett hcg-prov och det var skyhögt!! :O De hade ingen förklaring till varför graviditetstesten inte hade fungerat, jag har ju använt cb digital som ska vara säkrast. Men jag är alltså gravid! De hade ingen ultraljudsmaskin för att kolla med så ska ringa till mvc imorgon och rådgöra. Jag är jättechockad. Det var ca 12 veckor sen jag och mitt ex senast hade sex så jag borde vara minst i v 14 men förmodligen mer i och med att jag känner rörelser. De sade på jouren att om man får missfall men inte hunnit börja blöda kan testen bli negativa men jag känner rörelser så tror inte det är ett missfall. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu men tänker försöka ha is i magen och inte kontakta exet innan jag fått se med ultraljud hur långt gången jag är och så bestämma då hur jag vill göra.

Han var svartsjuk på så sätt att han kollade upp mig mycket, kunde tjuvkika i min telefon och ifrågasatte saker han läste där och så fick jag förklara, också lite saker som att jag behövde förklara i minsta detalj om jag inte svarade i telefonen direkt eller så och ibland kunde han säga att jag lät som att jag dolde nåt på rösten. Den typen av saker. Det låter kanske inte så farligt men det var saker var och varannan dag och blev väldigt tröttsamt till slut. Om jag sa en vit lögn av nån orsak (jag är på väg till dig nu) när jag var på väg ut genom dörren så undrade han varför det tagit längre än det borde och blev tyst och lite tjurig och så blev kvällen förstörd om jag inte lyckades liva upp stämningen igen.

Det låter fint att ni gråtit tillsammans :) Det ger närhet :) Bra att du ser till att boka in tiden till honom så det blir av ;) Jag tror att många män kan ha en motvilja mot att göra det men sen när de väl är där så känns det bra att prata. Terapeuter brukar vara bra på att få en att öppna upp sig (jag träffade en några gånger efter uppbrottet med killen jag hade innan denna). Tror du att det blir individuellt eller ska ni gå som par?

Det är verkligen helt galet! : O Jag har googlat en massa nu och verkar som att en del har upplevt samma men då verkar de haft så i alla graviditeter och jag testade ju positivt med mitt förra barn. Det hade i och för sig en annan pappa så det kanske påverkar. Jag har inte känt av nåt i brösten eller så men var ju illamående en period (men trodde det var pga att jag var så ledsen och uppriven över att vi gjort slut). Då tog jag ett test och när det blev negativt så tänkte jag inte mer på det, man tror ju att man kan lita på dem! Neej det här kan ju förändra allt.

Jag ringde till mvc nyss och de vill att jag kommer på inskrivningssamtal i eftermiddag så ska hon känna på livmodern men jag får inget ultraljud förrän i nästa vecka. Jag hoppas att hon kan gissa sig till hur långt gången jag är av att känna på magen.

Jo det är verkligen så! Hans ex var inte så snäll mot honom så jag förstår ju att han hade med sig osäkerheter in i förhållandet och mitt ex innan honom var lite kontrollerande så jag reagerar nog inte så bra på det heller så på det sättet var det svårt men jag hoppas att det går att lösa.

Nej vad overkligt detta känns. Har suttit nu och tänkt igenom vilka mediciner jag ätit på senaste och kollat upp dem och som tur är verkar ingen vara direkt farlig för foster förutom en som kan orsaka ökad risk för tidigt missfall vilket ju inte skett. Har inte varit festsugen heller som tur är, har druckit kanske ett glas vin vid några tillfällen under de senaste månaderna men inte mer än så. Det känns skönt i alla fall så jag slipper oroa mig för det. Funderade på vilken lunch jag ska köpa idag och blev sugen på sallad med lufttorkad skinka men kom då på att jag nog inte bör äta det? Var så länge sen jag var gravid sist att jag glömt allt detta...

Har inte berättat för nån än så länge (förutom du då), måste smälta det först känner jag...

Ja men då så, bra att du kan hjälpa till :) Hur känns det att göra detta tillsammans (dvs att du finns med och stöttar istället för att han tar hand om det när ni är isär)? :)

Jag tycker det är svårt att känna. Har försökt lägga mig på rygg och verkligen känna efter och det känns som en kant eller vad man ska säga just under naveln men jag vet inte om det är livmodern jag känner, det hade ju betytt väldigt långt gånget så kanske inte. Det blir väldigt intressant i eftermiddag att få höra vad barnmorskan tror.

Nej det känns skönt att slippa ta ett beslut baserat på mediciner i alla fall. Nu kan jag känna efter vad jag vill. Det känns ganska jobbigt att vara ensamgravid. Jag var rätt ensam under graviditeten med min förra trots förhållande men sen när barnet väl kom ut blev det bättre och pappan mer engagerad men just det att vilja prata och fantisera och inte ha nån att göra det med var rätt tungt. Dock skulle det inte påverka mitt beslut förstås utan jag tänker mer långsiktigt. Jag skulle klara mig själv men det vore väldigt slitsamt förstås. Känns väldigt skönt att du säger att det funkar :) Jag tror inte att jag skulle klara en för sen abort heller så det beror lite på det med. Är det senare än v 14 så kommer jag med största sannolikhet att behålla. Jag hoppas ju förstås också på att hitta tillbaka till exet eller att han i alla fall vill vara delaktig. Han var ju väldigt sugen på barn innan det tog slut så det känns lovande :)

Skönt också att höra att det går bra att inte vara så nojig med maten :) Kom på nu att jag ätit en hel del kött som inte varit så well done men har inte så bra koll på vad det kan orsaka.

Tack för ditt stöd, det betyder massor! :) Kram!

Jag förstår verkligen att du är försiktig (men hoppfull), det hade jag nog med varit i samma situation. Jag tänker att du nog blir lugnare och mer säker på honom efter hand när du märker att det går bra och att han inte känns velig ifall det blir så (och det håller jag tummarna för!). Men det måste få ta tid så att du får läka. Positivt ändå att han bestämde sig ganska snabbt ändå och att han har så bra syn på er nu :) Bodde ni tillsammans innan eller hur ofta brukade ni ses annars?

Oh nu har jag varit på mvc! Fick först bli inskriven och det vanliga med hälsosamtal, vägning (väger nu 2kg under normalvikt för mig) och lite prover och sen kände hon på magen : O Och sa att hon trodde att jag var långt gången för livmodern kändes stor även om magen inte är så stor : O Hon gissade på v 17-19 nåt men var inte säker och sa att det är olika för alla men absolut senare än v 15. Jag har tid för ultraljud om ca 10 dagar och då blir det ett rutinultraljud om allt ser okej ut. Fick också ta blodprov med nån ny metod för att kolla kromosomavvikelser iom att det är för sent för mkp/fvp. Det borde jag få svar på om en vecka och får då även veta kön på barnet. Det här är så overkligt alltså. Jag är ju nästan igenom halva graviditeten redan om det hon sade stämmer! Tanken på abort är nog bara är glömma (om allt ser bra ut på rul och blodprovet) så det är ju tur att jag ändå hann bli lite inställd på att behålla.

Jo det är tur att han var så redo innan för då ökar ju chansen att han vill vara med, kanske till och med blir glad när han fått smälta det lite men jag är lite orolig att han kommer vara svartsjuk och tänka att det kanske inte är hans och därför inte kunna ta till sig det. Men iom att jag förmodligen är långt gången så minskar nog risken för det, hade varit värre om det skett just kring tiden vi gjorde slut.

Vad bra, då ska jag försöka att inte oroa mig mer för det :) Håller tummarna att allt ser bra ut på rul nu. En sen abort pga fel på barnet är nog nog så traumatiskt.

Jo det är sant :D

Jo det låter redan som att du är lite mindre orolig så det kommer säkert att gå bra, och det du beskriver att han kände att han visste hur han ville ha det redan dag 3 är ju jättebra! :) Sen kan jag förstå att han kanske tyckte det var svårt att veta hur han skulle göra men det med cykeln var ju gulligt och fint att han tog steget nu nyligen, det visar hur viktig du är för honom :)

Vad praktiskt på ett sätt att ni inte bodde ihop för då blir det nog lättare att återgå till det vanliga nu när det är ni igen :) Annars är det ju mycket mer krångel. Vi bodde inte heller ihop men planerade att flytta ihop till hösten.

Åh tack :D Jo ju mer jag tänker på det desto mysigare känns det, speciellt när jag kan känna rörelserna och vet att det är en liten därinne och inget annat :P

Dock har det skett en förveckling som känns lite jobbig. Jag kontaktade vår gemensamma bekanta idag igen för att höra hur det var med exet och han berättade då att exet i och med det nya uppdraget på jobbet blivit förflyttad till en annan stad i ett par månader :O Jag vet inte om han visste det från början men det låter ju som att han kanske hoppade på projektet för att komma ifrån och få mer perspektiv, men det känns ändå sorgligt på något sätt. Kompisen visste inte hur långt projektet var men trodde ett par månader.

Jag skulle ju egentligen vilja att han följde med på ultraljudet men om han inte är i stan så vet jag inte hur det blir. Jag borde nog i alla fall kontakta honom och se hur han ställer sig till det. Är ganska nervös för att göra det dock... tänker att jag ska skicka ett sms och kanske ett mess på fb också och skriva att jag vill att han ringer för att jag har nåt viktigt att berätta. Hur verkar det? Känns bättre att ta det på telefon än på mess i alla fall om det inte går att ses pga att han inte är i stan. Synd bara att inte han hörde av sig först. Hade ju varit passande med ett gulligt mess från hans sida nu innan jag hinner höra av mig tycker jag ;)

Haha ja jag förstår knappt själv hur det gått till! Man tror ju att man kan lita på graviditetstest men tydligen inte :O

Jo jag har inget emot att göra faderskaptest egentligen, vet ju att det är hans och då är det ju rättvist att han får vara lika säker, men är lite rädd för om han får tvivel angående det under graviditeten så blir det kanske svårare för honom att ta till sig den. Visst kan man inte göra sånt test under själva graviditeten? Det hade ju varit bäst annars.

Haha ja egentligen :PJag tycker att din situation är väldigt spännande också och ännu mer nu när det känns som att det kommer bli en solskenshistoria :) Hoppas att samma gäller för mig!

Vad jobbigt med såna där försvinnanden, man blir ju så orolig och vet inte vad man ska göra åt saken. Men hoppas att det inte händer mer och att allt är bra med er nu! :) Något sjukt romantiskt låter ju nästan som ett frieri ;)

Ahh jag har inte fått tag i killen än! Jag skrev ett sms men har inte fått något svar. Börjar fundera på om han kanske har blockat mitt nr för att kunna "kontakta mig när han är redo". Det blir jag lite irriterad på trots att jag förstår men är väl graviditetshormoner, haha! Nej men missar han ultraljudet för att jag får tag i honom för sent så gör han ju det... men lite synd är det även om man förstås kan göra extra senare i graviditeten om han vill se. I och för sig kanske jag hellre går själv ifall det skulle vara något fel eftersom vi inte känns så nära just nu då vi inte hörts av på så länge och jag inte vet hur han tänker och känner. I alla fall ska jag försöka tänka så om jag inte får tag på honom...