• Anonym (trådstart)

    Gör jag för mycket som bonusmamma?

    Tanken slog mig när jag läste ett annat inlägg här på forumet kring ämnet bonusbarn. En vän till mig brukar ofta påpeka att jag gör alldeles för mycket för mitt bonusbarn och att jag inte borde göra något på den fronten utan enbart se till mitt eget barn.

    För mig är det naturligt att jag behandlar båda barnen likadant. Ser de som mina barn båda två. Även fast de är hos oss halvtid. De är 7 och 5 år. Även om jag inte fött den ena så är det min mans barn och det är hans kött och blod.

    Jag lämnar och hämtar båda barnen. Handlar och lagar mat till hela familjen naturligtvis. Jag ser till att de duschar och badar och så fixar jag deras hår. Tvättar kläderna. Städar deras rum. Handlar lika mycket till båda vad gäller kläder, leksaker och annat som behövs och önskas. Jag nattar och läser böcker för dem och sysselsätter dem på våra lediga dagar med aktiviteter även när mannen inte är med.

    Skulle aldrig falla mig in att hans barn inte ska få komma hem för att han är bortrest någon dag eller att han måste iväg på något event eller liknande. Då är jag och bonussyskonet hemma!

    Helt enkelt så tar jag 100% ansvar för båda barnen, lika mycket och ingen behandlas annorlunda.

  • Svar på tråden Gör jag för mycket som bonusmamma?
  • Reaction

    Regerade bara på att du städar deras rum. Femåringen kanske behöver lite hjälp i städandet, om det är mycket att städa, me sjuåringen!?

  • sextiotalist

    Så länge det känns OK för dig, så finns det inget för mycket. Men gör din man lika mycket för ditt barn?
    Dvs är det från båda hållen?

  • Reaction

    Har ni helt genensam ekonomi?

    Annars reagerar jag även på att du köper lika mycket kläder och saker till bonusbarnet, som till ditt egna.

  • Anonym (H)

    Du gör väl det som du trivs bäst i att göra, inte svårare än så faktiskt!

    Det jag reagerar på är dock att du städar deras rum. Det tycker jag väl att de borde klara av att göra själva!

  • Anonym (??)

    Du gör som du vill. Och vad som passar din familj bäst och som barnen mår bra av. :)

  • Anonym (trådstart)
    sextiotalist skrev 2016-04-25 13:41:20 följande:

    Så länge det känns OK för dig, så finns det inget för mycket. Men gör din man lika mycket för ditt barn?
    Dvs är det från båda hållen?


    Nej det är det förvisso inte, han är inte lika intresserad och han prioriterar lite annorlunda..
    Anonym (H) skrev 2016-04-25 13:44:50 följande:

    Du gör väl det som du trivs bäst i att göra, inte svårare än så faktiskt!

    Det jag reagerar på är dock att du städar deras rum. Det tycker jag väl att de borde klara av att göra själva!


    Jag uppmuntrar de såklart att städa sina rum, de försöker och gör så gott dem kan men jag brukar göra klart det sista åt dem, eller för att överraska ibland när jag storstädar hela lägenheten.
  • sextiotalist
    Anonym (trådstart) skrev 2016-04-25 14:09:19 följande:
    Nej det är det förvisso inte, han är inte lika intresserad och han prioriterar lite annorlunda..
    Anonym (H) skrev 2016-04-25 13:44:50 följande:

    Du gör väl det som du trivs bäst i att göra, inte svårare än så faktiskt!

    Det jag reagerar på är dock att du städar deras rum. Det tycker jag väl att de borde klara av att göra själva!


    Jag uppmuntrar de såklart att städa sina rum, de försöker och gör så gott dem kan men jag brukar göra klart det sista åt dem, eller för att överraska ibland när jag storstädar hela lägenheten.
    Då tycker jag att det är snedfördelning. Den typiska kvinnofällan. Då förstår jag varför dina vänner reagerar.
    Fortfarande är han deras förälder och han ska vara den som faktiskt gör mest med sina barn, det borde vara han som sköter de flesta nattningarna, röja efter dom, ta huvudansvaret för uppfostran och ungefär lika mycket som du gör för hans barn, det bör han göra för ditt barn.
    Det bör vara han som tar VAB i första hand för sina barn, han som ska ha huvudansvaret för läxläsning.
    Mycket oattraktivt drag med en man som abdikerar som förälder och lämnar över det till sin nya kvinna
  • Anonym (nanni)
    sextiotalist skrev 2016-04-25 14:30:22 följande:

    Då tycker jag att det är snedfördelning. Den typiska kvinnofällan. Då förstår jag varför dina vänner reagerar.

    Fortfarande är han deras förälder och han ska vara den som faktiskt gör mest med sina barn, det borde vara han som sköter de flesta nattningarna, röja efter dom, ta huvudansvaret för uppfostran och ungefär lika mycket som du gör för hans barn, det bör han göra för ditt barn.

    Det bör vara han som tar VAB i första hand för sina barn, han som ska ha huvudansvaret för läxläsning.

    Mycket oattraktivt drag med en man som abdikerar som förälder och lämnar över det till sin nya kvinna


    Vad då "ska" och "bör". Folk gör väl som de vill.
  • sextiotalist
    Anonym (nanni) skrev 2016-04-25 15:06:53 följande:
    Vad då "ska" och "bör". Folk gör väl som de vill.
    Tja, självklart, men jag förstår varför man reagerar. Så du har inga problem med att pappan abdikerar från sitt föräldraskap och överlämnar allt åt en ny kvinna?
    Du tycker inte det är konstigt någonstans?

    Men det är ofta så styvfamiljsproblematiken börjar, kvinnan, nyförälskad, tar över allt. Det kan fungera i ett år, två kanske tre år och sedan börjar hon känna sig utnyttjad. Börja känna ovilja för hela situationen och sedan kommer antipatin för hans barn, de kommer upp i puberteten och är inte alls lika gulliga längre. Det kommer problem och hon börjar inse att hon inte alls har samma inflytande, hennes roll som endast bonusförälder har begränsningar.
  • PoL
    sextiotalist skrev 2016-04-25 15:21:55 följande:
    Tja, självklart, men jag förstår varför man reagerar. Så du har inga problem med att pappan abdikerar från sitt föräldraskap och överlämnar allt åt en ny kvinna?
    Du tycker inte det är konstigt någonstans?

    Men det är ofta så styvfamiljsproblematiken börjar, kvinnan, nyförälskad, tar över allt. Det kan fungera i ett år, två kanske tre år och sedan börjar hon känna sig utnyttjad. Börja känna ovilja för hela situationen och sedan kommer antipatin för hans barn, de kommer upp i puberteten och är inte alls lika gulliga längre. Det kommer problem och hon börjar inse att hon inte alls har samma inflytande, hennes roll som endast bonusförälder har begränsningar.
    Oj, detta låter som en beskrivning av en kompis situation!
    Måtte vara svårt att ändra på i efterhand...
Svar på tråden Gör jag för mycket som bonusmamma?