Har nyss träffat en kille som har barn, de är fortf små och bor varannan vecka hos respektive förälder. Ska snart träffa dem för första gången och undrar hur man gör på bästa sätt för att barnen ska vänja sig vid den nya situationen. Kan man sova över första kvällen eller ska man vänta med det? Vad säger man till barnen? Ngn som har erfarenhet?
Har nyss träffat en kille som har barn, de är fortf små och bor varannan vecka hos respektive förälder. Ska snart träffa dem för första gången och undrar hur man gör på bästa sätt för att barnen ska vänja sig vid den nya situationen. Kan man sova över första kvällen eller ska man vänta med det? Vad säger man till barnen? Ngn som har erfarenhet?
Första gången jag träffade min mans barn så träffades vi i lekparken. Helt neutralt och jag blev presenterad som en kompis. Sen började vi göra mer och mer saker tillsammans, och åt middag nån gång då och då tillsammans allihop (gjorde lika när han träffade mina barn). Vi tog det väldigt lugnt och lät ungarna långsamt vänja sig vid de nya vuxna i sitt liv.
Sen sov de över efter nån middag, och efter det föll det sig ganska naturligt att de sov över hemma hos oss på helgerna.
Mina större barn (då 10 och 12) pratade jag med och berättade att jag tyckte väldigt mycket om den här mannen och att jag hoppades att de skulle göra det med.
Jag tycker inte du ska sova över i början. Om det inte är i en gästsäng. Precis som ovanstående säger så försök hålla det på kompisnivå i början. Och var framförallt inte för PÅ på barnen. Du vet det där insmilande gulligullandet. Det kan vara jobbigt för barn, och de ser igenom det direkt.
Håll inte på och pussas och halvhångla inför barnen. jag vet inte hur längesen de separerade men det har också betydelse. Så ta det attans lugnt.
Första gången jag träffade min mans barn så träffades vi i lekparken. Helt neutralt och jag blev presenterad som en kompis. Sen började vi göra mer och mer saker tillsammans, och åt middag nån gång då och då tillsammans allihop (gjorde lika när han träffade mina barn). Vi tog det väldigt lugnt och lät ungarna långsamt vänja sig vid de nya vuxna i sitt liv.
Sen sov de över efter nån middag, och efter det föll det sig ganska naturligt att de sov över hemma hos oss på helgerna.
Mina större barn (då 10 och 12) pratade jag med och berättade att jag tyckte väldigt mycket om den här mannen och att jag hoppades att de skulle göra det med.
Du skriver att du nyss har träffat killen, och så ska du träffa hans små barn????
Är pappan galen? Desperat? Rädd för ensamheten? Vill visa exet att han hittat nån? Söker barnvakt?
Mina barn är 3 och 7, och jag kommer inte att presentera dem för någon förrän jag är helt säker på att jag vill flytta ihop med killen, och då är det ändå 4 år sen jag och pappan separerade.
Man presenterar inte sina barn för någon som man precis har träffat, i så fall ska man som dejt dra öronen åt sig direkt, för då är det något som är jättefel!
Om jag var du skulle jag ifrågasätta varför du ska träffa barnen så snabbt. Och när du sedan träffar dem, är det jätteviktigt att du är pappas kompis och inget annat. Ingen handpåläggning förrän de vant sig vid din närvaro!
Du skriver att du nyss har träffat killen, och så ska du träffa hans små barn????
Är pappan galen? Desperat? Rädd för ensamheten? Vill visa exet att han hittat nån? Söker barnvakt?
Mina barn är 3 och 7, och jag kommer inte att presentera dem för någon förrän jag är helt säker på att jag vill flytta ihop med killen, och då är det ändå 4 år sen jag och pappan separerade.
Man presenterar inte sina barn för någon som man precis har träffat, i så fall ska man som dejt dra öronen åt sig direkt, för då är det något som är jättefel!
Om jag var du skulle jag ifrågasätta varför du ska träffa barnen så snabbt. Och när du sedan träffar dem, är det jätteviktigt att du är pappas kompis och inget annat. Ingen handpåläggning förrän de vant sig vid din närvaro!