Att vilja ha annan mat på kalas

Principfasthet är väl något bra, om man kan vara så pass flexibel att man kan rucka på principerna vid behov. Jag menar att såväl barn som vuxna mår bra av att det finns generella "principer", sen måste principer ibland frångås för att det ska bli bra i praktiken. Det är ju just när inga generella regler (principer, sociala koder) finns som det blir svårt att veta hur man ska agera för att göra "rätt". Och barn vill väl egentligen göra rätt, de måste bara träna på det.

Ja,om jag ska ha ett kalas så ser jag till att allt räcker åt alla.

Jag hade t ex sett till att göra en äggfri efterrätt åt alla så att alla fick samma sak.

Ja och i detta fall hade värdinnan "köpt in" tårta (tyckte jag att ts skrev nånstans) och om man beställer tårta så är det väl bara att säga att hela tårtan måste vara äggfri...?

Ja och i detta fall hade värdinnan "köpt in" tårta (tyckte jag att ts skrev nånstans) och om man beställer tårta så är det väl bara att säga att hela tårtan måste vara äggfri...?

Är inte det lite respektlöst? Antingen äter man det som bjuds, eller så står man över och är bara social och trevlig. Detta tycker jag gäller både barn och vuxna (allergier och livsval räknar jag såklart inte in i detta).

Men som till exempel min brorson igår när vi var bjudna till syrran: han ville inte ha tårtan, helt ok tycker jag. Men så är syrrans dotter äggallergiker så hon fick glass istället för tårta. Brorsans son tjöt högt att det var orättvist, och varför kunde inte han få glass också? Jag försökte förklara att alla bjuds på tårta och det är enbart på grund av allergi som det blir så. Han satt och surade länge. Då tror ni att han är tre eller fyra år gammal. Nej, han är tio.

Skulle han fått glass lär han sig ju aldrig. Syrrans dotter får gå genom livet och alltid behöva tänka sig för, kanske känna sig utanför och utpekad. Men ska hon behöva bli det av sin egen släkt? Och av avundsjuka? Jag älskar min brorson men blev väldigt upprörd av hans beteende. Han betedde sig som en bortskämd snorunge. Det är minsann inget att vara avundsjuk på, en allergiker. Hans mamma kom fram till syrran och frågade om inte hennes son kunde få lite glass i alla fall, och syrran sa nej. Hon sa att glassen var enbart på grund av allergi och övriga skulle få tårta.

Hur skulle ni gjort om det var ett bjudning? Skulle ni gett honom glass?

Är inte det lite respektlöst? Antingen äter man det som bjuds, eller så står man över och är bara social och trevlig. Detta tycker jag gäller både barn och vuxna (allergier och livsval räknar jag såklart inte in i detta).

Men som till exempel min brorson igår när vi var bjudna till syrran: han ville inte ha tårtan, helt ok tycker jag. Men så är syrrans dotter äggallergiker så hon fick glass istället för tårta. Brorsans son tjöt högt att det var orättvist, och varför kunde inte han få glass också? Jag försökte förklara att alla bjuds på tårta och det är enbart på grund av allergi som det blir så. Han satt och surade länge. Då tror ni att han är tre eller fyra år gammal. Nej, han är tio.

Skulle han fått glass lär han sig ju aldrig. Syrrans dotter får gå genom livet och alltid behöva tänka sig för, kanske känna sig utanför och utpekad. Men ska hon behöva bli det av sin egen släkt? Och av avundsjuka? Jag älskar min brorson men blev väldigt upprörd av hans beteende. Han betedde sig som en bortskämd snorunge. Det är minsann inget att vara avundsjuk på, en allergiker. Hans mamma kom fram till syrran och frågade om inte hennes son kunde få lite glass i alla fall, och syrran sa nej. Hon sa att glassen var enbart på grund av allergi och övriga skulle få tårta.

Hur skulle ni gjort om det var ett bjudning? Skulle ni gett honom glass?