Är det någon här som har blivit piskad med rotting - alltså i vuxen ålder?. Hur ont gör det? Jag har tidigare aldrig fått med rotting, men nu skall jag få det under morgondagen. Har fått med paddel tidigare, och det klarar jag, även om det gör förbannat ont. Är lite skakis för att rotting skall vara värre, då får han ju liksom schwung på ett annat sätt än med en liten paddel. Någon som prövat och vet hur det känns?
Jag tycker det gör ondare med rotting än paddel, dels som du säger för att han får mer sving men också för att slaget blir utdelat på mindre yta + mer kraft.
Men det viktigaste är att du litar på den som använder redskapen på dig och att ni har stoppord. Det känns oroväckande att du känner det obehaget. Prata med honom/henne om det.
Paddel är enligt min mening en "piss i havet" jämfört med rottingen. Sedan beror det ju på vilken typ av smärta man gillar. Han kan ju börja försiktigt så du får känna dig fram och känns det inte bra så avbryt det hela.
Personligen så älskar jag smärta så rottingen är en skräckblandad förtjusning, det är i min mening det absolut bästa tänkbara redskap som kan användas på mig 
När vi säger rotting, då snackar vi inte typ mattpiska antar jag?
Fy fan vad ont det gjorde, Det var det värsta pisket jag fått, och då är jag ändå van vid rätt hårda tag. Klart värre än en paddel. Rumpan bränner som eld o undrar hur länge det dröjer innan jag kan sätta mig igen.
Det var väl med något blandad känsla av förväntan på att få pröva och oro för smärtan. Jag får som sagt ganska tuff bestraffning annars också, och jag vill att det skall göra rejält ont, men ja lite oro för att det skulle bli för mycket.
Det var tufft. Jag låg framstupa över vårt matbord, med neddragen byxa och trosa. Började med lite lätt handsmisk innan han övergick till rotting. Han tog det väldigt lugnt och försiktigt i början, långt mellan rappen och att det inte var full styrka förstod jag ju senare. Allteftersom så blev det dock hårdare och bet rejält i rumpan. Och då säger han att nu avslutar han med tio rejäla rapp.
Kan ju säga att de tio rappen var det värsta smisket jag prövat. Skrek och vred mig, tur jag hade en kudde jag kunde begrava ansiktet, och den var alldeles blöt av mina tårar efteråt.
Alltså, ja det är då jag känner mig utlämnad. Han som bestämmer att jag skall få ett straff och vad för straff. Och det är just den känslan, att han bestämmer att jag skall få något jag egentligen inte vill vara med om, och det är där smisket är .s.a.s. medlet för detta. Vi har testat annat, att jag måste göra vissa saker eller så, men det blir liksom ingen riktig edge på det. Så då har vi hittat smisket, jag vill inte ha smisk egentligen, gör ju bara ont, men han ger mig ingen annan utväg.
Nu är det inte så att jag får smisk var och varannan vecka, alltså, det händer kanske med 6-8 veckors mellanrum. Och föstås har vi våra regler om vad han får göra och inte o så. Därför är det som jag skrev inte så att jag är rädd eller orolig egentligen utan det var mer en undran över hur det var att få med rotting.