• Anonym (Mamma - men ändå inte)

    Morsdag, bara för biomamman?

    Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

  • Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?
  • Fånga dagen

    Ts vem är det du vill ha uppskattning av för det "jobb" du lägger ner på barnen? Är det av barnen själva 5 och 8 år, deras far eller deras mamma?

    Vem är det som ska tacka dig? Barnen, deras pappa eller deras mamma?

    Vem tycker du ska ordna med uppvaktningen till dig på mors dag? Barnen, pappan eller deras mamma?

    Du har funnits i de här barnens liv sen de var 1 och 4 år, och de har bott med er vv. Du vill ha "betalt" för "jobbet" du lägger ner på dem. Vem ska betala tycker du? Jag hoppas att du inte lägger över det ansvaret på barnen 5 och 8 år.

  • Anonym (mor)

    Jag skulle ALDRIG kunna bli så "kär" så jag stod ut med någon annans bortskämda skitungar och dessutom mer eller mindre tvingas samarbeta med en biomamma som är dummare än tåget. Vore jag passionerat förälskad så skulle jag vara särbo tills hettan lagt sig. Den gör ju det.

  • Anonym (Småbarn)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-08 11:28:23 följande:

    Tidigare har jag skrivit att jag tycker om mina bonusbarn, ifall du kanske missat det?

    Jag firar också min egen bonusmamma, fast jag är vuxen och inte har bott ihop med henne mer än ett par veckor. Men hon har ställt upp och finns alltid där, precis som jag finns här för mina bonusbarn.


    Men dina bonusbarn är ju så små, tror säkert att de kommer uppvakta dig på födelsedagar mm när de blir äldre :)
  • annananonym
    Anonym (mor) skrev 2016-05-08 13:46:07 följande:

    Jag skulle ALDRIG kunna bli så "kär" så jag stod ut med någon annans bortskämda skitungar och dessutom mer eller mindre tvingas samarbeta med en biomamma som är dummare än tåget. Vore jag passionerat förälskad så skulle jag vara särbo tills hettan lagt sig. Den gör ju det.


    Eller så har man turen att träffa en man med underbara barn och en vettig och trevlig biomamma!

    Handlar nog mycket om ens egen inställning att göra och just Du gör helt rätt i att hålla dig undan män med barn!
  • Anonym (mor)
    annananonym skrev 2016-05-08 13:56:35 följande:
    Eller så har man turen att träffa en man med underbara barn och en vettig och trevlig biomamma!

    Handlar nog mycket om ens egen inställning att göra och just Du gör helt rätt i att hålla dig undan män med barn!
    Absolut att man kan träffa en karl med vettiga barn och en vettig biomamma men chansen är liten. När det gäller "ens egen inställning" så är det ju så att om man ska stå ut med det TS står ut med så ska man vara "den tjänande typen" och det är inte jag så du har helt rätt. Inget för mig.
  • isotop

    Vad är morsdag för något? En dag då man morsar med varandra, eller vadå? Gör barnen inte det i vanliga fall? Vilka ouppfostrade barn...

  • Anonym (Tjej)

    varför ska du ha lika mycket Ansvar som biomamman?Det är ju barnets mamma och pappa som har ansvaret.Skulle aldrig ställa upp som styvmamma och ta all ansvar,eftersom det är inte mitt ansvar.

  • Anonym (solsken)

    Det är ju så med små barn att dom inte ser eller förstår att uppskatta det man gör för dom.
    Oavsett om man är bio eller bonusmamma eller pappa.
    Det kommer sen, när dom växt upp och blivit vuxna, det är först då som dom kommer förstå allt det du gör för dom idag.
    Då kommer uppskattningen.
    Men framförallt, allt det som görs för dom idag, av dig och av andra vettiga vuxna i deras omgivniong är något dom kommer att ge till sina barn och bonusbarn, dom kommer skicka vidare den omsorg du visar dom idag till nästkommande generation som förhoppningsvis skickar vidare.
    Det ts, är det stora tacket. 

    Med det sagt tycker jag ni ska fira bonusmammans dag hemma hos er. 
    Bestäm en dag, då ni firar med tårta, läsk och glada sugrör. Glad

  • sextiotalist
    Ess skrev 2016-05-08 11:18:09 följande:

    Jag tycker tvärtom att det är viktigt för ts att få reda på exekt vart mannen står när det gäller fler barn. Även om han säger ja till barn, så betyder det inte att man måste skaffa direkt. Men att slänga en massa tid på att få det att funka och han sen säger nej, då har man kastat bort en massa tid som man kunde lagt på att hitta en annan man istället.

    Men jag håller med dig om att inte skaffa barn i ett förhållande som inte fungerar. 

    Jag misstänker att mannen är rätt nöjd som det är. Han har en person som tar hand om hem och barn, det enda han behöver göra är att leka lite med dem. Jag tycker mest att det låter som en ursäkt att han inte vill skaffa fler barn nu när de är så små, för så himla små är de inte enligt mig. 

    Sen när de kommer upp i 10-12 års åldern så kommer han inte vilja börja om igen.


    Det gjorde sambon. Det var han som var mest drivande att vi skulle ha barnet när jag blev oplanerat gravid.

    Det har dykt upp några sladdisar
  • Anonym (Ehm)

    Beroende på vad man har för relation till varandra avgörs det om man borde uppvakta eller ej. Har du och bonusbarnen en nära relation till varandra? Sånt brukar man veta direkt. Jag och min bonusmamma har ingen nära relation. Har bott ihop med henne och pappan min i 2 år ungefär. Har ingenting emot henne, hon är snäll och hjälper mig med grejer osv, men vi har aldrig fått den där relationen som man kan kalla nära. Vi pratar när jag är där ibland, mest om vi är själva med varandra. När jag inte är där har vi ingen kontakt.

    Jag och min bonuspappa som jag känt i 10 år har däremot en mycket nära relation till varandra. Jag älskar honom som min riktiga pappa och kan inte ens rabbla upp här hur mycket han gjort för mig. Älskar honom mer än min riktiga pappa och brukar uppvakta honom.

    Så med det sagt, det beror väl helt på vilken relation man har. Man behöver inte alls älska sin biologiska förälder mer bara för att det är den personen som fött en. Så behöver det verkligen inte vara. Du kan aldrig ljuga för ditt hjärta. Min biologiska mamma och jag bor jag hos mest och har alltid älskat henne mer än min pappa och mest av allt, uppvaktar alltid henne, aldrig min bonusmamma. Min mamma kan ingen ersätta.

Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?