Vi som misslyckats

Men går medicinerna på högkostnadsskyddet när man gör ivf privat i Sverige? Skönt i så fall.

Han har bokat tid till psykolog. Annars är det inte obligatoriskt i Danmark. Vi har även gått i familjerådgivning ett tag.

Han vill inte fortsätta med ivf som sådant. Mest tror jag för han känner att han utsätter mig för det. Han känner mycket skuld för hela situationen. Sedan vill han ju självklart helst ha egna barn. Men det är jag som har insisterat på att vi kanske ska göra en till ivf eftersom jag inte vill skaffa barn med honom på ett sätt som inte känns bra för honom.

Det är jättesvårt alltihop. Just nu känns det som att alla alternativ vi har kvar är dåliga. Jag vet inte heller hur jag ska hjälpa honom.

Kram kära du! Jag vet hur det känns, de tankarna slår mig alltför ofta...

<3

Jag läste någonstans när jag läste på inför IVF, någonting klokt som fick mina hemska och mörka känslor att dämpas. Det var ett uttalade från en läkare på en svensk klinik.

"Ivf-behandlingens framgångsfaktor är upprepning"

Och jag tyckte att det lät så klokt!

Skickar styrka!

Ja, grejen är ju att den var borta redan vid äggplocket nu sist. Det de misstänkte var en polyp såg de vid första ultraljudet och sen lite vid andra. Men vid ÄP sen så sa de att vi "kan släppa det", att den misstänkta polypen inte var misstänkt längre, typ. Men de vill ändå göra ett rutinultraljud nu, för att se så att slemhinnan verkligen ser bra ut. Det gör de i nästa cykel. Som om ingenting är fel så drar vi sen igång igen efter mensen i juli. (19 dagar efter då med spray) Så i så fall hamnar vi nog i fas

Hej på er kära ivf kämpar! Kände att denna tråden var rätt för mig, är så fruktansvärt ledsen nu.

Har gjort 4st icsi/ivf och 2 st FET totalt 8st embryon... även ett äggplock där alla ägg gick sönder.... som räknas som 1/2 försök... På alla ivf har mensen kommit på ruvardag 11 och alla med minus förutom det sista ivf försöket nu, fick 2 blastocyster tillbaks, som vanligt kom blödningen ruvardag 11, jag tjuvtestade och fick ett plus!! fram tills idag 1 dag innan den officiella testdagen... det vände och blev minus...

Jag bara gråter och gråter... är så rädd för att kliniken ska sätta stopp.... dem har inte sagt något om det men det är en rädsla jag har .... vet inte hur jag ska orka med vardagen just nu.... nästa försök blir till hösten igen..

Jag tror vi har varit i samma tråd nångång tidigare när vi var nya i denna svängen, kommer ihåg ditt alias. Ja, det var väldigt lika erfarenheter... ja vad sjutton gör man... det måste bara fungera. Har inte läst om någon som blivit nekad fler behandlingar om inte åldern har varit för hög då.. så hoppas det stämmer. Min man motsätter sig helt adoption, så det verkar inte vara ett alternativ här heller... De tre första försöken gjorde vi på Sahlgrenska och därefter vände vi oss till Falun då jag hört mycket gott om dem. Långt att åka bara när man bor i Göteborg-området. Vart går ni någonstans? Har ni ändrat något i behandlingen under resans gång?

Bamsekramar!!

Vi har gjort tre behandlingar nu med varierande resultat men ingen bebis :( Vi gör IVF med PGD (gentest på embryona innan återföring) så det blir inte så många embryon att återföra... Totalt har vi fått ut 34 ägg(!!!) och av dessa har vi fått två färska återföringar och 2 frusna... Nu har vi en behandling kvar och ångesten river i kroppen, det är klart att man ska tänka att allt går bra och att vi får åtminstone ett embryo och att det vill stanna hos oss... men tänk om det inte blir så, tänk om det inte går! tankarna går runt i kroppen... det är bara en månad sedan vi hade vårt sista missfall i v.8, för en vecka sedan berättade min syster att hon är gravid och de ska få sin bebis bara dagarna efter våran var beräknad. Hur gläds jag åt hennes lycka? Hennes och min bästa vän är även hon gravis i v.24 och jag känner mig så otroligt ensam i allt det svarta... Hur hanterar jag det här? Hur hanterar ni det här?

Ultraljud bara som jag förstod det.

När vi fått våra försök från landstinget med ivf/PGD gjorda så får vi inte göra nya försök som vi finansierar själva. Hade vi bott i ex. Norge hade vi kunnat söka oss till Sverige för att göra detta men som svensk får man tydligen bara göra det via landstinget. Om vi ska göra nya försök så verkar det vara Ryssland och USA som är de vanligaste alternativen och prislappen ser då lite annorlunda ut än här i sverige...

Nej, vi kan endast göra PGD och jag är inte helt säker men det jag har hittat är att priset för behandlingen startar på ca 100.000kr och utöver det tillkommer läkemedel och läkarbesök... Sen får man väl lägga till ledighet, boende m.m...

PGD betyder pre implantatorisk genetisk diagnostik och betyder att man tar gentester på embryona innan de återförs till min livmoder för att utesluta en dödlig sjukdom som min man bär på... Att försöka få barn på annat sätt skulle vara möjligt men med en överhängande risk att vi får ett barn som inte kommer överleva... Så för oss, just nu, är det inte ett alternativ...

Ja, det skulle vara möjligt... Och jag förstår om det är provocerande att säga att vi då skulle ställas inför valet att göra en abort, men så är det. Den här sjukdomen finns det varken bromsmediciner eller botemedel för så just nu känns det otänkbart att föra den vidare. Den heter Huntingtons sjukdom och kan liknas vid ALS men den sätter sig även på psyket. Statistiken säger att det är 50% risk för överförande av sjukdomen men i vårt fall verkar den vara mycket högre om vi tittar på våra embryon och vilka som blivit friska... Sjukdomen bryter ut i medelåldern och leder till döden men den kan även vara juvenil vilket innebär att den bryter ut hos små barn med mycket kort överlevnad efter ett starkt fysiskt handikapp... Och även om barnet inte utvecklar sjukdomen förrän i vuxen ålder kommer hon/han ha samma problem som oss den dagen hon/han väljer att skaffa egna barn...

Fick spontan påhälsning av svärfar idag och han beklagade att vi fått ett tidigt missfall. Därefter talar han om för mig att jag borde slapp av mer, ta mer ledigt, inte tänka så mycket då löser det sig av sig själv. Fy fan...vilken skuld beläggning..

Skulle haft återföring av fryst embryo igår.... Men en timme innan vi skulle åka till sjukhuset ringer telefonen med skyddat nummer.. En kvinna i andra luren säger att hon är barnmorska från Sahlgrenska och vill ringa för att beklaga.. Där och då blir jag som förstelnad...
- ditt embryo från frysen klarade inte upptiningen så det blir tyvärr ingen återföring idag, nu har vi sommaruppehåll så vi kan köra igång igen i Augusti!

Fan denna jävla väntan och trodde att jag nu skulle ruva men så gick allt åt pipan! Mannen som har få och knappt simkunniga spermier blev väldigt ledsen och eftersom det är därför vi inte lyckats på egen hand känner vi nu att vi fokuserar på att bara njuta av sommaren istället och inte tänka förmycket på vad som skett.

Hade dock en känsla innan samtalet att det skulle vara kört denna gången då jag läst att bara ca 20% klarar av upptiningen.

Återigen bakslag. Polypen är tillbaka. Den de sa att inte var en polyp och att vi skulle sluta oroa oss för. Ändå ville de göra ett kontrollerande ultraljud. Sagt och gjort. Nu är den där. Remiss skickad till kvinnokliniken för vidare utredning. Sen operation. Livet rasar igen.

Att påbörja försök 4 efter sommaren blir det med andra ord inget av. Vi får se om vi ens kommer kunna göra fler försök. Just nu känns det som att allt hopp försvann. Ville bara skriva här och berätta. Kommer hålla mig ifrån FL nu ett tag. Kram till er alla kämpar!