Inlägg från: Anonym (Svärmorsmardrömmen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)

    Okej, nu plockar vi fram djävulshornen och gottar oss i berättelser och tips om hämnd mot personer vi hatar. Bring it on!

    Jag är så förbannat jävla kräktrött på min svärmor och fick nog av henne för länge sedan. Att kapa banden med henne är tyvärr inget alternativ då hon trots allt är en viktig person i mina barns liv, jag får helt enkelt finna mig i att kärringen finns även i mitt liv. Det tog mig ett bra tag att lära mig hantera hatet, tills jag kom på den briljanta idén att utöva hämnd för att få utlopp för känslorna. Naturligtvis hämnd av den sorten som inte kan återkopplas till mig, och som ger mig en förvånansvärt stor känsla av tillfredsställelse. Svärmor bor en bit bort från oss (tack gode gud!) så när hon kommer stannar hon alltid i 3-4 dagar. Hon har lämnat sin tandborste här för "den är så jobbig att släpa på". Inför varje besök gnuggar jag den i toaletten. Ordentligt. Tihi. Nu börjar dock känslan av tillfredsställelse tyvärr avta, behöver klura på nya fyndiga idéer vilket jag hoppas få hjälp med här. Berätta era historier så gottar vi oss i dom tillsammans. För inte är väl jag ensam om detta? Återstår att se. Shoot!

  • Svar på tråden Okej, nu plockar vi fram djävulshornen och gottar oss i berättelser och tips om hämnd mot personer vi hatar. Bring it on!
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Anonym (X) skrev 2016-05-13 02:34:50 följande:

    Du verkar fan inte riktigt frisk.


    Det är det friskaste jag kan göra för att inte bli fullständigt skogstokig på kärringen.
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Anonym (kola) skrev 2016-05-13 02:45:23 följande:

    När jag kom på min före detta kompis med att ha sex med min dåvarande tjej bakom min rygg brast det for mig. Jag visste att han skulle flyga till Thailand så jag la ett halvt gram kokain i hans resväska.. Det upptäcktes dock inte på Arlanda tyvärr, utan i Bangkok. Han är häktad där nu i väntan på rättegång.. Blev lite större konsekvenser än jag hade tänkt... Mår skitdåligt för det men vet inte vad jag kan göra.


    Förstår precis varför du gjorde det. Synd att det blev lite större konsekvenser än vad du räknat med. Eller rättare sagt, synd att "kompisen" inte kommer förstå varför det hände honom, så han i fortsättningen tänker på vem han lägrar.
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)

    Har följt svaren i tråden och det blev spridda skurar som väntat. Trodde dock att fler skulle våga träda fram men sen inser jag också att vi ju är svenskar, världens största hycklare och skenheliga personer. Spyr fan på hur duktiga vi ska va hela tiden. Härligt att några iallafall vågar släppa fram sina små djävlar, tror inte det är sunt att gräva ner starka obehagliga känslor och låtsas vara en bättre människa tack vare det, det biter en i arslet till slut. Det allra bästa vore såklart att kunna göra sig av med energitjuvarna i ens liv men när det inte är möjligt måste man hitta en ventil och få utlopp för det som bubblar i en. Sen kan man med fördel såklart välja hyfsat harmlösa sätt att ventilera (hämnas) på. Hoppas tråden lever ett tag till så fler får dela sina tankar och erfarenheter!

  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Anonym (mammahjärtat) skrev 2016-05-15 16:45:17 följande:

    En vanlig kväll kan det bli kanske 100 stycken. Har det regnat kan "skörden" bli nästan det dubbla. Att lägga dem i de vidriga personernas trädgårdar känns väldigt skönt i mitt hämndlystna hjärta.


    Älskar det här! ????
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Anonym (Önskar) skrev 2016-05-16 23:13:52 följande:

    Var en jätteung bc i en stor elektronikkedja när jag bara var 18... Det var min långtida crush på företaget som hjälpte mig att bli "guldkalven" Han var min mentor och min anledning att gå upp på morgonen.han var också min chef o 12 år äldre. Tillslut inledde vi ett förhållande i smyg (lärde känna honom när jag bara var 16)och min lycka var total...

    Tills jag fick veta att han hade sambo... Flera år som jag hade känt honom. Min pappa gick bort i samma veva. Det kom ut på företaget. Han hävdade att jag ljugit om allt, att jag åt starka mediciner och att jag fifflade på jobbet. Hans polare tog bort massa papper ur mina pärmar så det såg ut som jag inte skött mitt jobb.... Tillslut orkade jag inte mer. De knäckte mig. Jag sa upp mig och flyttade.

    Min hämnd.... Jag fick ingen. Försökte få tag på frun, men min chef bytte nummer innan jag hann. Jag var då typ 19 år och tappat tron på människan. Från guldkalv till "slyna" på en månad.

    Jag drömmer fortfarande om att konfrontera honom och berätta vad det gjorde med mig och mina drömmar. Tvinga honom att känna skammen på en akutmottagning när man överdoserat sömntabletter. Tvinga honom att inte våga säga var man jobbat för man går under namnet "horan". Att stampa sönder hans karriär. Kommer nog drömma det resten av mitt liv tror jag.

    Ursäkta det tragiska inlägget, men det var skönt att släppa ut det


    Vilken vidrig människa! Ledsen för att du burit på detta så länge :( han skulle förtjäna nåt mer än en harmlös hämnd och såna människor brukar förr eller senare åka på det dom förtjänar. Kram!
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Anonym (Tihi) skrev 2016-10-07 18:51:15 följande:

    Inser du hur jäkla kul det blir när dina ungar en dag träffar partners som avskyr dig och som kommer att behandla dig på samma, eller värre, sätt? Hehe, karma när den är som bäst!


    Vad kul att tråden lever vidare! Jag får be om ursäkt för min långa frånvaro, min tillvaro ställdes på sin spets i samband med trådstarten (inte pga den men vid samma tidpunkt) så det föll liksom bort och i ärlighetens namn glömde jag den t.o.m. tills jag nu hittade tillbaka.

    Jag kommer aldrig bete mig så gränslöst och illa mot mina barns livskamrater som min svärmor gör så det blir nog inget att oroa sig för. Beter mig faktiskt inte illa mot någon, tvärtom skulle dom flesta som känner mig säga att jag är genomsnäll. För snäll. Och ja, konflikträdd. Förmodligen därför som svärmor tar sig såna friheter. Hon är den enda som kunnat väcka min vrede på det här sättet. Nu senast t.ex. när hon var hos oss så gjorde hon som hon brukar, gömmer pikar i komplimanger och hittar problem som inte finns för att hon sen ska få lösa dom. Hon gav mig beröm för en sak jag har i hemmet, men sa samtidigt att det saken omges av inte riktigt passar, och sa sedan vad hon tycker passar bättre. Och avslutade med att säga att det kan hon ge mig i födelsedagspresent. 1. Hon tycker jag ska anpassa mitt hem efter hennes åsikter om vad som är fint. 2. Det (istället för något jag faktiskt vill ha) ska hon ge mig i födelsedagspresent. Wow, vilken present! 3. Hon lägger upp det så att det först känns som hon är snäll, men vid närmare eftertanke kör hon bara över en totalt och går själv ur situationen med känslan av att ha löst ett problem åt mig. Ett problem som inte var ett problem innan hon gjorde ett problem av det. Om du fattar. Hatar människan.
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Gung Ho skrev 2016-10-21 08:10:36 följande:

    Jobba på konflikträdslan så blir det nog bättre...inte bara med svärmor.


    Att vara konflikträdd innebär inte per automatik att man till varje pris drar sig för att hamna i konflikter. För mig handlar det om att jag ogärna hamnar i situationer där konflikter uppstår och till en högre grad har överseende med sånt andra inte har just för att det är en strategi för att undvika konflikter, på min bekostnad dårå, men jag har såklart också gränser som inte ska överträdas. Så jag är naturligtvis inte dum i huvet på det sättet att jag först inte har konfronterat henne ett flertal gånger (utan annat resultat än att hon gör sig själv till ett offer) innan det till slut bubblat över i rent hat. Jag kan se mellan fingrarna med det mesta och med dom allra flesta människor, att relationerna fungerar är viktigare än tjafs om skitsaker. Men om den prioriteringen är enkelriktad, dvs endast från min sida när det gäller relationen mellan mig och svärmor och hon fortsätter bete sig gränslöst så är det ju lönlöst att jag fortsätter försöka upprätthålla en god relation. Människan är fullständigt gränslös. Vad återstår att göra då menar du, när konfrontation inte fungerar och att kapa banden inte är ett alternativ?
  • Anonym (Svärmorsmardrömmen)
    Nomanisanisland skrev 2016-10-22 12:40:14 följande:

    Fast du är ju inte snäll du väljer ju medvetet att vara vidrig och kränka dina barns farmor och mans mor på ett oförsvarligt sätt som endast ryggradslösa kräk ägnar sig. Skörpmdig för fan eller övergå till att skura toaletten med din egen tandborste om du nu barn valt att vara så korkad att du går igång på det.


    Haha, ge dig nu. Kommer aldrig nånsin ångra mig när det gäller henne. Hon har gått över så många gränser att hon ska va glad över att just jag är hennes svärdotter. Kan lova dig att ingen annan hade haft kvar henne i sitt liv. Det är knappt så mannen står ut med henne, så illa beter hon sig. Det är för barnens skull jag står ut, dom har rätt till sin farmor. Men jag kommer alltid hata henne och när barnen är större får dom själva avgöra om hon tillför mer positivt än negativt i deras liv. Än så länge ser dom bara det positiva precis som det ska va men när dom förstår mer om hur saker hänger ihop så är jag rätt säker på att det kommer se annorlunda ut. Och nej jag skulle aldrig baktala farmor inför barnen. Som sagt, deras egna beslut i framtiden. Men mig har hon förlorat för all framtid.
Svar på tråden Okej, nu plockar vi fram djävulshornen och gottar oss i berättelser och tips om hämnd mot personer vi hatar. Bring it on!