
-
HejJag har en dilemma. Jag är i stooooor panik, jag blev nämligen utsatt för något extremtoch jag vet inte om jag någon gång kan förlåta honom, brottet mott mitt hjärta är nog för grovt.Allt började för omkring 5 månader sedan, brottet han gjorde mot mig, kommertill det strax fick mig att misstänka att han hade något lurt på gång och såg en sidasom inte alls var en del av den man jag blev kär i... dock är detta inteotrohet. Utan någonting betydligt värre, jag önskade att det var otrohet men icke.Jag kontakade familjen 2 veckor efter händselsen och fick gå i psykodynamisk terapi. Har gått omkring 1 gång varenda vecka och det har hjälpt mig litegrann, men jag känner att händelsen harristats in för hårt i hjärtat. Familj och vänner ger mig full stöd även min mor hamnade i en lättare depression på grund av detta. Men mamma gick vidare rätt snabbt men från tid till tidpåminns hon av känslan till ångesten. Pappa och mamma bor nu isär på grund av detta men är ej skilda, jag hoppas på att detta kommer att lösa sig. Men hur som helst, kontentan är, hurska jag gå vidare. Mina vänner kan inte förstå för de har inte ens i närheten varit med omnågot liknande. Och jag har försökt att aktivera mig men stunden jag varvar ner så kommer ångesten tillbaka.Mannen, eller mitt ex lever med sin nuvarnade pojkvän. GE MIG RÅD!
-
Svar på tråden hjälp.
-
Jag förstår inte riktigt frågan. Vad är problemet?
-
Oj väldans vad vi spär på dramat här...
Hade det varit lättare för dig om han levde med en annan kvinna?
Det tar tid att komma över förluster och man måste ge det tid. Det är okej att vara ledsen. En dag kommer det kännas bättre. Prata med någon som du har förtroende för men det finns inget sätt att snabba på det hela. -
Ok, förstår kanske bättre efter hon som skrev ovan. Din kille har lämnat dig. Egentligen har du väl inte blivit utsatt för något alls förutom en separation eller att ni gjort slut. Sen att killen är bisexuell och vill vara med en kille också, vilket det blev nu, är väl bara att acceptera? Som Anonym skrev ovan känns det väldigt dramatiskt.
Men varför har din mamma blivit deprimerad? Låter lite krångligt alltihop. -
Nej, det var inte otrohet eller dylikt. Detta var i vår relation. Sk*t svårt att skriva detta men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Men han ugnsbaka vår hund och hennes valpar till vår familjmiddag med släkt, Utan att någon visste om det!!!!!!!!
-
Oj, ja, vad säger man om det?SthFjärillen skrev 2016-05-16 14:02:17 följande:Nej, det var inte otrohet eller dylikt. Detta var i vår relation. Sk*t svårt att skriva detta men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Men han ugnsbaka vår hund och hennes valpar till vår familjmiddag med släkt, Utan att någon visste om det!!!!!!!!
-
Och nu förstod jag att detta var en trolltråd.SthFjärillen skrev 2016-05-16 14:02:17 följande:
Nej, det var inte otrohet eller dylikt. Detta var i vår relation. Sk*t svårt att skriva detta men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Men han ugnsbaka vår hund och hennes valpar till vår familjmiddag med släkt, Utan att någon visste om det!!!!!!!!
-
Anonym (Yäföxxpxl) skrev 2016-05-16 14:05:17 följande:Och nu förstod jag att detta var en trolltråd.
-
Hahahahaha!!! Om det är sant så är det verkligen det värsta sveket jag hört och isåfall är någon sorts hämnd i sin ordning. Ugnsbaka en av den nye pojkvännens pungkulor kanske?