• Anonym (Tankespridd)

    Meningen med livet?

    Hej, 

    Har under de senaste året tappat jätte mycket av min livslust, kommer inte ta mitt liv och vill jätte gärna leva osv, men jag har liksom tappat gnistan då jag inte känner att det finns någon mening med livet alls. Jag är 22 år och har jobbat i två år nu.

    Funderar ofta på varför vi ens lever och varför samhället är uppbyggt så som det är, alltså man jobbar för att få pengar, man studerar för att få ett bättre jobb, man får mer pengar, köper hus, får barn och blabla. 

    Är just nu på en plats där allt det där känns helt meningslöst, jag önska det fanns ett bättre sätt att leva, känns inte som jag passar in i samhället. Jag har arbetsmoral och jag skötte skolan under gymnasiet bra, men jag tycker det känns helt meningslöst.

    Har en stor brinnande passion för musik, spelar gitarr, piano, sjunger och skriver musik, planerar att studera till musikproducent men jag har tappat allting helt och hållet. Gör ingen musik längre och det känns nästan som en börda, tänker på det ofta och önska jag kunde vara kreativ igen. Detta i samband med att jag inte ser någon mening i det, vet inte om mitt självförtroende har försvunnit eller något. Vet inte vad som har hänt.

    Känns som jag inte gör något vettigt, jag jobbar och jobbar, blir deprimerad när jag tittar på facebook på vad alla andra gör. Studerar på universitet, flyttar utomlands, har 100 vänner de gör roliga grejer med samtidigt som jag sitter hemma med min hund och pojkvän och inte gör någonting men mitt liv.

    Jag är i mitt hjärta tacksam för min underbara pojkvän och hund, samt mina nära vänner (som för tillfället inte bor i samma stad som mig). Men jag önska jag också gjorde någonting, men vad är meningen. Vet inte vad jag söker efter.. Vissa dagar känns det okej, jag har ett jobba, tjänar pengar och skall snart flytta hemifrån. Men det känns som det borde finnas någonting mer än detta?

  • Svar på tråden Meningen med livet?
  • Anonym (Ångestärmittliv)

    Hej

    Jag är 34 år och har med tappat livsgnistan. Känner mig mest tom och ledsen. Jag världens finaste sambo, hund och katt. Jobbar med något jag trivs med och pluggar på distans för att få yrkesbehörighet.

    Det är tungt när än känner så.

  • Anonym (Tankespridd)
    Anonym (Ångestärmittliv) skrev 2016-05-17 23:39:55 följande:

    Hej

    Jag är 34 år och har med tappat livsgnistan. Känner mig mest tom och ledsen. Jag världens finaste sambo, hund och katt. Jobbar med något jag trivs med och pluggar på distans för att få yrkesbehörighet.

    Det är tungt när än känner så.


    Jag förstår inte varför det blir så.. Känns som mitt liv går så snabbt också, alla gör så mycket med sina liv medans jag står och stampar på samma plats. Dock vet jag att jag gjort en del saker, men det känns inte tillräckligt och på samma sätt känns det helt meninglöst ändå. Så himla konstigt!
  • Anonym (Ångestärmittliv)
    Anonym (Tankespridd) skrev 2016-05-17 23:45:03 följande:

    Jag förstår inte varför det blir så.. Känns som mitt liv går så snabbt också, alla gör så mycket med sina liv medans jag står och stampar på samma plats. Dock vet jag att jag gjort en del saker, men det känns inte tillräckligt och på samma sätt känns det helt meninglöst ändå. Så himla konstigt!


    Inte jag heller. Tycker med det är jobbigt att se alla glada på Facebook som gör det ena och andra med vänner. Jag ingen ork eller motivation till att göra något ändå avundas jag dem. :/

    Vet inte hur man ska göra för att få tillbaka någon livsgnista tyvärr. :/
  • Aniiee

    En vis man sa en gång till mig "Livet består av passioner, men om man jämt och hela tiden har samma passion så kommer man tröttna. Precis som man tröttar på rocky road om man aldrig äter vaniljglass."

    Så jag har en dum fråga: Du älskar musik. Du spelar instrument, du komponerar själv. När lyssnade du på Mozart sist? Jag skiter fullständigt i om det inte är "din stil", det är lite det som är poängen. När sist lyssnade du på ett soundtrack från ett Devil May Cry, eller Repo! The genetic opera?

    Om man bara lyssnar på sig själv kommer man ingen vart, får ingen inspiration och lkommer aldrig förstå det man måste förstå i allt kreativt (och allt vetenskapligt): Vi står på giganternas axlar. Utan dessa föregångare kommer vi aldrig någonstans..


    You are the creators and the curators of your own lives
  • Pentra
    Aniiee skrev 2016-05-17 23:53:48 följande:
    En vis man sa en gång till mig "Livet består av passioner, men om man jämt och hela tiden har samma passion så kommer man tröttna. Precis som man tröttar på rocky road om man aldrig äter vaniljglass." Så jag har en dum fråga: Du älskar musik. Du spelar instrument, du komponerar själv. När lyssnade du på Mozart sist? Jag skiter fullständigt i om det inte är "din stil", det är lite det som är poängen. När sist lyssnade du på ett soundtrack från ett Devil May Cry, eller Repo! The genetic opera? Om man bara lyssnar på sig själv kommer man ingen vart, får ingen inspiration och lkommer aldrig förstå det man måste förstå i allt kreativt (och allt vetenskapligt): Vi står på giganternas axlar. Utan dessa föregångare kommer vi aldrig någonstans..
    You are the creators and the curators of your own lives

    Många bra poäng där!
  • Asirna

    Det enda meningen med livet är att leva sitt liv, som man vill. Man kanske aldrig får alla sina drömmar uppfyllda, men det är något man kan kämpa för.

  • Anonym (Tankespridd)
    Aniiee skrev 2016-05-17 23:53:48 följande:

    En vis man sa en gång till mig "Livet består av passioner, men om man jämt och hela tiden har samma passion så kommer man tröttna. Precis som man tröttar på rocky road om man aldrig äter vaniljglass."

    Så jag har en dum fråga: Du älskar musik. Du spelar instrument, du komponerar själv. När lyssnade du på Mozart sist? Jag skiter fullständigt i om det inte är "din stil", det är lite det som är poängen. När sist lyssnade du på ett soundtrack från ett Devil May Cry, eller Repo! The genetic opera?

    Om man bara lyssnar på sig själv kommer man ingen vart, får ingen inspiration och lkommer aldrig förstå det man måste förstå i allt kreativt (och allt vetenskapligt): Vi står på giganternas axlar. Utan dessa föregångare kommer vi aldrig någonstans..


    Jag förstår precis vad du menar, dock lyssnar jag väldigt mycket på musik. Alla möjligt genrer, allt från klassiskt till techno :) Men tack för tipset!
  • Dr Nail

    Om du vill syssla med musik, men känner att det inte går, då är det mycket möjligt att du har skrivkramp. Skrivkramp är inget flummigt, utan är ett högst verkligt tillstånd, som går att bli av med. Det finns en författare/bloggare som heter Gary Ewer, som skriver en del om detta. Rekommenderar.

  • Anonym (Tankespridd)

    Har också trott det varit skrivkramp, men har varit såhär i nästan två år nu. Har bara lyckats skriva ca 4-5 låtar, inte som innan när jag skrev ca en låt i veckan. Är inte heller nöjd med resultaten alls.. Har så svårt att hitta tillbaka! Men ska kolla på det där :) 

  • Dr Nail
    Anonym (Tankespridd) skrev 2016-05-18 13:49:21 följande:

    Har också trott det varit skrivkramp, men har varit såhär i nästan två år nu. Har bara lyckats skriva ca 4-5 låtar, inte som innan när jag skrev ca en låt i veckan. Är inte heller nöjd med resultaten alls.. Har så svårt att hitta tillbaka! Men ska kolla på det där :) 


    Känner igen det där (är låtskrivare jag med). Skrivkramp kan ha olika grader. Det kan va allt från att man känner sig lite oinspirerad, till att man hamnar i nåt som kallas för "severe writer's block", som kan fortsätta i många år. Det sistnämnda grundar sig ofta i att man av någon anledning tappat sitt kreativa självförtroende. Då är det väldigt svårt att skriva och ännu svårare att tycka om det man skrivit.
  • Anonym (Tankespridd)
    Dr Nail skrev 2016-05-18 14:28:24 följande:
    Känner igen det där (är låtskrivare jag med). Skrivkramp kan ha olika grader. Det kan va allt från att man känner sig lite oinspirerad, till att man hamnar i nåt som kallas för "severe writer's block", som kan fortsätta i många år. Det sistnämnda grundar sig ofta i att man av någon anledning tappat sitt kreativa självförtroende. Då är det väldigt svårt att skriva och ännu svårare att tycka om det man skrivit.
    Det är ju precis så jag känner! Tack :) Ska läsa mer om det!
  • StevenDiese

    Först och främst, ta väck dig från Facebook. Facebook förmedlar enbart ytan eller en bråkdel av ett liv. Jag har sett många som gör saker de inte vill bara för att få en bra statusuppdatering. Facebook är alltså ingen tillförlitlig källa.

    Bara genom att avsluta ditt konto där kommer livet bli bättre.

    För övrigt har jag lärt mig med åren att man bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker, trots att man själv mår dåligt av det. Så sluta bry dig om hur folk reagerar eller tänker.

    Till sist, varför vänta med att göra saker pga av rädsla eller bekvämlighet? Vill du plugga? Gör det nu! Har du mött en vän som du inte sett på länge och sagt det klassiska "vi måste ses snart" men sen inte gjort det? Gör det! Träffas på en gång.

    Vill du börja träna men motivationen tryter? Skit i det! Träna!

  • Anonym (Tankespridd)
    StevenDiese skrev 2016-05-18 16:42:56 följande:

    Först och främst, ta väck dig från Facebook. Facebook förmedlar enbart ytan eller en bråkdel av ett liv. Jag har sett många som gör saker de inte vill bara för att få en bra statusuppdatering. Facebook är alltså ingen tillförlitlig källa.

    Bara genom att avsluta ditt konto där kommer livet bli bättre.

    För övrigt har jag lärt mig med åren att man bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker, trots att man själv mår dåligt av det. Så sluta bry dig om hur folk reagerar eller tänker.

    Till sist, varför vänta med att göra saker pga av rädsla eller bekvämlighet? Vill du plugga? Gör det nu! Har du mött en vän som du inte sett på länge och sagt det klassiska "vi måste ses snart" men sen inte gjort det? Gör det! Träffas på en gång.

    Vill du börja träna men motivationen tryter? Skit i det! Träna!


    Tog faktiskt bort facebook nu, eller inaktiverade kontot. Har gjort det tidigare men har alltid kommit tillbaka då vänner som bor utomlands skriver genom facebook. Men nu tog jag bort skiten igen :) 

    Så svårt bara att rycka upp sig när man är deppig, svårt att göra saker och ta hand om sig själv. Men skall göra mitt bästa, tack!
  • Anonym (S)

    Hej!

    Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver och är lika gammal som dig. Kan dock "trösta" dig med att jag har flyttat och börjat plugga på universitetet men känner ändå så. Övergången från gymnasiet till vuxenlivet är så jobbigt för det sociala förändras och man träffar inte sina vänner varje dag, så jag känner igen mig i det också. Har många vänner men bara en när vän här, resten bor i olika städer. Jag har nästan börjat utveckla en social fobi då jag tycker det tar otroligt mycket psykisk energi att vara bland mycket människor, dessutom förstår jag mig inte på stora tjejgäng som hänger med varandra men faktiskt inte är "nära" vänner utan bara pratar om ytligheter, det är jag inte intresserad av ändå.

    Jag har dock sökt hjälp nu (har mycket ångest osv utöver nedstämdhet) och det kanske du också borde? Livet ska ju inte kännas såhär.. Kram!

  • Anonym (Tankespridd)
    Anonym (S) skrev 2016-05-19 08:35:54 följande:

    Hej!

    Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver och är lika gammal som dig. Kan dock "trösta" dig med att jag har flyttat och börjat plugga på universitetet men känner ändå så. Övergången från gymnasiet till vuxenlivet är så jobbigt för det sociala förändras och man träffar inte sina vänner varje dag, så jag känner igen mig i det också. Har många vänner men bara en när vän här, resten bor i olika städer. Jag har nästan börjat utveckla en social fobi då jag tycker det tar otroligt mycket psykisk energi att vara bland mycket människor, dessutom förstår jag mig inte på stora tjejgäng som hänger med varandra men faktiskt inte är "nära" vänner utan bara pratar om ytligheter, det är jag inte intresserad av ändå.

    Jag har dock sökt hjälp nu (har mycket ångest osv utöver nedstämdhet) och det kanske du också borde? Livet ska ju inte kännas såhär.. Kram!


    Hej! Va skönt att inte vara ensam om dessa känslor, isolerade mig nästan ett tag och kände precis som dig! tack vare att jag börjat jobba på ett café så blev jag lite socialare igen. Håller med om det där med tjejgäng, har aldrig gillat det heller. Men ändå så hade jag velat känna tillhörighet till någon grupp. Har funderat på att söka hjälp, men har gått till psykolog/terapeut innan men inte känt att det gett mig något för jag har svårt att prata helt öppet om jag inte känner människan. Min pojkvän kan jag prata med om allt detta så det lättar en del. Men ja.. Livet är riktigt konstigt alltså.
  • Anonym (S)
    Anonym (Tankespridd) skrev 2016-05-22 17:49:59 följande:
    Hej! Va skönt att inte vara ensam om dessa känslor, isolerade mig nästan ett tag och kände precis som dig! tack vare att jag börjat jobba på ett café så blev jag lite socialare igen. Håller med om det där med tjejgäng, har aldrig gillat det heller. Men ändå så hade jag velat känna tillhörighet till någon grupp. Har funderat på att söka hjälp, men har gått till psykolog/terapeut innan men inte känt att det gett mig något för jag har svårt att prata helt öppet om jag inte känner människan. Min pojkvän kan jag prata med om allt detta så det lättar en del. Men ja.. Livet är riktigt konstigt alltså.
    Vad skönt att du hittat en arbetsplats där du får vara social :) synd att terapi inte kändes hjälpsamt, kanske skulle det funka bättre med en annan psykolog?:)
    Vill inte verka för framfusig nu, men funkar allt bra i din relation och så? För min del har mycket nedstämdhet hängt ihop med en dålig relation som jag nyligen valde att avsluta. Känner mer livslust efter det trots att jag just nu är i en "gråzon" där allt känns tufft.

    Jag hoppas för övrigt på att ungdomsåren (upp till 25 typ) är en tid där man känner sig förvirrad och försöker hitta sig själv och att livet sedan känns stabilt och härligt.
Svar på tråden Meningen med livet?