BF oktober/november 2016 3:de barnet

Kul att ni hakar på, att vi är lika gamla och att vi väntar sladdisar! Eller vad räknas som sladdis? För att nästan räknas som förstföderska igen ska det ha gått 7 år, men det kanske är BS. Jag kommer ha 6,5 år mellan den idag yngste och bebben, jag tycker definitivt det känns som en sladdis! Vi är glada att vi "lyckats" vänta så länge med trean, har pratat om det och varit på G sedan 2012 men hela tiden skjutit upp det till ett bättre läge. Läget är sannerligen inte optimalt nu, inte som jag hoppats, men jag vågar faktiskt inte vänta längre, fertiliteten kan svika vilken dag som helst. Hade ni lätt att bli gravida, den här och de andra gångerna?

Matl, varit skild i många år? Ihop med den nya länge? Vad säger flickorna om att få ett till syskon?

Nr3, betyder änglabarn att hen inte hann födas? Var det länge sedan? Ni får verkligen en sladdis!

Ni får helt enkelt passa på frågorn om ni inte vill svara.

Hej Mollan79!

Tvillingar, spännande eller skrämmande? Vilken vecka kommer de? Brukar man inte planera att ta tvillingar tidigare?

Mollan, hur kommer det sig att det är skillnad på enäggstvillingar och tvåäggstvillingar? Moderkakans expansionsmöjlighet? Var det inte en fullständig chock? Jag hade nog behövt några dagar på mig att smälta ett sånt besked! Är du mycket större, än tidigare graviditeter, så här långt?Hur många barn har du sedan innan?

Matl, min första var också oplanerad, jag hade spiral. Den andra kom på andra försöket, som jag minns det. Vi planerade honom efter försäkringskassans regler om föräldrapenning, ni vet att man inte behöver gå upp i heltid för att behålla SGI, lyckades på månaden!

Den här bebisen ville jag göra februari, men blev lite ödmjuk och tog ut spiralen i december, sedan satte vi igång direkt, så jag antar att det blev på andra-tredje försöket. Lustigt, att det tog sig just när jag ville. Jag har aldrig fått missfall heller, men den här gången var jag mer rädd för ett. Tror att åldern har gjort mig mer

"riskmedveten". Eller så var jag lite orolig för det de andra gångerna med men att jag glömt det, för glömmer det gör jag ju, tack och lov! Efter (hela) vecka 12 har oron släppt! Men det har infunnit sig en overklighetskänsla, när tröttheten och ömheten i brösten släpper känner jag mig som vanligt igen. Graviditeten blir som mest verklig när man väl känner rörelser tycker jag. Jag kan inte med säkerhet säga att jag känt något än, mina tarmar är väldigt aktiva. Men kanske kanske... De andra två har jag känt i v.19.

Mollan, känner man tvillingar fortare?

Coolt! Hade jag ingen aning om! Betyder det att du kommer känna endast den ena eller... Moderkakorna kan inte byta plats va? Det kändes som en dum fråga, men man vet aldrig ;)

Var det helt självklart för dig att skaffa fler, eftersom du har så stora barn tänker jag?

Matl, Jag glömde skriva att mina grabbar är jätteexalterade över att få ett syskon. Den lille är glad att bli storebror, som om det är lite bättre än att vara yngst. Han blir nog varse:) De pussar magen hejdå och godnatt och tycker det är superspännande! Det är också en bra sak med sladdis, att de stora förstår och delar glädjen på ett annat sätt. Och som du sa, att de klarar sig så bra själva. Vi var just i Spanien i en vecka och grabbarna bara försvann, sprang runt och lekte och kom i princip när vi skulle äta. Perfekt! Kändes nästan lite galet att börja om med det ständiga övervakandet, men det är ändå övervägande galet hur fort de blir stora!

Jag beklagar sorgen! I övrigt verkar ni haft både tur och timing, med ny graviditet på en gång och färdigt hus och stora barn!

Är det känsligt för dig att prata/skriva om?

Här kan man lära sig minsann! Jag trodde det var kört efter att en kvinna steriliserat sig. Men fick du betala själv för IVF då eller det var ingen skillnad? I region Halland tror jag man får tre försök med IVF sedan är det man själv som betalar.

Nr3, Hur går det till när barnet föds så tidigt? Vad gör man när det kommer ut? Och efteråt? Är det som att förlora ett av sina barn eller ändå "lättare"? Jag kan prata i dagar om sånt här.

ALLA, älskade ni era barn innan de föddes? Direkt när ni såg dem, efter några dagar, månader..? För mig tog det nog någon dag eller ett par efter att de fötts. Det kändes som en liten främling först. Jag antar att det där upplevs väldigt olika? Undra hur det är vid adoption.