Ni som fick stryk på rumpan av era föräldrar när ni växte upp, har ni förlåtit dem?
Om ni inte har en bra relation med dem, var det just pga detta som ni har dålig kontakt eller finns det fler orsaker?
Smisket har jag förlåtit.
Men de andra fysiska bestraffningarna kommer jag aldrig kunna förstå.. samt alla utskällningar, fula ord mm..
Smisket har jag förlåtit.
Men de andra fysiska bestraffningarna kommer jag aldrig kunna förstå.. samt alla utskällningar, fula ord mm..
Jag har haft en rätt bra relation till dem trots att jag fick stryk på bara ändan. Det var ingen dysfunktionell familj utan jag fick mycket kärlek också. Det tror jag spelar stor roll. Men det var 2 ggr jag fick så kraftig aga att det tog lång tid innan jag förlät dem. Och de bad om ursäkt också, medvetna om att de gick över gränsen. Men annars har jag som sagt en bra relation till dem.
Inga andra?
Hej allihopa och Anonym (H)!
En av mina största och kraftfullaste erfarenheter i livet är just att leva i FÖRLÅTELSE!!! När jag som vuxen fick insikt om detta och äntligen fick förlåta min pappa efter allt lidande och hat som byggts upp under åren på grund av både fysiskt och psykiskt våld var det de bästa som hänt!
Allt förändrades i beslutet att verkligen förlåta och jag började älska min pappa och kunde se hans oförmåga på ett ödmjukt sätt!!!
Förlåt och bli fri!
MVH!
Min bror blev slagen på rumpan, sk barnaga. Kändes hemskt som storasyster att uppleva en sådan maktlöshet mot den vuxne. Var rädd för min pappa även om jag inte själv blev slagen.
Dessutom hade pappa även många utbrott som inte gick att förutse. Hade vi gäster kunde han direkt när dörren stängts ge en utskällning två dagar i efterskott för något jag varken förstod eller kom ihåg. Jag var ett oerhört snällt och lydigt barn så det fanns ju inte någon anledning egentligen till dessa aggressiva utbrott.
Dessa erfarenheter har definitivt påverkat både min relation till pappa men även gett en negativ bild av familjerelationer i allmänhet.
Fick smisk några ggr av min pappa. Det gjorde inte ont, det var mer för att markera och göra mig rädd. Kändes lite förnedrande att det var på rumpan men inget jag lidit av eller inte kan förlåta.
Det finns inget att förlåta!
Att vi fick smäll på stjärten lite då och då när vi gjort något dumt var inte konstigt för oss, varken då eller nu.
Visst, det var förstås inte kul att få byxorna neddragna och ha ont i rumpan några timmar, men allvarligt talat: våra föräldrar brydde sig och var oerhört kärleksfulla på alla sätt. Även i samband med smäll. De brydde sig om oss och att vi skulle växa upp till ansvarsfulla personer.
Så TS inlägg har fel ingång enligt mig. För det finns miljarder med människor som fått smäll ibland under uppväxten som en normal del av uppfostran.
Sen finns det misshandlande föräldrar också, det är en helt annan sak.
Haha förlåt men smisk på stjärten? Oj våra invandrarföräldrar är galna och här flyger det tofflor i rummet från höger och vänster, örfilar och lite annat. Nä, men jag har ju fått en hel del stryk som barn. Det var ju för att markera att jag verkligen passerat gränsen. Och det kan jag ju förstå...att jag örfilar...för jag kunde kasta ägg på gäster i vardagsrummet och svära till gästerna oprovocerat. Jag hade nog också örfilat min unge idag om han/hon kastade ägg och svor på gästerna helt oprovocerat. Jag skrattar åt detta idag. Men det var ju inte så kul då 
Låter som ett rätt extremt beteende att kasta ägg på gäster... Jag tror faktiskt att om föräldrar använder aga som uppfostringsmetod så väcker man en antingen en upproriskhet hos barnet och /eller ett sämre självförtroende. Tror inte på våld i någon form. Man kan sätta gränser på andra sätt.
Det finns inget att förlåta!
Att vi fick smäll på stjärten lite då och då när vi gjort något dumt var inte konstigt för oss, varken då eller nu.
Visst, det var förstås inte kul att få byxorna neddragna och ha ont i rumpan några timmar, men allvarligt talat: våra föräldrar brydde sig och var oerhört kärleksfulla på alla sätt. Även i samband med smäll. De brydde sig om oss och att vi skulle växa upp till ansvarsfulla personer.
Så TS inlägg har fel ingång enligt mig. För det finns miljarder med människor som fått smäll ibland under uppväxten som en normal del av uppfostran.
Sen finns det misshandlande föräldrar också, det är en helt annan sak.
Låter som ett rätt extremt beteende att kasta ägg på gäster... Jag tror faktiskt att om föräldrar använder aga som uppfostringsmetod så väcker man en antingen en upproriskhet hos barnet och /eller ett sämre självförtroende. Tror inte på våld i någon form. Man kan sätta gränser på andra sätt.
Förstår inte hur man kan slå sina barn. Jag fick aldrig stryk eller någon smäll av mina föräldrar. Har själv inte slagit mina barn. Och att det ens behövdes en lag om barnaga är ju ganska sjukt egentligen. Man slår inte någon! Så tycker jag.
Instämmer i det, även om jag var ganska skötsam till stor del. Jag fick inte smisk alltför ofta, ibland kunde det gå månader emellan.
Ja, i tonåren är nog det bättre med andra straff. Beror kanske lite på person också. Jag fick smäll en gång som fjortonåring och då var jag nog lite för gammal för att det skulle funka för just mig. Forskning har visat att aga sällan funkar bra över 10-11 års ålder, det är därför t.ex. Kanada har en övre gräns där.
Jag fick smäll på rumpan två ggr av min pappa. Med byxor på. Båda gångerna hade jag gjort extremt dumma saker. Inget jag ens reflekterat över el ens tänkt på idag. Mest bara konstaterat. Gjorde ondare när mamma/pappa tog hårt i armen.
Har haft en kärleksfull uppväxt och alltid sett mig sedd.
Den gången fick jag behålla trosorna på, men det gjorde ont så det räckte ändå. Det var för övrigt sista gången jag fick smäll, även om de hotade med det i ett par år till efter det.
Tror jag var 11 eller 12 sista gången jag fick på bara rumpan.
Förstår inte hur man kan slå sina barn. Jag fick aldrig stryk eller någon smäll av mina föräldrar. Har själv inte slagit mina barn. Och att det ens behövdes en lag om barnaga är ju ganska sjukt egentligen. Man slår inte någon! Så tycker jag.
Ja, det är inget som jag ens tänkt på att vara bitter över. Var 7-8 år sista gången jag fick smisk. Jag har ingen kontakt alls med min pappa sedan 8 år tillbaka, men det har ingenting att göra med att han agade mig ett par gånger som barn.
Tillämpar (självklart för mig) inte aga som uppfostringsmetod på mina egna barn, trots att mina föräldrar gjorde det.