Är en kvinna på 35 år som vill ha barn. Dock verkar det omöjligt att hitta rätt man och jag överväger att försöka att skaffa barn på egen hand. Har alltid haft inställningen att det är egoistiskt att beröva barnet sin pappa redan från start men alternativet, att leva mitt liv utan barn känns helt orimligt. Som kvinna har man ju faktiskt möjligheten att få barn ändå, men vad gör ni män som desperat längtar efter ett barn men inte hittar kvinnan?
Tror att dom flesta accepterar det och går vidare i sitt liv.Det är ju inte ett måste,man klarar sig bra ändå.
Frågan kanske var märkligt ställd av mig. Man förlikar sig antar jag, om man inte har något val. Och nej, barn är inte vägen till självförverkligande eller nödvändigtvis meningen med livet. En del av, hoppas jag dock i mitt fall.
Jag var fosterhem/stödfamilj i flera år och adopterade till slut vår äldsta. Har två "surrogatbarn" också.
Vill man ha barn i sitt liv rekommenderar jag verkligen att hjälpa andra familjer/vara fosterhem. Det är krävande, men ger också väldigt mycket.
Man kan inte annat än längta. Adoptera som ensam pappa är omöjligt.
Absolut, jag håller med. Det finns många barn som redan är här som behöver stöd och hjälp. Du gör en beundransvärd insats!
Ja, tyvärr. Vilket kan ifrågasättas.
Nu är jag inte desperat men jag har sett män som haft barnlängtan och inte lyckats, så åker de till Thailand och tar sig en ung snygg och snäll tjej ganska snabbt.
Jag gjorde det.Tack